Hej ”Terrible twos”!
Varför måste tiden så gå himla fort? Om några månader fyller Ellepelle redan 2. Jag tycker om att kalla honom för min lilla bebis och min ettåring, men så är ju inte fallet… även om han alltid lär vara min bebis på sätt och vis.
Jag tycker i alla fall att den här åldern är rolig. Han är med på ett annat sätt, han försöker prata, han vill så mycket och det är häftigt att se hela utvecklingen.
Trotsig har han dock blivit. Galet trotsig! Han testar alla gränser som finns, flinar åt mig när jag säger åt honom, kastar sig på golvet om han inte får som han vill, gör allt för att reta upp en och är allmänt överallt och på allt – som är förbjudet. Han är dessutom världens mest envisa barn. Han ger sig aldrig om han väl bestämmer sig för något… han kan liksom haka upp sig och tjata om samma sak i fyra timmar.
Jag försöker uppfostra så gott det går, jag kör med en ”time-out” om han är olydig. Han får sätta sig i sin säng i ett par minuter för att lugna ned sig, sedan får han komma ut igen när han är snäll.
Många svenska föräldrar gillar inte bestraffningsmetoder men jag tycker att det är något som funkar. Man kan ju inte få bete sig hur som helst och det skall dom lära sig så tidigt det går.
Men om man kör med sådana metoder är det minst lika viktigt att ge belöningar. Att dom får beröm och rätt uppmärksamhet när dom gör rätt och är duktiga. Vilket han får tretusen gånger om dagen.
Ibland är det dock inte alltid så lätt att uppfostra. Jag kan liksom inte hålla mig för skratt. Han ser ju så jäkla komisk ut när han hittar på bus och sedan kastar sig på golvet för att få ett frispel.
Jag minns i alla fall den här trotsåldern så väl från när Emilia var där. Jag känner att jag har mer tålamod den här gången, jag vet ju vad som komma skall och med lite erfarenhet så klarar jag av det bättre.
Men jag skall inte säga för mycket än. Elian har precis börjat med detta, värre kommer det ju förmodligen bli. Förhoppningsvis har jag lika lätt för att skratta åt det då med. Åh, underbara trotsåldrar.
Håller med dig om att bestraffningar är okej, och rätt så nödvändiga. De ska ju dock vara baserade efter barnets ålder, och då är timeout ett bra sätt tycker jag! Och jag håller även med om att belöningar är minst lika viktigt, om inte viktigare! 🙂
Fin blogg! följa varran via bloglovin om du gillar min blogg? 🙂
Hej! Tycker absolut att time out och lite ala Supernanny råd är bra. Helt klart ska de små veta att de inte kan göra precis som de vill! Beundrar dig enormt 🙂
Kramar
Time out är helt okej 🙂 MEN ha inte time outen i hans säng, för sängen ska enbart vara förknippad med sömn och vila för honom! För ger du han en time out i sängen kommer han blanda ihop det med sömnen och DÅ har du mer problems än nu 😉 bara ett tips! kram på er.
Vilka underbara bilder på dig och Elian! Och vilken härlig text du skrivit om honom. Du, Denize är jätteduktig på allt.
Mvh/ SO
Nej, i sverige bestraffar man inte barnen… och se vilka jäkla hulliganer som växer upp numera. Lite Nanny-metoder skulle behövas 😉 Jag fostrar min hund med tillsägelser/bestraffningar – och massvis av beröm. Skulle jag inte det blir hon farlig. Precis som barn utan förståelse för gränser blir en fara för sig själv och för samhället 😛
Tycker det är rent vidrigt med time-outs och att bara ge beröm när barn gör någonting bra medför bara dålig självkänsla i slutändan. Att bestraffa honom så sätter för stort krav på hans intelligens, han är ju inte ens två år… Tycker iofs inte att det är OK oavsett vilken ålder.