Kaos-morsan löser kaoset

Första skoldagen efter lovet – Check! Det gick superbra, precis som jag misstänkte.  Emilia erkände att hon hade gråtit i onödan, för det kändes bra när hon väl var där och fick vara med sina kompisar igen.

När jag skulle gå och hämta henne för någon timme sedan så blev det lite kaos (ovanligt?).  Elian låg och sov i vagnen ute på terassen precis som vanligt, jag tog in honom och körde ut mot hissarna för att gå till skolan.
Problem: Hissen funkar inte.  Vad gör man? Bär ned vagnen 12 trappor eller får panik? Jag får panik.
Lösning: som tur var så fanns det någon här hemma, så jag kutade tillbaka till lägenheten, dumpade över Elian mitt i all stress (thank god återigen, vad hade jag gjort om jag var helt ensam?) och sprang mot trapphuset, ned för alla trappor och hade 8 minuter på mig att komma fram till skolan (tar 17 minuter för att vara exakt om jag går i vanligt tempo).  Panik återigen.
Jag sprang och sprang och kom till slut fram 2 minuter för sent och där stod dotra och väntade på mig innanför grinden, samtidigt som hon visade sin lärare att jag kommit fram och skrattade lite åt mig som stod och försökte kontrollera andningen efter mitt joggingpass.
Sedan skyndade vi oss hem igen.  Jag var övertygad om att Elian skulle ha fått ett frispel och undrat varför i helvete jag lämnat honom där.  Han hann nämligen vakna precis när jag sprang ut ur lägenheten.
Det hade i alla fall gått bra som tur var.  Det handlade ju bara om någon halvtimme ändå.

Nu värker mina ben sådär härligt efter att ha sprungit i trapporna framförallt.  Gah! Efter tre timmars sömn i natt var jag inte sådär jättepigg på ett träningspass, men hey… det gick bra.
Förhoppningsvis funkar hissarna igen i morgon bitti.  Annars får jag väl ta Elian på ryggen hela vägen till skolan.