Lördagen vid havet

Nu har lördagen passerat och i morgon är det redan första advent.  Det är ju helt galet vad tiden går fort.  Det känns ju inte alls som så länge sedan jag ställde upp ljusstakar och julpyntade i lägenheten i Sverige.  Men det var ett helt år sedan alltså.
I år har vi dock inte julpyntat något än.  Jag försöker dra ut på det, främst för att jag skall fixa så att jag får hit våra saker från Sverige… det känns ju dumt att köpa en massa nytt när vi har så mycket redan.
Och så dels för att det känns för tidigt för att ställa upp tomtar och kraffs när det är en månad kvar.  I morgon nöjer jag mig med adventsljusstake som jag och dotra skall pyssla ihop tillsammans.

Hur som helst, lördag var det ja.  Vi gick ned till klipporna på eftermiddagen/kvällen så jag kunde fotografera lite.  Ungarna lekte fint tillsammans, samlade på sig stenar, lekte i sanden och satt och proppade i sig kakor och mjölk när dom hade tröttnat.
Annars brukar den ena ungen springa ut på klipporna och gömma sig i grottor och den andra ungen skrika för att han så gärna vill hänga på men inte riktigt fixar att springa över klipporna lika smidigt, hehe.  Idag var det dock lugnt och skönt.  Kanske för att vågorna var meterhöga och klipporna längst ut var förbjudna.
Dom upplevde dock en skräckincident med en lös hund som sprang ned på stranden och försökte leka med dom.  Elian skrek som en stucken gris och Emilia grät.  Ägaren stod bara och tittade på utan att göra något så jag viftade bort vovven från barnen, sedan ropade tanten på den.
Det känns som om vi börjar uppleva lite väl mycket som handlar om hundar nuförtiden, va? Idag var i alla fall inte jag rädd.  Jag tänkte inte på något annat än att få bort den från barnen.  Fobier och rädslor försvinner så fort barnen hamnar där emellan.  Finns det något man INTE skulle göra för sina barn? Nope.