När Elian söker kontakt

Att observera sin (soon-to-be) 2-åring i parken är rätt intressant och fascinerande.  De senaste månaderna har han tuffat till sig ordentligt och skapat ett intresse/behov att leka med andra barn.
Hans lek börjar oftast med att han springer runt barnet som han har fått syn på.  Den andra ungen fattar oftast inte ett smack och ser mest ut att tänka ”eh jahapp… rolig snubbe” när Elian kommer rusandes förbi och iväg.
Efter någon sekund tittar Elian bakom sig och om den andra inte har fattat hans idé så springer han tillbaka, pekar på honom/henne och sedan på sig själv och så springer han igen.  Då slutar det förstås med att hans ”ragg” jagar honom.  Sedan är dom vänner, jagar varandra, skrattar och leker ihop.

Elian är ju rätt snål med orden och kommunicerar mest med sitt eget språk, men han lyckas klara sig på det med andra barn.  Kroppsspråk verkar vara det enda viktiga för att barn skall kunna leka?
Jag tycker i alla fall att det är kul att det är så naturligt för honom att söka kontakt och bli ”kompis” med andra på ett bra sätt – även fast han inte går på dagis.  Han är ju förstås van vid andra barn, men ni förstår nog vad jag menar.  Barn är så häftiga!