Vem är du…
…och vad har du gjort av min son!?
Puh. Vissa stunder den senaste veckan har jag varit nära på att klistra fast en ”uthyres” -skylt på honom. Oj oj oj så trotsig och envis den här grabben börjar bli. Det känns som om han får dubbla dosen trots över en natt – varje natt.
Det är tur för honom att han är söt. Att man bara behöver andas, räkna till tio och sedan titta på honom igen så kan man inte låta bli att smälta lite inombords.
Trotset går över… men först kommer 3-års trots, 4-års, 5-års, 6-års och seperationsåldern och så alla olika utvecklingsfaser där emelllan och och och…. haha! Det lilla trotset jag får uppleva nu känns slitsamt men det är ju egentligen ingenting om man jämför med vad som komma skall.
Små barn – små bekymmer. Stora barn – stora bekymmer!
Fast jag håller inte med dig. När de är små r deras bekymmer precis lika stora för dem som de blir när de blir äldre. Däremot kan det vara så att de känns större för dig i och med att du är äldre:)
Trots är inte kul :-/ Men jag fick höra från någon att har dom en extrem trots period när dom är små så kan de bli en lugnare period när dom får sina andra trotsperioder. Så vi håller tummarna på det 😀
Du tror inte att det här kan vara en eftersläng efter att hans pappa var på besök? Att det kom in en främmande person i hans liv väldigt fort, spenderade massa tid tillsammans för att sedan ge presenter och sen helt försvinna? Du tror inte att hans trotsiga beteende kan vara en reaktion på att den personen plötsligt är borta igen?
Ida: Nej det tror jag inte.
Jag tror att det är en helt normal och naturlig trotsålder =)