Framsteg i Spanien

Idag fick vi äntligen våra pengar växlade, efter ytterligare en maximal promenad.  Vi lyckas alltid pricka in promenaderna när det är som varmast ute och solen bara steker på.  Men Elian satt snällt i vagnen (som vanligt här nere) och Emilia kämpade på och vandrade i rask takt hela tiden.
Hon var lite fundersam över det här med pengar.  Jag frågade ifall jag skulle ta hennes hundralappar som hon har sparat ihop så vi kunde växla dom.  Hon undrade varför jag inte kunde ”ta fram mer pengar” och göra till ’Spanska pengar’.  Hon tyckte att jag bara skulle gå till bankomaten som vanligt och ”ge henne lite mer”.  Jag försökte förklara allt om konton, att man måste jobba för pengar och att det inte går att ta ut hur mycket som helst och att man måste spara, därav att vi skulle börja med veckopeng för hennes del.  Men jag tvivlar på att det gick in helt.
Hur som helst, efter promenaden fram och tillbaka som tog ett par timmar så somnade lillebror i vagnen och vi andra njöt av lite lunch på en uteservering vid havet (hallelujah att han äntligen sover gott i vagnen).

Efter det latade vi oss på stranden i ett par timmar och badade massor.

Idag hände även något stort.  Något riktigt stort, något jag aldrig trodde skulle hända, eller åtminstone inte det här året.  Elian har gått! Han har tagit tio steg idag – alldeles själv – och det bara bubblar av stolthet inom mig.  Lite larvigt kanske (?)… jag menar, min skrutt är ju ändå 15 månader.  Men ändå… bättre sent än aldrig och bättre att han väntar tills han är redo så man slipper en massa fall och slag.  Det lär förmodligen dröja ett tag till tills han börjar gå ordentligt istället för att krypa, men nu tycker han i alla fall att det är skoj istället för läskigt.  Och jag tycker att han är världens duktigaste lilla huligan.