Torsdag, roliga Torsdag

I morse när mobilen tjöt och larmet gick igång så sov Elian fortfarande och jag själv var dödstrött.  Jag hade ingen lust what so ever att gå upp, det kändes nästintill olagligt.  Men efter ett par minuters övertalning tvingade jag upp mig själv och väckte Emilia.
Hon vaknade utan problem, klädde på sig och gick för att fixa frukost.  Hon undrade om hon skulle rosta en macka åt mig med och det fick hon så gärna.  Då passade jag på att byta på Elian, klä på oss, göra mamman i ordning osv.  Efter ca tio minuter luktade det bränt i lägenheten och rök strömmade ur köket.
Jag sprang in och fann Emilia sittandes framför tvn och en bränd kolbit i rosten.  Jag undrade snabbt hur fasen Emilia inte kunde märka detta men jag öppnade fönstrena snabbt för att vädra och hoppades på att brandlarmet inte skulle gå igång.

Hur som helst, med allt fix i köket efter rostmackan så blev det brådis och stressigt till slut.  Jag stod och tjatade på Emilia som inte verkade bry sig om att vi hade bråttom, sedan sprang vi ned i källaren för att ta fram vagnen och gå ut.  Jag stressar så in i helvete och letar efter källarnycklarna i varenda jackficka.  Nopp, hittade ingen nyckel.  Så upp sprang vi igen och jag fann nycklarna på hallmöbeln.

Vi fick springa men Emilia hann i tid i alla fall, så det löste sig med lite stress.

Sedan kom jag och Elian hem igen, jag satte mig och läste era kommentarer och då märkte jag (tack och lov) att det där eventet i helgen är på Söndag och inte Lördag.  Vettefan hur jag tog fel på det med tanke på att det står Söndag klart och tydligt på inbjudningskortet.  Men är man trött och virrig så är man! Det är ju tur att jag har er, annars hade jag åkt till stan med ungarna och stått utanför Berns och undrat var alla var och vad fan som hände med festen!?

Hur som helst, efter det la jag mig med Elian för att sova och vaknade upp efter tre timmar (!) och då hade vi förstås jättebråttom till BVC.  Som tur var hade jag rester som Elian kunde äta till lunch, så det fick han sleva i sig fort och sedan begav vi oss mot centrum och hann till våran tid med en minuts marginal.

Haha, sådana här dagar är rätt vanliga för mig så jag har slutat kalla det för dåliga dagar.  Jag är van vid kaos och stress och ännu mer kaos.