Homeschooling

Åh, vad jag önskar att jag hade lite mer tålamod.  Jag förstår inte de föräldrar som pallar trycket med hemundervisning på heltid föralltid.  Hur klarar dom det?
Föräldrar bör inte vara sina barns lärare.  Jag vet själv hur jag kände när jag var liten och tränade gymnastik och min mamma var min tränare ett tag.  Jag trotsade allt, sa emot allt hon hade att säga, jävlades och testade gränser och jag upplevde att hon var orättvis mot mig och bara mig..
Det är likadant nu med Emilia.  Hon vet att hon kan testa alla gränser, hon vet att hon kan säga emot och ifrågesätta varenda mening som jag spottar ur mig, hon vet att hon kan skrika ”jag viiiiiiiill inte” och sedan skriva ”det här är tråkigast i hela världen” på hennes uppgifter i böckerna.  I skolan skulle hon ju ALDRIG göra så.  Hon har stor respekt för andra vuxna, gör som hon blir tillsagd och har alltid fått beröm för det på förskolan och i skolan… så det tvivlar jag inte ett dugg på.  Men vilken unge trotsar inte sin morsa?
Gah.  Jag blir knäpp.  Men jag har även fruktansvärt dåligt tålamod så det är tur att detta inte är någon permanent lösning. 
Jag är ingen supermänniska, jag är inte perfekt.  Jag klarar av att vara mamma, det är jag bra på… (även om jag inte är perfekt där heller, vem är det?) men att vara lärare däremot, det klarar jag inget vidare.  Speciellt inte med min egen unge.
Jag har försökt att vara pedagogisk, gjort det roligt, givit beröm, förslag om eventuella ”vinster” eller belöningar om hon klarar alla uppgifter, varit sträng, lagt mig i, inte lagt mig i, gett henne tid själv, suttit med henne.  Men hon är lika omotiverad och sur ändå.

Svammel.
Jag vet att det är Söndag, men jag vill att hon får en hel del gjort innan morgondagen då hon och jag har en mamma-dotter-dag planerad, med en resa som vi har sett fram emot.
Jag har ordnat med barnvakt åt Elian och vi behöver verkligen komma bort en dag, bara hon och jag.  Det blir det sista äventyret innan hon är skolklar, så det kändes som en stor prioritering.

Hur som haver, det är inte mycket kvar nu i alla fall.  På tisdag har vi vårat (förhoppningsvis) sista steg avklarat, sedan kan hon börja i den spanska skolan.  VI LÄNGTAR!