Det går bra nu

Jag känner mig för tillfället otroligt nöjd med livet.  Jag har så mycket att stå i, så många tankar, måsten och fix – men jag tror att jag tycker om att ha det så.  Att få känna att man lever.
Det är stressigt emellanåt att veta allt man vill och behöver göra samtidigt som man lever med sömnlöshet, bland trots, sura miner, utvecklingsfaser, matvägran och två barn som kräver uppmärksamhet exakt samtidigt.
Ibland känner jag för att ta semester från mammalivet, bara ett par dagar eller så.  Ibland känner jag till och med för att säga upp mig som mamma, kasta in handduken och stänga dörren efter mig.
Jag erkänner mina brister, det är inte alltid gulligull – det vet ni.  Men det positiva överskuggar ändå, för fan så mycket jag älskar mitt liv egentligen.
Jag har två friska och vackra barn som älskar mig, som krigar för min tid och uppmärksamhet.  Dom får mig att skratta när man egentligen vill skrika och ger mig den där extra lilla kraften till att orka uppnå mina mål.
Min framtid blir bara ljusare, jag tror på mig själv, vet vad jag vill och ser till så det blir så också.

Jäklar, vilket svammel.
Det har bara varit en känslosam vinter.  Jag har ofta känt mig nere, bedövad och vilsen.  Det är en sådan befrielse när man börjar se klart igen, när man hittar rätt väg och känner att man går åt rätt håll.  Jag tvivlar inte längre på mig själv eller mina beslut och det ger mig styrka.