När barn får barn
Publicerad,
Nästan 8 år har gått sedan det här reportaget skrevs. Har någon följt mig enda sedan dess? Jag har tidningen hemma i något förråd i Sverige, men minns det mesta ändå. Jag tittar på bilden ovanför och tänker ”är det där jag?”. Ett barn, ett litet barn i världen som själv skulle få barn. Jag såg det förstås inte så då, jag hatade alla fördomar mot unga föräldrar. Jag var 15 år men var så jäkla vuxen, jag visste allt, jag kunde allt, jag hade sett allt – trodde jag ja.
Jag var ett barn med x antal svåra upplevelser i bagaget, med noll ambitioner i livet. Jag minns ett citat från reportaget om att jag ville gå en viss linje bara för att det var enklast t ex.
Jag var så desperat efter bekräftelse, om att få älska och bli älskad tillbaka, att få en mening med livet efter allt som hade hänt mig – och det var en stor anledning till att jag valde att behålla mitt lilla barn, bebisen i magen. Jag trodde att det skulle läka mig och hela min själ och visst, det räddade mitt liv – men det är inget jag rekommenderar för andra som har haft det svårt. Ett barn räddar inte relationer till andra eller sig själv, inte i många fall. Det gör det snarare svårare, men graviditeten då – det var mitt ljus i mörkret, det hände av en anledning, det hade sin mening och tack vare Emilia blev jag stark.
Åsikterna om unga föräldrar är många och själv är jag splittrad. Jag tycker inte att barn skall få barn, det bästa ÄR ju att man väntar på en trygg och stabil tillvaro och växer upp – men däremot ser jag inte föräldraskapet som någon ålder. Det finns minst lika många äldre som lever instabilt och kaotiskt, som är omogna och själviska. Men med tanke på att åsikterna och fördomarna är så hårda mot yngre föräldrar så är det klart att det är dom fallen som syns eller skrivs om. Unga mammor tar inte hand om sina barn, unga föräldrar lägger över ansvaret på sina föräldrar, unga föräldrar lever på Soc, unga föräldrar är sämst osv.
Nu vet jag många som har ”misslyckats” när dom har fått barn tidigt, som inte klarade av det men det jag vill säga är att det säkerligen finns lika många äldre som inte klarade av det lika bra som andra heller.
Jag är inte heller perfekt, jag har begått misstag och jag hade det riktigt kämpigt med min mammaroll den första tiden. Herregud, jag begår fortfarande misstag. Men jag har i alla fall alltid funnits där för mina barn och blivit peppad med hjälp av stöd till att ta ansvaret över dom själv, göra något av mig själv, sätta upp mål, erbjuda ett tryggt och bra liv, tak över huvudet, bra mat på bordet och framförallt kärlek i mängder.
Jag har kommit så långt sedan det där reportaget. Jag har vuxit in i mig själv och blivit trygg i min mammaroll sedan många år tillbaka och jag orkar inte ens lägga märke till fördomarna längre. Jag var ung, jag är ung men jag stämplar helst mig själv som mamma, inte ”ung mamma”.
Något annat roligt med det där reportaget var att mitt fotointresse väcktes ordentligt då. Att ha en fotograf efter sig – vad man än gjorde – i flera veckor fick mig att bli nyfiken. Jag fick till och med en analog systemkamera i present av henne. Så tack vare den tidiga graviditeten och reportaget då så jobbar jag med det jag gör idag. Inte illa.
Så länge har jag inte följt dig men många år är det.
Jag tycker att du är en fantastisk mamma som har brister precis som alla andra.
Under åren jag följt dig har man även märkt en mognad som vuxit hos dig. Även om du kanske är mognare än många andra i din ålder. Har det med din mammaroll att göra? Det kan man inte veta säkert. Något annat jag också lagt märke till är att du blivit tryggare i dig själv.
Tycker om att komma in och hälsa på varje dag och få läsa om er. Önskar dig en fortsatt härlig framtid med dina barn.
Du är så cool Denize! Ofta när jag läser din blogg glömmer jag att du är ung. Det känns som att läsa om en jämlike, eller någon som ligger några steg före, eftersom dina barn är lite äldre än mina. Och jag är några år över 30 🙂
Håller dock med dig om att det bästa är att vänta. Mest kanske för att det känns så orättvist, att det lilla 15-åriga barnet inte ska få vara barn längre, utan tvingas in i vuxenvärlden där man i ändå blir fast i så många år sen… Barndomen är så kort, så man önskar att alla barn ska få njuta av den fullt ut! Och sedan så kan jag inte FÖRSTÅ hur i all världen du har ORKAT! Jag fick mitt första barn som 28 åring, sedan kom iofs det andra bara drygt 1,5 år senare, men iaf… Jag hade ju allt så väl förspänt, man, radhus, bil, dubbla inkomster, inga svek eller annat jobbigt… ÄNDÅ tyckte, och tycker, jag att det är tufft från och till att vara småbarnsförälder! Hur har då du orkat? Starka, coola kvinna!
Många kramar till dig!
/någon som läst sedan du var gravid med Elian
Hej!
Jag har inte följt dig så länge men Emilia var inte gammal när jag började följa dig. Vet att ni bodde i andra hand inne i Stockholm och ett tag efter tog Emilias pappa kontakt och ville träffa henne men det hände inget. 🙁 Herregud vad tiden går. Både du och dina barn verkar vara fina människor. Det är nästan skrämmande att det känns som man känner dig även om jag inte vet 1/100 om dig. Kan snarare säga att jag vet vem bloggDenize är och hon har en otroligt stark människa som vågar visa sig svag men biter ihop och gör sitt allra bästa som sina barn. Hon är otroligt modig och vilken förebild. Dina barn kan skatta sig lyckliga över att ha dig som mamma. Jag hoppas du är lika bra i verkligheten.
Lycka till nu och i framtiden. Jag önskar dig och dina barn all lycka och kärlek!
Fridens liljor
Självklart är det inget eftersträvansvärt eller optimalt alls att få barn så ung, men precis som du också säger tror jag inte det är åldern som avgör om man blir en bra förälder eller ej.
Jag tycker du har gjort ditt "jobb" som förälder mycket bra, du verkar ha så fina och trygga barn:)
Jag har följt dig sedan artikeln, då jag själv endast var tio år gammal. Föräldraskap som ung har fascinerat sedan jag var riktigt liten och allt jag kunde tänka på var att ha en egen bebis. Nu har jag dock släppt tankarna om det då jag inte är helt stabil mentalt och anser att ett barn alltid ska vara första prioritet. Jag är så imponerad av dig att det inte är sant. Att få se dig och dina fantastiska barn växa upp har varit en del av mitt liv väldigt länge och jag hoppas verkligen att det forsätter så! Kram på dig.
Oj det var ju lite småhäftigt att du vart intervjuad och hamnade i tidningen och allt 🙂 Av alla människor liksom 🙂 Tycker du är duktig. Med vardagen, livet och allt 🙂
Det började med att jag såg söndags-upplagan av DN ligga på köksbordet. "15 år och mamma" – men jag var ju själv bara 15, hur gick det här ihop? Väntade med spänning på fortsättningen av reportageserien. En gång snodde jag t o m grannens DN-ex för att det hemifrån blivt slängt. Allt för att läsa hur det gick för er. Ödet faschinerade mig.
För ca 2 år sedan kom jag att tänka på dig och Diego igen. Vet inte varför. Så jag googlade, och vips hittade jag din blogg. Blev förvånad och väldigt nyfiken. Började leta i arkivet för att ta reda på hur det gått sedan den där reportageserien.
Det är märkligt hur en människa man inte känner alls kan följa med i tankarna sådär lång tid. 8 år…
Bra skrivet idag, vilket fint inlägg.
Jag har följt dig sedan du bloggade innan Elian föddes. Och jag har alltid varit så fascinerad av dig, att du har orkat och klarat av att bygga upp ett liv så bra – trots dina inte så bra förutsättningar. Eftersom vi är lika gamla har jag verkligen beundrat dit och att du klarat det så bra. Du verkar väldigt mogen.
Själv fick jag barn för snart 2 år sedan och det var oplanerat och omtumlande då förutsättningarna var riktigt dåliga, men det löste sig tack vare massvis av stöd från familjen.
Kommenterar nästan aldrig eftersom jag mest surfar på iPhonen och det är lite omständligt, men nu kände jag att jag var tvungen. 🙂
Du är grym, jag hoppas du är stolt över dig själv!
jag har följt dig ända sen dess och det är så otroligt häftigt att ha få "tagit del" av ditt/ert liv. du är helt otrolig både som mamma o person av det vi fått lära känna 🙂
so just keep it up! du är en förebild 🙂
Jag har följt dig sedan dess! Tänk vad tiden går fort. Tror inte det är många som följt en främmandes liv i 8 år! 🙂
Jag har följt dig sedan start! Kom ihåg att jag hittade dig på Playahead när du blev gravid (var 13 år då), och sedan dess har jag följt dig. Minns även det där reportaget du och Emilias pappa spelade in. Sedan har det bara blivit så att jag alltid hängt med i svängarna! Det är så kul att se hur barnen utvecklas och hur du själv gör det, och tänk vad fantastiskt duktig du har blivit på att fota! Älskar hur du skriver och uttrycker dig, och du verkar vara en fantastisk mamma.
Så roligt att du har hängt med så länge. Tack för alla fina ord! =)
Det bästaoch klokaste jag läst på länge!
ooh det där har jag missat. väldigt bra skrivet av dig här ovan
Jag har berättat om dig för min man… och häromdagen satt vi och pratade om hur vi skulle reagera om vår dotter blir gravid i tonåren. Då svarade jag att jag hoppas att hon blir som du. Att hon vågar stå på egna ben, men ändå har sina föräldrar i bakgrunden. Att hon vågar vara stark och blir en bra mamma. För det är så jag tror att du är genom att ha läst din blogg.
Hej denize! Jag har följt dig sen dess och jag håller med i det du skriver! Du har verkligen växt men jag måste ändå säga att jag beundrar dig för att du valde att gå sin väg, behålla ditt barn och ta så bra hand om din dotter (och lillkillen nu också)! Vill bara ge dig massor med beröm och det är verkligen kul att ha följt dig genom alla år!
jag har följt dig sen dess 🙂 ibland har det gått något halv år.. osv 🙂 men öndå ganska kul ( elller skrämmande) haha!
Jag visste inte vem du var förrän nu! 🙂 Själv blev jag mamma när jag var 22, tycker det också är ganska ungt med tanke på att de flesta verka vänta till över 30 års åldern. Bättre man får barn när man är ung!! 😀
va roligt att jag hittat till din blogg nu, mycket fint skrivet!
åh vad bra skrivet! så ärligt och rakt.
Du är så stark 🙂
Väldigt imponerande! Du borde vara stolt över dig själv 🙂
Det var det klokaste jag hört om unga mödrar på ett bra tag!
Vad starkt av dig att "erkänna" att du någonstans kanske tycker att du var lite för ung. Att du ser dig själv som ett barn som fick barn.
Jag har en ganska stark åsikt om unga mammor. Alltså, jag har inga fördomar mot individen i sig, men själva grejen. Det känns som om de på senare år blivit något slags mode att få barn när man är 14/15 och starta en blogg. Nu pratar jag tjejer generellt – inte just dig. Och de allra flesta har samma argument som du: Det finns så många vuxna som är dåliga mammor också.
Jag ser det såhär: Visst, det finns vuxna som är dåliga föräldrar, och tonåringar som skulle klara av föräldraskapet bättre. Men om då de lovande tonåringarna väntade tills DE blev vuxna, så skulle de inte bara bli bra mammor utan ha en stabil grund till sitt barn också. För det är det det handlar om.
Föräldraskap är inte en ålder för mig heller, men en 15åring har oftast inte en stadig, egen bostad och en utbildning. Många hoppar till och med av högstadiet eller gymnasiet för att bli föräldrar och jag förstår inte varför de har så bråttom.
Lycka till i framtiden och ha en trevlig helg! 🙂
Jag tycker om hela din text som du skriver här. Den får mig att vilja läsa mer, mer och ännu mer. Jag ska börja läsa ytterligare inlägg i din blogg.
Ha en toppen dag! 🙂
Jag minns dig! Brukade "följa" dig på playahead för 8 år sedan! Vad tiden går…
Vad roligt! Ja åren rusar förbi, men samtidigt känns min playahead-tid som en helt annan livstid 😉
* Stadig inkomst ska det stå 😛
Hejhej, Så sjukt bra skrivet. Jag är 16 och vid 14 års ålder var jag oxå gravid. Jag hade valt att behålla mitt barn men jag fick inget vall på grund av pojkvänens föreldrar så gjorde jag en abort. Jag går omkring och tänker flera gånger om hur mitt barn skulle haft det, från början vill man ju bara vara självisk. Behålla sitt barn för att det är det man vill själv. Utan en tanke på människor runt omkring och på barnet. Jag har kommit fram idag till att det var det bästa för barnet.. men det ändrar inte det att jag tänker på det varje dag, att jag undrar hur det skulle kunna varit. Jag var också väldigt strulig på den tiden. Istället för att barnet fick rädda mig håller jag nu på att rädda mig själv. Jag kämpar varje dag för att bygga upp mitt liv och göra det så säkert som möjligt. Med en bra miljö och en säker plats. Jag förbereder mig för framtiden, för att ifall jag skulle bli med barn igen, så skulle jag kunna rädd barnet, då skulle jag vara redo och kunna vara en ansvarsfull förelder istället för att barnet skulle rädda mig. Visserligen är jag mer försiktig nu och något sådant skulle nog inte hända oplanerat. Men det ger mig endå tryghet att nu när jag (inte är vuxen) men endå äldre och har en plan med mitt liv. skulle det inte vara en katastroff eller skam ifall det hände, jag längtar tills den dagen jag blir mamma och jag vill bli det så fort jag fått en stadig bostad och en fast inkomst. Lyckan är att kunna se tillbaks, må dåligt över vall man gjort men vet att bara genom att ta beslutet att göra en abort, växte och mognade jag i tanken att skaffa barn. En dag kommer jag oxå vara redo. Och jag längtar! Tack för ett jätte fint inlägg Kramar!
Vilken spännande historia! Ska definitivt kika vidare på resten av din blogg..
Så bra skrivet. Jag har själv tänkt mycket på det där eftersom jag anses vara en GAMMAL mamma som fick barn sent. Och jag tycker som du, barn ska inte få barn. Herre gud man visste ju så lite fast man TRODDE sig veta allt, när man var tonåring.
Jag är bättre idag, när jag är äldre. En trygghet i mig själv som jag inte hade innan. SÅ, JA, jag ångrear inte att jag fick dem sent.
Lycka till!
Hälsningar
Yohanna i Las Palmas
Jag tror att du är en av världens bästa mammor! Kram!
Jag tror alltid att man är en bättre förälder när man är mer färdig med sig själv och det handlar också om ålder. Jag tror att en mamma som misslyckas vid 15 skulle ha misslyckats mindre vid 25 och en mamma som misslyckas vid 35 skulle ha misslyckats ännu mer vid 25.
Jag tycker inte att det är rätt att barnen ska rädda sina föräldrar. Min erfarenhet är att man bara lämnar över sina problem på barnen och sedan får de, för resten av sina liv jobba med föräldrarnas problem. Det vill säga, den omognad som människa som föräldrarna bar på. Den blir åtminstone inte större med åren.
Det är klart att man är en bättre förälder och människa när man har fler år på nacken. Därmed inte sagt att man är dålig för att man är ung eller bra för att man är äldre.
Oj vad spännande att få ta del i det här, hur du tycker och tänker, om dina erfarenheter! Kul! 🙂
& fortsatt lycka till!
Hej Denize! Jag har följt dig sedan playahead, sen har vi även gått i samma skola, fast jag är något år äldre än dig :)Hela din resa har varit faschinerande att följa. Jag kikar in på bloggen ibland och läser ikapp. Kram Caroline.
Ja asså jag blir inte förvånad av att läsa det översta för det är så dem flesta unga gör när dem behållar barn även dem som är 13-15 som planerar barn.
och det ända jag får upp i huvudet är ”herregud..BUP nästa?”
fiiiiiiiiiiiiiiint
Har inte följt dig så länge men känns som att man känner dig ändå. Så kul att kika in här varje dag. Du verkar vara en sån underbar människa som gått igenom så mycket.
Hur blir det med katterna och huset ni skulle kolla på ? 🙂
Stor kram och trevlig helg.
Tack snälla! =) Huset kommer jag nog vänta lite till med men en katt kommer nog få flytta in här snart! Trevlig helg, kram!
Tänk vad olika uppfattningar det finns om allt. När jag kom till min barnmorska som gravid tyckte hon att jag avr en så "ung" mamma, då var jag 24 år och blev väldigt överraskad av hennes kommentar.
det var nog inte många som läste den artiklen som förstod vilken fantastisk mamma du skulle till att bli. imponerande, stark och den bästa mamman för sina barn. så väl kämpat!!
Mognad handlar inte om ålder, men vi kan nog enas om att det nog inte finns många 15-åringar som är redo för föräldraskapet 😉 Det finns så mycket som man har kvar att lära och uppleva när man är 15 år – även om man, som du säger, tror att man kan och vet allt!
Jag tror att det är viktigt att man är trygg i sig själv och har en stabil tillvaro att erbjuda sitt barn. Och som sagt, många äldre har inte heller det att ge sina barn.
Så det handlar inte om ålder. Men jag tror att man har mer att erbjuda om man väntar några år med att skaffa barn!
Jag har läst din blogg ett tag, eftersom jag själv är fotointresserad och har planer på att starta eget inom ett år. Jag är 31 år gammal och när jag läser din blogg så känns det som att du är i min egen ålder. Som sagt – personlig mognad är inte åldersrelaterat 😉
Du verkar vara en underbara mamma i alla fall och du har lyckats bra i livet. Du ska vara stolt över dig själv!
Ha en fin dag.
Kram Anna
Åh, jag älskade det där reportaget! Jag minns att jag låg på en bänk i skolan och läste det. Varenda liten rad läste jag. Jag är lika gammal som du och har alltid fascinerats över unga som blir föräldrar. Och jag beundrar dig, så otroligt mycket! Så pass mycket att jag har reportaget kvar, sparat i en mapp med annat gammal material. Du är inspiration Denize, tack!
Åh, vad glad jag blir! Tack! =)
Spännande, och skönt att du klarat av det största uppgiften man kan ha. Då tänker jag främst på åldern. Man lär sig såklart att inte längre vara ego. Jag tror ändå att det är svårare som ung.
Hej. Måste bara säga att du gjort ett fantastiskt jobb. Var stolt över dig. Alla har så mycket fördomar bara för att man får barn innan man är myndig, man kan lika gärna misslyckas som förälder om man är 35 år och högavlönad.
Fick själv min första dotter vid 17 års ålder, nummer två vid 19 och nummer tre nu i somras. Får ofta höra från omgivningen att man är så ung. För sju år sen, då var jag ung. Nu är jag 24 år och tvåbarnsmor är starkt jobbat tycker jag!
Vilket fint skrivet inlägg! Det vettigaste jag läst på länge!Håller med dig helt om att hur bra förälder man är, har inget med ålder att göra:)
Jag har aldrig sett din blogg innan… Men – så hur har det gått då? Har du klarat föräldraskapet bra? 🙂
åren går fort
ha en fin kväll
kram
Hej! Besök gärna min blogg. Jag tecknar porträtt och ni kan beställa en målning via min mail som finns länkad på bloggen.
Jag har följt dig sen reportaget och "playahead" tiden, du är en helt underbar mamma denize som alltid verkar sätta Elian och Emilia i första hand. Hoppas ni har det bra i Spanien och njuter, i lilla landet lagom är det kallt och blött 🙁 !
Men herregud! ALLA begår misstag, oavsett ålder och kön och etnisitet och ja, sånt. 😉 Nej, bra föräldraskap är inte kopplat till ålder, det är tror jag snarare en fråga om inställning. Jag vet många äldre som fått barn och misslyckats, känner många unga som fått barn och lyckats strålande. Och man är aldrig trygg och stabil, oavsett ålder. Man kan alltid bli ensam, arbetslös och fattig. Det handlar om förmåga att oavsett omständigheterna kämpa på.
Jag har bara kikat in hos dig ett 20-tal gånger det senaste året och jag visste inte att du var så ung när du fick din dotter. Jag beundrar bilderna du tar och den underström av livsglädje bloggen har. Fördomar är till för att krossas. Du krossar dem, uppenbarligen. 🙂 Kul att läsa det du skrev, tänkvärt!
Själv blev jag pappa i väldigt unga år, 18 bast och det har präglat hela mitt liv efter det.
Nu har jag inte läst varje kommentar, men helt ärligt så bryr jag mig inte heller.
Min son kom till i väldigt unga år och visst kan man ångra sitt eget beteende, men jag ångrar ALDRIG mitt barn. Han är idag 18 år (precis som jag var) och han kan idag inte förstå hur jag kunde fixa det hela i så unga år.
Numera så tycker hans vänner att det är ganska coolt med en farsa som har samma intressen som sin son, även fast grabben tycker det är ganska jobbigt ibland.
Men i slutändan så kan jag bara säga:
Har du varit med och skapat detta liv själv: – Kör bah! – Go for it på engelska. Det är bara DU som bestämmer hur er framtid ser ut, ingen annan.
Hälsningar från farsan!
Du har varit stark! 🙂
Så klokt skrivet! Det är lätt att stå på sidan om att ha åsikter, men en helt annan sak att veta vad man talar om.
Ett väldigt fint och personligt inlägg. Det är mäktigt att få ta del av. Tack för att du delar med dig. Dina ord berör mig.
Kram
Jag läste din blogg då, pratade med dig en del på familjeliv.se också och tyckte du var skit cool! tittar in i bloggen liten då och då nu och de här va riktigt kul att läsa, hur du idag ser på den 15åriga tjejen du var för 8 år sedan.
Mycket fint inlägg
Min lillasyster var själv 14 när hon fick sitt första barn, inte alls planerat, men ja, det blev som det blev och vi gjorde de bästa av situationen.
Nu är han 6 år gammal, och allting har, med hjälp av oss syskon och våra föräldrar gått hur bra som helst.
Viktigt att man får stöd i sådana här situationer, för som 14 åring är man inte stor, hur mkt man en vill intala sig själv att man är det. Man har inte sett allt, man vet inte allt – man känner knappt sig själv i den åldern!
Mycket personligt inlägg, och mycket intressant att läsa hur du själv ser på dej som 15 åring, hur mkt du har mognat. Hur mycket tydligare man ser allting nu mot då. =)
Jag tycker du är super duktig och stark =D
Du verkar ha klarat dig bra, fast du var väldigt ung för att bli mamma 🙂
Jag började faktiskt följa dig när jag såg det där reportaget. Kommer ihåg att jag brukade kolla på din playahead för att jag tyckte det var så coolt att du bara var några år äldre än mig och hade barn. Jag ville se hur allting funkade, se hur annorlunda ditt liv var från mitt och om det gick bra för dig och ditt lilla barn.
Som du skriver så behöver man inte vara en bättre förälder för att man är äldre, men ett barn är ett stort ansvar och man skall nog tänka till både en och två gånger innan. Jag tror inte på att skaffa barn för att lösa något, det blir sällan bra. Man måste ha energi och framförallt ork att engagera sig i en annan människa på det sättet som ett barn kräver. Följer inte din blogg, men tittar in lite då och då. Du verkar klara dig alldeles utmärkt. kram
Vilken fin och ärlig historia, verkligen. Du verkar vara helt fantastisk som mamma och person 🙂 Kram
Själv blir jag glad när jag ser unga föräldrar. Många skaffar ju sitt första mellan 30-40 år i Sthlm. Själv var jag gravid när jag var 22. Barnet var planerat. Men det höll inte med pappan. För mej så räddade barnen mej och gör det fortfarande då jag också har haft en svår uppväxt.
Om jag uppmuntrar unga att bli föräldrar, ja, jag uppmuntrar de flesta. Speciellt de som haft det jobbigt. Med barn får man en andra chans att uppleva barndomen på nytt. Och man kan i vissa fall förlåta sina egna föräldrar då man ser hur svårt det är.
Stor kram till dej och dina fina barn.
Barn är livet.
jag har följt dig sen dess och det har varit fantastiskt! så roligt att du fortfarande bloggar.
Gillar din text och håller med i mycket av det du skriver. Fick själv min första då jag var 17, nu är jag 22 och har tre små 🙂
Du är så stark, och jag måste säga att du är min förebild. Dina barn verkar vara de mest underbaraste som finns, du bor i Spanien vilket är mitt favoritställe på hela jorden, du är hur bra som helst på fotografering men mest av allt så inspirerar du att du har som ensamstående mamma flyttat till ett annat land med dina två barn och klarar dig så bra. Tack för Sveriges bästa blogg.
Det hörs verkligen att du samlat på dig en del insikter över åren. Och angående misstag så gör alla dem hela livet. Gör man inga misstag så tror jag inte man lever egentligen.
Ny här, en äldre morsa kikar in och tänker att här har jag nog ej varit förut,kanske dags att kika in oftare. Allt gott
Wow. Intresseväckande! & djupt…
Tack för läsningen! Hoppas du har det bra och att ditt företag går bra. Synd att jag missade repportaget, så jag har liksom inte "följt" men du verkar glad och fantastisk, & jag tror att du kan bli hur framgångsrik du själv vill! 🙂
Jag har följt dig länge!
Starkt jobbat! Kan känna igen mej själv i dej i vissa saker faktiskt.. Många fina tankar och kramar till dej. /Jasmine 16 år
Har fäljt dig ’nda sen detta gjordes. Vi var vänner på playahead och bytte några rader om att vi båda var ifrån USA minns jag. Kikar in här då och då för att se hur det går för er 🙂
Ung mamma själv till en kille på 6år.
Jag fick även fina ord och kommentarer..
Man gör sitt bästa ung som gammal..
Du har helt rätt i det du skriver. tänker också så den dagen jag får barn fyller 26.
Tack för att du delar med dig av det här. Klokt skrivet!!
Jag var 23 år när jag blev gravid första gången och ansågs vara en ung mamma. I min föräldragrupp var de övriga tre paren 10 år och mer äldre än mig. Men vi hade samma funderingar, frågor, rädslor och optimism inför framtiden.
Föräldraskap är ingen ålder…man har bara olika förutsättningar och mognad. Däremot så kan omgivningens fördomar sätta käppar i hjulet. Men det gäller både om man är "för ung" och "för gammal".
Tack för ett skit bra inlägg! Jag var också 15 när jag fick barn, men fick veta i vecka 33 att jag var gravid. Så jag kunde inget göra. Men jag tänker som du att kunde jag väntat med barn så hade jag gjort det. Livet de senaste 9 åren har inte varit lätta, men barn är ingen lätt uppgift och det ska det inte vara!
//Emilia
Ledsen men något utav det mest white trash som finns är just det barn som får barn. Och jag tycker att det borde införas något lag ang. sånt. Det är inte ok för varken 15 åringen eller det blivande barnet. Tycker att barnet ska bo hos en fosterfamilj tills man blivit äldre.
Jag har följt dig sen den dagen. Från början så var du tjejen jag ville vara, du skulle bli ung mamma (något jag alltid velat vara) och sedan kände jag igen mig själv i dig.
Det känns som om man, de låter töntigt, men som att man växer med dig. Jag blev tillexempel överlycklig men samtidgt otroligt rädd när jag du var gravid med Elian, jag visste att du skulle klara det men såklart kommer den lilla moraltanten fram och undrar hur i allsingdar du faktiskt ska klara det.
Du är för mig en förebild. Det ska du veta.
Jag har följt dig enda sedan playahead och artikelntiden 🙂 Du har följt med under hela min tonår kan man säga. Krama! /Alexandra Senna