Mitt liv som ensamstående
Publicerad,
Strax innan jag blev preggo med Elian drömde jag om en sådan där helt vanlig Svensson-familj. Jag längtade efter hela mamma-pappa-barn-grejen. Jag ville ha någon att dela min lycka med, dela motgångar med, dela allt – till och med räkningar med, kärlek, sällskap och hela det där vanliga livet.
Jag blev gravid igen, saker gick inte alls som förväntat och här passar jag på att svara på en fråga om hur jag känner angående hur öppet och ärligt jag skrev om den helvetestiden. Jag kan säga att jag förmodligen inte skulle skriva på samma sätt idag, jag håller mitt privata just privat men samtidigt ångrar jag ingenting. Jag var arg, jag var sviken, jag var helt förkrossad… det var så jag kände då och det kan jag inte förändra. Men det är in the past och där tänker jag lämna det. Många år har gått och det är inget som tynger mig längre. Jag gick vidare, alla gick vidare.
Hur som helst, jag blev gravid med Elian och min resa som ensamstående skulle fortsätta med ytterligare ett barn. Många säger så mycket fint till mig konstant men undrar hur i helvete jag orkar? Jo, man har ju inget val. Det här är mitt liv och jag vet inget annat. Men det är klart att man tänker på det ändå. Dagar då ungarna trotsar, bråkar, efter sömnlösa nätter och kaosdagar så funderar man på hur det skulle vara att lämna över kidsen till en pappa och bara smälla igen en dörr efter sig och samla sig i lugn och ro.
Ibland funderar jag på hur det skulle kännas att bara få gå på toaletten ifred eller att kunna ta en dusch ensam även om barnen är vakna, hur det skulle kännas att träna eller bara ta en promenad utan kids. Sådana där vardagsgrejer som är helt vanliga för vissa och helt främmande för ensamstående föräldrar.
Jag är dock van vid mitt eget liv – såklart. Bebistiden var värst då Elian aldrig ville sova och jag höll på att bli tokig. Men nu flyter man liksom in i rutiner, jag har aldrig vant mig vid något annat och man har lärt sig att göra det bästa av situationen. Man har lärt sig att besegra svartsjuka mellan barnen, då båda vill ha min uppmärksamhet exakt samtidigt, man har lärt sig att ta hand om båda på en och samma gång helt ensam. Det är inget som är omöjligt och jag upplever det inte alltid som jobbigt. Jag får ju uppfostra mina barn på mitt sätt och jag får en helt odelad kärlek.
Jag bestämde mig en dag för att sluta se mig själv som ett offer, jag hade fått nog av att tycka synd om mig själv och hata ödet. Jag bestämde mig för att måla upp mitt eget liv precis som jag ville ha det – realistiskt då. Jag satsade på att jobba med det jag själv ville, jag åkte utomlands för att jag länge hade drömt om det, jag ser hellre det positiva framför det negativa och sanningen är att jag älskar mitt liv även om vissa dagar är tunga. Det är klart att man känner sig ensam emellanåt även om jag är jäkligt självständig och det är klart att man ”tröttnar” på att vara mamma 24/7 vissa stunder – men den känslan försvinner lika snabbt som den dyker upp och vem vet, någon dag kanske hela situationen förändras igen. Man får leva i nuet och tänka på allt man har istället för allt man inte har. I morgon kanske livet ser annorlunda ut, eller om en vecka eller om ett år.
Just nu vet jag bara att båda mina barn driver mig till vansinne minst en gång om dagen men dom är samtidigt anledningen till att jag står på benen och vågar leva mitt liv så som jag vill ha det. Så som DOM förtjänar att ha det. Jag är varken bitter eller besviken på hur saker blev, man lär sig att acceptera allt oavsett vad. Everything happens for a reason – det tror jag i alla fall!
Det här är min familj. Ingen vanlig Svensson-familj… men helt klart den allra bästa familjen jag kan tänka mig.
Vilket klokt inlägg! Tycker det är uppfriskande att gå in och läsa på din blogg, och följa din resa då man märker att du gör allt för att du ska lyckas med det du vill. Svårt att beskriva, men du förstår kanske! 🙂
Vad fint och klokt du skriver! Jag tror att du och dina barn står varandra närmare än vad man gör i många s k vanliga familjer. Vilken härlig bild! Dina barn är så söta och du är så vacker!
Stor kram till er alla!
Mvh / s.o.nilsson
Gud vad jag känner igen mig i det du skriver, dock är jag "bara" ensamstående till Melwin. Men delar många av dom tankarna du skriver om.. Att man känner sig ensam, jag vet inte hur många dagar jag har lagt "skulden" på mig att Melwins pappa inte bryr sig, att han inte vill dela allt detta med mig, som är en sådan självklarhet för många andra pappor världen över..
Men ja brukar tänka att jag har uppfostrat honom själv, när jag ser på honom idag hur han är som människa och hur mycket beröm han får från förskolan och från omgivningen så blir jag stolt.. Jag älskar honom över allt annat, och jag skulle nog inte vilja ha de på ett annat sätt just nu. Jag trivs såhär, bara jag och Melwin.. En vacker dag kanske de ändras, men man landar tillslut, precis som du skriver.. 🙂
Vackra och kloka tankar och imponerande och starkt att våga göra det du vill trots allt! Du är en förebild!
Tack för en fin blogg. Har följt den några år nu och det är alltid lika spännande att kika in.
Skrattade lite åt där du skrev att du längtade att få gå på toaletten ifred. Den tiden kommer fortare än du tror, tro mig. Vips så är ungarna stora, tagit studenten och man behövs inte i samma utsträckning. Då sitter man där och undrar vad som hände med alla åren som sprungit sin väg…. Kämpa på, kram
Vilken inspirationskälla du är!! 🙂
ni är verkligen en helt fantastiskt fin familj. jag är så imponerad av dig, det kan inte vara lätt alla gånger men du hanterar det så otroligt bra!
Tack fina du! =)
Jag får sån energi av det du skriver. Även fast du skriver att det självklart är jobbigt ibland är det inspirerande, det får ju liksom vara jobbigt ibland. Det är ju en del av livet och det är aldeles för få som skriver om det som du! 🙂
Du skriver ju mycket om din familj i din blogg och vad ni gör, men hur försörjer ni er? Jobbar du under dagarna eller kan du ta hand om barnen på heltid? Kanske har du skrivit detta förut men jag kan inte hitta det någonstans..
Jag jobbar som frilansfotograf och har möjligheten att ha Elian hemma/med mig =)
Jag har äntligen kommit igång igen.
Nya höstmodet på skor, kolla min blogg.
Och om du är intresserad av att vinna smink från smashit så kolla in min blogg imorgon! 🙂 KRAM
Fiiint skrivet!
Hej. Jag "råkade" glida in på din blogg igår av en slump. Men har läst ikapp lite av ditt liv 😉 Men även fast jag började läsa den igår har jag redan börjat tagit tag i mina drömmar tack vare dig 🙂 Men för att göra en lång historia kort har vi haft lgh i närheten av dig under hela min uppväxt. Men den är såld nu tyvärr. Men jag drog med mig barnen ner under 1 månad i maj. Åå jag bara älskar att komma "hem" till Torrevieja. Men jag har lite praktiskt frågor kring barnen och så om jag skulle göra som dig å dra från kalla Sverige. Vet inte om du brukar göra så men du får gärna svara till min mail om du kan och vill. Jag åker nog som de ser ut ner snart och kollar upp lite saker som behövs innan. Men vore ju toppen att kunna fråga lite innan samt kanske "känna" någon annan i samma sits 🙂 Men ha de så bra och om du känner för de får du gärna maila. Kram
Jag är fylld av beundran för att du vågar leva ditt liv med dina barn. Inte en dans på rosor 24h om dygnet, hårt jobb för att få ihop det. Men din kärlek till dina barn genomsyrar det du skriver och det gör ett mormorshjärta alldeles lyckligt.
Och kanske en av mina deviser "på äldre dagar" WHISH IT, DREAM IT, DO IT passar på dig.
Men ibland är det lättare sagt än gjort förstås….
Tack för att jag för att jag får dela din vardag.
Fint skrivet!
Wow vilken text, beundrande.. Fortsätt så med långa texter och intressanta rubriker 😉
Förresten kanske det är en helt dum och meningslös fråga men om man inte frågar så får man ingen svar jag chansar i alla fall, hur skulle du reagera om Emilias pappa kommenterade i din blogg och skrev något fint om Emilia. Skulle du bry dig eller strunta i det? Är lite nyfiken men ta inte illa upp :$
Din blogg är bäst, kram
Så himla fint inlägg! Jag beundrar verkligen dig och din styrka, tycker att du är så bra för dina barn! Jag läser din blogg i princip varje dag även fast jag väldigt sällan lämnar kommentarer. Fortsätt som du gör, du har många beundrare! 🙂 Kram
Tycker du är otroligt duktig!
Klokbok!
Du sätter ord på allt det där som fler borde säga. Har flera runt om mig som är ensamstående föräldrar, de ser sig själva dock som offer och gnäller något otroligt. Önskar att fler kunde vara så positiva till det ensamstående livet som du beskriver. Du är duktig och bara att våga flytta utomlands med barnen och leva det liv ni vill leva i helt nytt land är mer än modigt!
Kämpa vidare och njut av dagarna med dina fina barn!
Kram
Jag blir så imponerad av ensamstående föräldrar. Ni är helt magiska. Men sen är det som du säger "det är ditt Svensson liv". Jag är iaf grymt imponerad. Jag höll på att slita av mig i håret efter en vecka själv med dottern (sambon var på jakt semester).
Hej
Klokt och mycket moget. Ni är en så fin familj och jag tror det du skapat har inte många "kärn"familjer ens.
Fortsätt tro på dig själv och ge
Du är verkligen super duktig på att fota, uppskattar dina bilder verkligen! 🙂
Skulle vara så roligt om du ville kika in på min blogg och slänga in en kommentar, kram. ♥
Jag har skilda föräldrar och är främst uppväxt med en förälder. Jag upplever att bandet mellan en ensamstående förälder ofta är starkare än när föräldrarna är två. Man bildar väl "team" med barnet/n istället för partnern. Jag har inga barn men när jag får dom så är det klart att jag helst vill ha en partner men jag har tänkt på det där, hur jag skall göra för att få lika starka band till min barn som jag har till min pappa. För och nackdelar med alla konstellationer antar jag 🙂
Fint skrivet, fick nästan en tår i ögat. Beundrar dig och tycker du verkar helt otroligt stark.
Kram
Vilken glädje du fångat, fick mig att le med hela ansiktet!
Oj vad jag känner igen mig i detta inlägg. Skulle kunna ha skrivit det helt själv 😀 jag e också ensamstående med mina 3 vilddjur. Precis som du skrev så känner man inte till något annat och att va mamma 24/7 e bara ren vardag. Här e de lyx bara man får hp o köpa en mjölk utan att ha alla 3 med sig i affären. När mina stora e på dagis o jag bara har lille killen hemma känner jag mig barnledig, även om jag inte e det. Tufft många gånger med trots och egna viljor.. Men jag skulle för inget i världen vilja va utan mina barn. Jag älskar mitt liv med barnen. Får ofta höra "oj hur orkar du va själv med 3 barn?" Jag tycker inte de e så jobbigt som dom får de att låta. Jag vet inte hur de e att ha delat ansvar med pappan o för mig e de normalt att va ensamstående. De e liksom det jag e van vid 🙂 kul att ha hittat en blogg med fler ensamstående mammor 🙂
älskar din blogg!!! 🙂 fina texter och fina bilder! Fin familj också 🙂