Står på stranden

Igår och i natt har det varit SÅ sjukt varmt.  Vi spenderade större delen av dagen nere på stranden igår… det hade ju inte gått att göra något annat.  Barnen satt/låg i vattnet 95% av tiden och det var nog bra.
Elian vågade till och med ”bada” lite mer än vanligt.  Han kröp ut någon meter i vattnet, sedan tillbaka, ut och in.  Sedan gick han även med på att gå ut i vattnet med mig.  Det har aldrig varit godkänt förut.

På tal om Elian så börjar han intressera sig mer och mer för att gå nu.  Han går hyffsat stadigt när jag håller honom i en hand och så har han dessutom ställt sig upp från sittande helt själv ett par gånger nu.  Båda gångerna på stranden.  Första gången var det helt omedvetet, han stod och höll i mina händer och gnällde, sedan blundade han och då passade jag på att släppa taget.  Han stod hur stadigt som helst i tio sekunder, sedan öppnade han ögonen, såg sig omkring, blev asrädd men vågade inte sätta sig ned själv.
Igår var det däremot lite mer medvetet.  Då skulle han krypa upp från sanden till gräset och i början av gräsmattan är det rätt högt gräs och det hatar han att krypa i, så helt plötsligt ställde han sig bara upp och stod och tittade på oss.  Jag och Emilia gapade i mun på varandra ”men tittaaaaa”, ”jaaa jag seeer” hehe.
Det krävs ju vilja från hans håll, jag kan ju inte tvinga honom även fast jag vet att han egentligen kan både stå och gå själv.  Men han är rädd och det måste han få överkomma.  Jag får fortsätta peppa honom med att hjälpa till bara.

Hur som helst, vid 18-tiden begav vi oss hemåt, åt lite middag (matlusten är dock som bortblåst i värmen – för oss alla tre), sedan stod ungarna och dansade och spexade till musik på Emilias dator innan Elian däckade vid kl åtta igårkväll.