Ny chans, nya tider
Glassmys på stranden….
Ni får ursäkta om uppdateringarna inte sker alltför ofta just nu, men jag måste lägga allt fokus på det som händer runtomkring. Det kanske inte låter som så himla mycket men detta är enormt stort för mig. Elian är ju såklart för liten för att haja, han ser mest A som en rolig ”fabbo” för tillfället. Men för mig drar det igång en massa olika tankar, även om jag givetvis har gått vidare och släppt allt som hänt för länge sedan – så finns det ju sådant som alltid kommer sitta kvar. Man kan förlåta, men inte alltid glömma… eller hur skall man säga?
Det hände så mycket, bra mycket mer än någon av er vet och jag är så jäkla glad att jag lyckades ta mig igenom allt, fostra Elian själv och ändå stå lycklig i slutändan.
Men det är klart att man är på sin vakt och inte förtränger det som har hände för några år sedan, man har det i huvudet även fast man gör allt för att Elian skall våga vara sig själv, man är trevlig… normal, man ger ytterligare en chans och möjlighet.
Det är stort, det är konstigt, det är nytt – det är otroligt blandat helt enkelt.
Hur som helst, ni är nog mest nyfikna på hur det gick igår på träff numero 2 och det gick kanon. Stämningen lättade lite, vi var på restaurang efter stranden, alla var glada, kidsen var snälla. Inga problem alls.
Det blev dock sent och kidsen kom inte i säng förrän vid 23 (det blir ju undantag vid ett sådant här tillfälle) och nu får ni fasen hålla i er…. dom vaknade inte förrän… wait for iiiiit… klockan ELVA!
Jag känner att min kropp är lite otacksam, jag känner mig fortfarande trött. Why, lord? Jag kanske blir trött av allt nytt som sker, eller så har jag bara sovit längre än vad kroppen är van vid. Eller kanske en blandning?
Nu väntar jag på dagens ”schema”. Vi hörs senare igen!
All cred till dig!! Så jäkla starkt att göra detta för sonens skull!!
Måste bara säga att det är otroligt starkt gjort av dig att göra det här för Elian, supermamman är vad du är!
Du är väldigt stark som sagt 🙂 tror du att det finns ngn chans för dig och elians pappa att hitta tillbaka till varandra?
Det är inte konstigt att det här är stort, för det ÄR stort. Både för dig o barnen – Elian är nog den som "klarar sig" bäst, då han är för liten för att förstå. O att det rör till sig i huvudet på dig, är heller inte konstigt – pga gammalt, vet du ju inte riktigt om du vågar tro på en förändring osv (utgår från vad jag själv skulle känt).
Du är strong, Denize!
Du är en otroligt stark person!!
Förstår dig så väl, alla tankar. Och ja, jag tror absolut att tröttheten kan komma från det, och även att man ibland blir trött av att sova mycket om man inte är van det längre, haha 😀
Kramar
åh bästa denize! jag är så innerligt glad för elians skull..vilken möjlighet för både honom och hans pappa. du är så bra som ger dom den möjligheten! förstår att det måste riva upp en del hos dig, det är ju inget konstigt alls. men dethär fixar du, det märks!
kramar.
its forgiven but not forgotten…
måste fråga, har du ensam vårdnad? rättsligt alltså? om inte, är du aldrig orolig att elians pappa ska börja kräva saker, varannan vecka, sätta sig emot att ni bor i spanien osv? eftersom man får ju inte flytta utanför länets gränser utan båda vårdnadshavarnas godtycke…
hur länge blir ni kvar nu? är ni klara med sverige? är ni ur försäkringskassans system nu?? känns inte det läbbigt i sådana fall??
Lycka till med allt.. och fick du mailet m min mammas adress? du fick gärna skriva till henne
Förstår vad du menar med att förlåta men ej kunna glömma= man mister sin tillit till personen i fråga.
Jag fungerar likadant.
Men man får göra det bästa av situationen för Elians skull, och det tycker jag du fixar galant.
Förstår dock att många minnen och känslor dyker upp då man ses igen, men det vore ju konstigt om det var tvärtom, och du måste få känna så.
Håller med de andra, du är så stark som gör detta och sätter ditt barn i första hand! Vilken mamma..
Ja, gud så stolt du ska vara över dej själv! Du är grym, modig och klok. All pepp, det som k'änns lite konstigt i början kommer att ge sig, man finner svaren efter ett tag, vet du. Stor kram och än en gång hejarop!
Jag är imponerad över din styrka Denize:).
Idag är det exakt tre år sedan mina barn träffade sin pappa senast. Han "lämnade tillbaka dem" och deras saker efter sin "varannan söndag" och sa, jag flyttar utomlands (med sina nya familj) och jag vet inte när jag kan träffa barnen nästa gång.
Det var det senaste barnen såg och hörde från sin far…
Wow!!! Jag har ingen aning om hur du orkar, men jag beundrar VERKLIGEN din positiva inställning och attityd till allt det här! Wow, wow, wow! Superkvinna, supermamma! Önskar dig och de små allt gott!
Hoppas verkligen att allt går bra de kommande dagarna – förstår att det inte är lätt och att du absolut har viktigare saker för dig än att blogga. Tycker att du verkar så storsint! Vet inte om jag hade kunnat vara det i samma utsträckning – jag hade nog haft svårt att släppa känslan av att "vilken rätt har du att komma in NU? när jag gjort allt jobb?"
Stor kram, stay strong sistah!
Det är bra, Denize. Det finns alldeles för många egoistiska mammor och pappor som sätter sin egen stolthet framför barnens rätt till ett umgänge med båda föräldrarna. Och då är de dessutom ofta betydligt äldre än du.
Med vänliga hälsningar
Sonja
All cred till dig! Vi finns kvar när stormen lagt sig, du gör rätt i att fokusera på din familj. Kram
Jeg tror du ikke forstår det selv, men FOR en inspirasjon du er! Alt du får til og håndterer – jeg tar av meg hatten. Gratulerer med vellykkede møter, du er en super mamma!