Galen granne
Det gick inte fullt lika smidigt som jag hade hoppats tidigare idag. Papperena på det här nya ”kontoret” behövdes behandlas där med innan vi kunde registrera henne. Men som tur är så behöver vi bara vänta tills i morgon. Då får vi se vad som händer efter det.
Annars har dagen varit sådär. Jag har haft en extrem huvudvärk och känt mig trött och sliten. I natt var det varmt + att jag var tvungen att stänga igen fönster och dörrar pga våra grannar. Dom sitter nämligen uppe då och då till kl 6 på morgonen, ute på terassen med musik.
Deras terass ligger precis inpå våran utan någon vägg emellan enda upp till taket och med det höga taket så ekar ju ljudet extremt. Vilket kan bli påfrestande för dom och för oss.
Granntjejen är konstant arg. Jag skämtar inte. 98% av tiden som dom är hemma så skriker hon på sin karl, ibland blir hon så arg så att man tror att hon skall explodera. Det kan inte vara kul att behöva vara så arg hela tiden, det är verkligen skrämmande.
Hon verkar dessutom hata barn… minsta lilla pip från Elian eller Emilia så blir hon skogstokig. Bokstavligen. Och jag försöker inte låta oskyldig. Jag vet att mina ungar låter till och från, men barn är barn. Elian är dessutom extragnällig för tillfället, men återigen… det är ett barn.
Idag fick hon ett frispel, började håna Elian och härma hans ljud när han satt i mitt knä och gnällde. Sedan skrek hon att ungarna skriker 24/7 och då tände det till inom mig.
Jag står ut med hennes högljudda röst hela dagarna och deras fester hela nätterna, även om det stör barnen. Jag står ut med hennes gap och skrik på mannen och smällande i dörrar även om det skrämmer Emilia. Men så har hon mage att be min unge hålla käften? Men hon då? Elian är ett barn… vad är hennes ursäkt? Hon är en vuxen människa.
Återigen så kan jag förstå irritationen. Dom har inte barn själva, men vi är sällan hemma på dagtid. Vi är ute på förmiddagarna och oftast hela eftermiddagarna. Sedan låter dom självklart en stund på kvällstid (lek, skratt och gråt.. som barn låter!), men dom lägger sig i tid på kvällarna och det är tyst på nätterna bortsett från EN natt då Elian skrek hysteriskt och det varade i en kvart när det var som värst.
Hon verkar inte förstå hur pass högt hon själv låter och det är det som stör mig. Jag kände mig arg över hennes påhopp mot Elian så jag ville ringa min hyresvärd och berätta min sida av historien. Från början kändes det dumt, jag vill inte ha några problem och jag vill inte vara med om klagomål. Vilket jag även förklarade för hyresvärden.
Men jag fick det bekräftat att dom hade klagat dagen innan på att ”mina barn låter”. Vilket värden skrattade bort och sa att jag inte behövde förklara. Hon har barn själv och vet hur det är.
Men det känns tråkigt att behöva tjaffsa med grannar. Speciellt när man bor så tätt inpå och speciellt när ungarna är närvarande och hör hennes gallskrik. Det går ju liksom inte att prata med henne, hon skriker bara och har noll förståelse för att det är hon själv snarare som skriker 24/7.
Ja ja, jag behövde bara avreagera mig lite. Nu skall jag göra kväll och hoppas på att stämningen blir bättre framöver.
men vad hemskt stackar dina barn få höra hennnes skrik.
Usch vilken jobbig människa!
Om det hade varit i sverige och ut en juridisk vinkel så är det ju dom som skulle bli vräkta. att låta med musik osv hela nätterna är knappast ok! hoppas det löser sig och inte blir värre… känns ju som ett psykfall som härmar ett barn på det där hånande sättet..
uhh. känns ju inte kul eller ok med en sådan granne som skriker 24/7.. har du tur kanske de separerar snart.. det (förhållandet) lär ju inte hålla i längden pga det där beteendet menar jag. usch va jobbigt, hoppas det löser sig snart. och ja barn är barn dem får göra oväsen till en viss del! men som du beskriver de så är det hon som väsnas mer än dina barn! stå på dig!
Vilken idiot till granne! Tur att värden förstod dig iallafall..
Jag kan verkligen förstå din granne. Inte hennes skrik och festande givetvis, men att det är jobbigt att bo granne med två barn. Jag bor vägg i vägg med en familj och första året jag flyttade hit så kunde jag inte sova på nätterna för deras barn skrek hela nätterna, utan överdrift. Våra sovrum låg vägg i vägg så det var som om barnet var i mitt rum och skrek. Det värsta var att jag visste att jag inte kunde klaga för vår värd skulle säga "barn är barn". Jag blir så trött. Jag har aldrig haft fest och jag skriker aldrig. Jag lyssnar alltid på musik i hörlurar. Jag är en tyst granne men får ändå lida igenom grannens skrik, även om det nu har blivit mycket lugnare. Vad ska vi skötsamma grannar göra när våra grannars barn skriker sig igenom nätterna? Jag tycker det är så jävla orättvist eftersom vi bara måste ta det, men ni med barn skulle kunna klaga på festande och få det att sluta. Jag har sagt till mig själv att jag inte ska skaffa barn förens jag har råd med hus – för allas skull.
J: Jo, jag skrev ju att jag förstår irritationen men grejen är ju att grannen inte förstår att HON låter mest av alla.
Och sedan; vilken frisk människa härmar och hånar en ettåring? Oavsett hur irriterad man är så gör man bara inte så.
Jag kan förstå dig att du tycker att det är orättvist. Du är tyst och skötsam så du skall inte behöva lida.
Men det är ju ändå så att barn ÄR barn och det kan ingen förändra. Även om det kan vara orättvist.
Jag skulle dock aldrig klaga på högljudda fester osv annars, det sker ju förmodligen sällan i sådana fall.
Men nu skriker den här tjejen hela dagarna OCH nätterna + musik + bråket igår. Därför ringde jag.
Så jag känner nog att den här situationen är lite annorlunda i jämförelse med din.
J: Du tycker inte att det är skillnad på skrikande barn och att spela musik? Det är ju inte så att man som förälder njuter av att höra sitt barn gråta. Självklart gör man allt i sin makt för att trösta.
Jag har haft en son med en kolik och en med nattskräck. Det är knappast något man som förälder väljer.
Denize: Ja, situationen är annorlunda och jag tycker inte man gör som din granne gjorde. Det är aldrig rätt att göra så mot ett litet barn. Jag tänkte bara säga att jag kan förstå att det är jobbigt att bo granne med någon med små barn när man själv inte har barn, det kan vara rätt påfrestande. Men som sagt, jag tycker inte din granne agerade rätt.
Annica: Givetvis är det inget som föräldern väljer eller som den kan göra något åt, det har jag aldrig påstått. Men du måste väl ändå förstå hur jobbigt det är för oss som har valt att inte skaffa barn att höra det varje natt? För er så är ert barn hela världen, men för oss är det bara skrik från en okänd människa, du kan väl inte påstå att det är lätt att bara "ta" med inställningen att "barn är barn"? Jag skulle faktiskt föredra en störande fest varje helg från att aldrig få någon sömn. Det är en ganska hopplös situation eftersom vi inte kan göra något åt saken annat än att bita ihop. Sedan så gör inte alltid alla föräldrar allting för att trösta tyvärr, jag har en annan granne som låter sin sexåring skrika i vårt trapphus varje gång han går upp och ner för trapporna, och han skriker inte för han är ledsen utan han skriker för att det är kul. Jag har mött de några gånger när de går upp och ner(det händer några gånger om dagen) och modern går lugnt förbi och låtsas som inget hänt medan sexåringen skriker för glatta livet.
Jag är inte antibarn, jag hoppas än dag att själv få barn, men som sagt, det kan vara påfrestande med grannar med småbarn.
alla har vi grannar som är idiotiska av sig.. men det där gick över gränsen när hon hånar hans ljud.. du borde göra något åt det, kanske skapa fred med dom eller leka trevlig mot dom, så dom slutar med beteendet.
J: Jag kan förstå att det är jobbigt att bo granne med barn – de låter. Men samtidigt så är barn bara barn. Det är ju väldigt extremt att barn skriker nätterna igenom och såpass att en granne inte kan sova (måste vara oerhört lyhört då?). Men vad ska man göra liksom? En bebis förstår ju inte och kan inte heller kommunicera på andra vis än genom sitt skrik/gråt. Vuxna människor som festar, skriker och stör kan man ju göra något åt. De KAN ju förändra sitt beteende och kanske sluta spela musik nätterna igenom.
Denize: Det låter helt sjukt med din granne. Stört att härma en 1-åring sådär. Hon kan inte vara helt hundra?
Mathilda: Aldrig sagt att det finns något någon kan göra, tvärtom har jag sagt att det inte finns något att göra åt saken förutom att bita ihop. Allt jag säger att det kan vara påfrestande och jobbigt.
Jag föredrar faktiskt en fest framför ingen sömn, i alla fall efter ett år med dålig sömn. Mina väggar är lövtunna, alla som har sovit hos mig har frågat hur jag står ut då det låter som barnet ligger i mitt sovrum och skriker.
Jag kan förstå att människor inte förstår vad jag pratar om ifall de inte varit i min sits – utan barn. De som har barn som skriker hela nätterna har det givetvis jävligt jobbigt, men det är ändå en annan sak då de har valt det livet och deras "belöning" är ett barn som de älskar mer än något annat.
Aja, det är ett under att jag klarade mitt första år på universitetet utan sömn och barnet skriker knappt längre så, all good.