Elian och fabbon

Det blev ingen träff förrän lite senare igår och sedan var det fullt upp hela kvällen. 
Jag tycker fortfarande att allt går bra, det känns givande på något sätt även om det fortfarande är kaos i huvudet.  Det känns så surrealistiskt.

Blygheten har släppt för Elian, som jag nämnde igår så är A en rolig ”fabbo” för honom.  Han vägrar nämligen kalla honom för något annat än just ”fabbon” (farbror för er som inte minns).  Han blir dessutom lite sne om man tjatar på honom om namn, så han får väl kalla honom för vad han vill.
Han släppte i alla fall loss helt igår, dom lekte med allt möjligt både ute och inne och han var nöjd över att ha en ny polare som lekte med honom.
A fick även byta bajs på Elian för första gången.  Det var nog höjdpunkten för min del.  Att jag liksom kom på att ”fasen han har bajsat… men vafan, nu finns det ju en annan som kan ta skiten”.  Bokstavligen.
(Ja, jag var tvungen att skriva detta – bara för att! Ta det med en nypa salt)

Annars då? Något annat som jag alltid vill minnas är när Elian tittade konstigt på A, pekade och sa ”ojoj… fabbo kladdig!” och pekade därefter på sin egen panna.
Elian syftade på att han hade blivit solbränd på pannan och tyckte att han minsann behövde torka bort kladdet.  Haha, barn är så jäkla underbara när dom kan säga allt dom tänker.

Bortsett från lek så pratades det om allvarliga saker, roligare saker, vi åt middag och så kom ungarna i säng rätt sent igen.  Men båda däckade omedelbart och sov hela natten.