Wednesday

Vi hade en tuff natt nu igen.  Elian började snora och hosta och hade jättesvårt för att sova, så det blev mycket välling, många kramar och mycket gnäll.
Det tog alltså emot en hel del när han äntligen hade somnat om och larmet tjöt om att det var dags att gå upp.
Men det var bara att gilla läget, väcka en hårt sovandes Emilia som skuttade upp ur sängen utan problem och klädde på sig.  Sedan tog jag på mig träningskläderna och bestämde mig för att avklara morgonträningen oavsett hur trött jag var.  Det känns rätt bra nu i efterhand.

Lämningen i skolan gick återigen bra.  Inga bekymmer, inga analyserande frågor, inga sorgsna blickar.  Hon sa bara hej då och försvann till sina klasskompisar.  Går det att bli mer stolt för varje dag som går? Jag tror det.

Hur som helst, det är så livet ser ut här idag.  Byggjobbarna arbetar på för fullt och har lovat att bli klara tills ikväll. 
Det kommer kännas skönt när allt är fixat och klart! Såhär ser det ut nu ute på terassen: