Att vara extremt rädd
Jag verkar ha någon otur som bara förföljer mig och saboterar min positiva glöd inom mig. Idag hände något irriterande läskigt igen.
Ni vet den där hunden som sprang runt mig i parken häromveckan? HE’S BACK! När jag skulle gå och hämta hem Emilia från skolan så såg jag den igen. Den kom springandes mot mig på trottoaren men fick syn på en annan hund på andra sidan gatan så den sprang över. Jag vill påpeka att denna bilväg är stor så flera bilar fick tvärnita när vovven rusade över.
Tanten med hunden på andra sidan fick en chock när den stora björnen hoppade på hennes lilla chihuahua, tog upp den lilla hunden och sprang därifrån.
Jag gick vidare med hopp om att hunden skulle fortsätta åt något annat håll men så hörde jag det där förskräckliga ljudet från hundens tassar bakom mig.
Plötsligt gled den fram precis bredvid mig och vagnen. Elian ropar ”gåååååå!” och vill ut ur vagnen. Jag hade nämligen lovat honom att få gå så fort vi hade gått över gatan.
Men nu ignorerade jag min son och tänkte ”visa inte att du är rädd, visa inte att du är rädd” medan hunden flåsade och fortsatte att gå precis bredvid mig. Självklart blir man dubbelt så rädd när man tänker sådär, hjärtat började bulta och jag önskade bara att hunden skulle springa vidare.
Den fortsatte att gå fot med mig, jag såg inte en människa någonstans i närheten och såg återigen tusen bilder i huvudet av hunden som sliter sönder mig i bitar, stackars Elian som blir övergiven eller ännu värre att hunden hoppar på vagnen.
Så självklart får jag panik, tittar åt båda håll och springer över gatan. Hunden är kvar.
Jag springer över till andra sidan igen. Hunden följer med.
Där får den syn på tre andra hundar på en gård och alla hundar börjar skälla hysteriskt så jag tänker att det är min chans att komma undan monstret.
En halvminut klarade jag mig själv. Sedan kom den springandes bakom mig igen och fortsatte att gå bredvid vagnen. Jag ville skrika, jag ville böna och be om hjälp, jag ville springa så fort jag kunde men jag visste ju att den där hunden troligen var tre gånger så snabb och tre gånger så stark så jag nonchalerade den, tittade inte ens på den och försökte bete mig normalt.
Väl framme vid skolan fick jag syn på polisen som sköter trafiken där. Han står i mitten av gatan, stoppar bilar när barn skall gå över osv så jag skyndade mig fram till honom och försökte förklara att hunden var lös, hade följt efter mig i en kvart men det var ju lättare sagt än gjort. Han förstod ingen engelska och jag kunde inte förklara så mycket på spanska.
Hunden gick sedan fortfarande efter mig enda fram till skolans grindar där den sprang in glatt på skolgården. Barn blev rädda, lärare försökte fånga den och folk tittade surt på mig och undrade varför jag inte gjorde något åt ”min” hund.
Fy. Farao.
Jag var så rädd, så satans jävla skiträdd! Att ha en sådan grov fobi… det är inte att leka med.
Jag fick med mig Emilia snabbt, sedan tog vi en omväg hem. Nu kommer jag aldrig vara lugn när jag skall gå den vägen (8 gånger per dag) igen. Jag inser ju att hunden verkar vara okej, att den inte är aggressiv eller farlig. Men ändå, jag kan inte koppla bort rädslan. Det går inte.
Ojdå. Kan det vara en hemlös hund?
Vad är det för sorts hund, hur ser den ut? nyfiken Förstår att det är obehagligt när du är rädd, men jag själv som har en stor buffel hemma (rottweiler) ser hela scenen framför mig och kan inte låta bli att smygle lite för mig själv 😉 Hunden gillar ju dig!
usch, jag förstår dig. har själv stor respekt och är till viss del rädd för stora hundar, trots att jag har hund själv (en liten dock). försök att tänka på annat även om det är svårt. och som du själv skriver, visa inte att du är rädd. lättare sagt än gjort jag vet. men hundar snappar upp din energi så snabbt.
den verkar mest bara leta efter någon att ty sig till (är den hemlös tro) och tyvärr verkar väl du vara en lämplig ledare. kanske för att du inte bryr dig om den.
Jag funderade också på om det kunde vara en hemlös hund. Jag försökte ju fråga polisen om det, men det gick inte alltför bra. Jag vet inte ens om dom fångar in hemlösa hundar här (?).
Hunden såg precis ut som den på min bild här ovanför. En dalmatin/dalmatiner… vad säger man egentligen?
En väldigt stor och biffig sådan i alla fall.
förlåt men min empati och allt jag skulle säga försvann när jag såg vad du hade klippt in i bilden hahah.
Så nu ska vi lugna oss här. Men fy vad obehagligt! Jag tror däremot att hunden inte är farlig utan att den bara söker kontakt. Tror att den har haft ett hem bara att den blivit lämnad. Men jag förstår din skräck. Jag hatar själv stora hundar, just för att man aldrig vet vad som kan hända. Det kan ju vända blixtsnabbt om man säger så. Jag har väldigt svårt att lita på stora hunder TROTS att jag haft hund i heeeeeela mitt liv.
Hoppas att ni får slippa träffa på den igen.
sv: Hahaha vaaa vem är duu? Dig har jag aldrig sett förut. Vilken fin blogg du har och vad rolgit att du lämnade en kommentar! Hit kommer jag tillbaka! 😉 kramis på dig!
Jag har samma fobi som dig. Är livrädd för hundar efter att ha blivit jagad av en hund en gång. Jag har flyttat till Belgien sen några månader tillbaka och där springer hundarna själva på gatan. Brukar inte vilja gå ut själv om man säger så. Är rädd om de bär på massa sjukdomar också.
Tror det finns otroligt många hemlösa hundar i Spanien. Min Zambia familj har adopterat en hemlös hund därifrån. Kolla med sos-animals tror jag dom heter (googla). De var därifrån dom fick tag på sin spanska hund. Finns svenska kontaktpersoner du kan prata med därifrån om vad och hur du kan göra. Hoppas du slipper hundproblemet ifortsättningen 🙂
Hej Denize! Först och främst vill jag säga att jag älskar din blogg och att du har två riktigt fina barn! 🙂
Sedan så undrar jag lite utöver er flytt till spanien? hur fungerar det? Hur fick ni boende och var det svårt? Vad kräver en spansk hyresvärd, att man ska vara fast anställd eller ha någon som kan gå i borgen för en? Eller vad har de för krav? Hyr du din lägenhet möblerad eller fick du fixa med möbler själv? Är det dyrt att bo, dyr hyra? Och ungegär hur mycket i startkapital behöver man om man ska flytta iväg sådär?
Anledningen till att jag undrar är för att jag själv blir allt mer och mer intresserad av att ta med min dotter till spanien och bosätta oss där i ett år. Vore kul att göra något som detta innan hon börjar skolan och jag måste börja plugga! Vad har du för tips, något som är extra viktigt att tänka på? Tusen frågor men vore så tacksam om du vill svar. Det skulle hjälpa mig massvis!
Tack på förhand! / Mvh Josefin
Har exakt samma fobi som dig, usch. Jag är verkligen livrädd för hundar. Dock vet jag inte riktigt varför, aldrig blivit jagad, biten eller något liknande av en hund. Men ändå är jag livrädd konstigt nog.
Jag har STOR respekt för hundar och tycker att det är grymt obehagligt när dom kommer nära så förstår precis hur du känner!
jag är också livrädd för hundar och råkade ut för precis en sådan där hund en gång en sen natt i Grekland. Såå vidrigt. Jag var som allra mest rädd när jag var kring 20 och med åren har det mattats av. Ta med dig en blomspruta med vatten eller fråga om det finns någon pepparsprej… ja förlåt alla djurvänner men man måste vara vara beväpnad. I princip tror jag att det viktiga är att gå lugnt men hur ska man kunna det när man håller på att avlida av skräck.
Usch, jag förstår precis vad du menar. Har också en himla respekt för stora hundar. Det läskiga är ju att hundar verkligen tyr sig till de som är rädda. De känner ju av det där så himla tydligt, tyvärr..
Samtidigt är det nästan synd om hunden i ditt fall, med tanke på att den verkar hemlös och så, men än så länge är den inte aggressiv och det behöver den inte bli heller. Hoppas verkligen att det löser sig för er! Täänk! Det kanske till o med slutar så att hunden flyttar in hos er, skämt o sido, hahah!
Det kan inte vara kul och vara hundrädd. Själv är jag rädd för pitbulls och andra kamphundar. Ser också framför mig hur de bara biter tag i mig sliter mig i stycken. Sen att man vet att käken låser sig på dem när de biter tag och att de inte släpper förens man är död. Det är ju inte precis lugnande.
Att tänka då var inte rädd var inte rädd de funkar ju liksom inte direkt. Annars har jag inga problem med hundar alls. Att hundar springer löst i Spanien är inget ovanligt alls , tyvärr. När jag var i Spanien detta året så såg vi en hund som sprang lös. Vi blev ju såklart oroliga och trodde den var hemlös. Men såg då att hunden gick till ett par och de satt och prata med han o.s.v .
Vi fråga då om de var deras hund , då titta de på oss som om vi var total idioter och fråga varför. Man kan även ofta se hästar som står mitt i en rondell eller en gräsplätt och då frågar man vad gör den hästen där vems är den? Zigenarnas häst får man höra då.
Så det är tydligen vanligt att de har djur lösa som springer runt. Har hunden du sett halsband på sig?
Om du vill fråga om hunden har en ägare eller är lös så säger du :
El perro tiene dueño ? = Har hunden en ägare ? Du kan även fråga Es el perro suelto= Är hunden lös ?
Du kan även kika in på google translate (som oftast översätter fel) ibland blir det som när du direkt översätter från svenska till engelska t.e.x. De blir helt fel. Men där kan du även lyssna på hur orden/meningen låter.
Det bästa tipset jag har är att ignorera hunden vilket inte är det lättaste. Men börjar du springa så är det högst troligt att den springer efter eftersom den då tror att du leker med den.
Blomspruta med vatten kanske funkar på katter, men det är inget jag skulle testa på en hund!
Älskar din blogg och läser den varje dag! Tycker du är en enormt stark person.
Ang hunden behöver du inte oroa dig, det är helt okej att känns sig rädd. Men visa det inte för hunden, gå rak i ryggen i normal takt så kommer den troligtvis alltid att bara gå bredvid dig, den vill bara ha kontakt som vidare nämnt. Men ignorera den bara om du inte vill ha kontakt med den, ryt inte eller spruta vatten på den bara. Den läser av ditt kroppsspråk. Hoppas det löser sig. Kram