Jag har inte påstått att jag är normal
Jag är nog lite paranoid har jag kommit fram till. Jag överanalyserar det mesta, men i många fall är jag bara orättvis. Och konstig. Nu skall ni få höra.
I morse när vi promenerade till skolan så gick vi som vanligt genom en stor park. Mitt på fotbollsplan stod en plåtväska. Verkligen i mitten. Plötsligt drar jag åt mig Emilia lite närmare och börjar småspringa. Varför? Jag fick för mig att det var en bomb. Det såg så suspekt ut, liksom.
Om någon ”skum” människa kommer gående mot mig så får jag för mig att han är livsfarlig. Jag kan vara snabb med att gå fortare, titta åt ett helt annat håll, byta till andra sidan gatan osv. Jag litar inte på folk med konstiga blickar helt enkelt, även om det troligtvis inte är deras egna fel.
Samma sak gäller hundar, som ni vet. Men det är ju en fobi, en helt annan sak. Då målar jag också upp bilder i mitt huvud av hundar som sliter sönder mig i bitar, hoppar på vagnen och ägare som skriker förtvivlat efter sin hund som inte lyssnar.
Om man åker över en bro så föreställer jag mig att den går sönder. I Sverige åkte jag över en bro varenda morgon med tunnelbanan på väg till jobbet. Samma visa varje dag. Jag såg framför mig hur bron gick i bitar och tåget föll ned i vattnet.
Varför gör jag såhär? Jag antar att jag gör mitt liv lite mer händelserikt i huvudet, haha. Men är man en tänkare så är man, då dyker det upp både skumma och normala tankar. Mest skumma dock.
Jag hoppas att ni inte tar detta alltför seriöst. Oftast skrattar jag åt mig själv i efterhand. Men det är rätt skoj att man kan vara rädd för så mycket onödiga saker i livet.
Jag har väl gått igenom både det ena och det andra tidigare i mitt liv, så jag har mina anledningar till att tro det värsta och vara rädd i vissa fall. Men oftast finns det ingen förklaring. En bomb liksom? I våran håla, i en helt öde lekpark? Yeah, sure…
sv: Så lagar jag alltid mat, tror inte jag har lagat mat utifrån ett recept någongång faktiskt. Har bara frågat nära och kära vad dom brukar ha i 🙂 Dock är jag sämst på mat överhuvudtaget, totalt ointressant när jag ska laga mat själv 😛
Haha, jag har exakt samma problem, förutom din hundfobi. Den har jag inte. Men det jobbigaste just nu är när sambon kör och jag sitter bredvid och han kör om någon. Jag är livrädd att bilen inte ska se att vi kommer så han kör ut rakt framför oss. Annars är det vanligaste att jag är rädd för människor som gått efter mig ett tag, eller framför allt KÖRT efter mig. Räcker med att dom kört efter mig några svängar sedan tror jag att jag är förföljd…
Och en annan sak är tvättstugan. Är där släckt när jag ska tvätta får jag ibland för mig att det ligger en död kropp där inne eller att någon hänger i tvättlinorna… Alltid alltid kommer dessa tankarna och jag är lika rädd varje gång. Sjukt att man analyserar så här, man mår ju inte bättre av det direkt, hehe. Men skönt att veta att man inte är ensam 😉
Usch vad jobbigt det där låter. Men ska jag vara ärlig så låter det lite som vanföreställningar. Kanske något att kolla upp.
men jag säger det igen då, jag är EXAKT likadan. Jag är så jäkla paranoid så det inte duga. Jag tror alltid att folk som ser lite skumma ut hoppa på mig och sen börjar jag se bilder framför mig, hur jag skulle agera om det hände. Ser jag en väska så är det sju självklart att det är en bomb? hahaha. Tänker alltid upp värsta tänkbaka situation och skrämmer upp mgi själv.
Värst är detta…"Det luktar bränt…Jo men det luktar bränt".. DÅ springer jag runt som en tok och luktar överallt haha.
Stora hundar har jag riktigt jobbigt med. Precis när jag går förbi så tror jag att dom ska hoppa på mig. När Wilgot går själv och det kommer en hund så brukar jag alltid stå nära för jag får alltid för mig att hunden är lite sugen på att ta en bit utav honom.
SKIT JOBBIGT!
Ah jag tror du tittar på för mycket konstiga serier bara 🙂
Anonym: Haha, så allvarligt är det inte!
Tro mig, du är inte ensam om detta! Jag tror det är att man samlat på sig så mycket info dagligen som ligger i bakhuvudet och sen när poppar upp under såna här småsaker… Just det där med bron har jag också "problem" med, åker över en bro varje dag (med buss) och föreställer mig hur den går sönder och hur hela bussen skulle falla ner, sen forstätter jag med att tänka på mina nära och kära och hur de skulle reagera, vad jag sagt till dem senast osv…. spinner vidare i all oändlighet 😛 SÅ helt onormal är du inte, det är nog bara det att folk inte pratar om det 😉
Haha! Jag känner så igen mig i det du säger. Funkar lite likadant. 🙂
Jag är också så att går någon bakom mej vill jag springa där ifrån. Det är läskigt med folk man inte känner. Det kan jag faktiskt hålla med om. Jag går ALLTID fortare om någon går bakom mej. Och det kan till och med vara flera meter dom går bakom mej. Men då går jag det fortste jag kan nästan. Till jag inte ser dom längre. Eller att dom tar en annan väg 🙂
Jag gör exakt samma saker. Du är helt normal tror jag (för jag vill gärna tro att jag är normal)!
En klassiker är för mig är när jag går över stora korsningar, även fast jag stannar röd gubbe och går vid grön gubbe så föreställer jag mig att en bil kommer i rasande fart och kör på mig. Nästan varje gång händer det!
Hundar har jag ingen förbi för, jag hälsar på dom men föreställer mig hur den biter mig.
Tror det blir kanske lite värre när du fått barn också, då kan allt det här hemska hända även dom! Och du vill bas skydda dom extra mycket.
Jag hajjar grejen.
Precis sådan är jag också! Tänkte efter nu att det stämmer säkert att det är för att "göra mitt liv lite mer händelserikt i huvudet" som du skrev hehe. Tur är man inte ensam om det.
Jag tycker snarare att du låter väldigt normal! 😀 Sån e jag med förutom hundar och broar, men absolut väskor, svarta sopsäckar som e fyllda och dumpade i diken (inbillar mig att det ligger ett lik där) eller lämnade väskor.
haha, vad sjukt.. jag är PRECIS likadan… alla de saker du rabblade upp gör jag likadant med…
Hm.. Tycker att du låter högst normal faktiskt! Senast inatt när jag gick på toaletten och min kille var kvar i sovrummet så fick jag för mig att han skulle komma och hoppa på mig alternativt hugga mig med en yxa eller nåt så jag skyndade mig som fan!…Och han skulle ALDRIG göra mig illa! Men så fort det är mörkt så tror jag det värsta. (och vi har inte ens en yxa såklart)
…Det där lät ganska sjukt faktiskt, jag kanske har problem 🙂
Jag brukar bli mörkrädd i vår lägenhet. Så fort min kille lagt sig och det är mörkt vågar jag inte vara uppe själv utan lampor och tv på för jag tror att någon eller något gömt sig i mörkret. Brukar även vara rädd att det ska komma in någon eller stå någon hemsking vid sängen och stirra på mig. Detta har dock blivit bättre sen vi skaffade hund då jag vet att han skulle varna så fort det hände något (känns bra att ha en hund på sitt eget lag, haha) Får även för mig sånadär läskiga saker ibland, som att det skulle finnas lik eller skadade människor, på olika ställen. Tror alla dessa tankar kommer från saker man sett i tv, tidningar, nyheter, filmer och serier. Det händer ju faktiskt hemskheter i världen dygnet runt. Kanske bara är bra att man är lite rädd ibland och blir extra försiktig och rädd om sig! 🙂