Mina skyddsänglar
Även fast allt kan kännas jobbigt och hopplöst så är jag så otroligt glad för att jag har mina kids som lyser upp allt mörker. Visserligen sover Emilia bort hela dagarna och går mig på nerverna till max när hon är vaken och Elian gnäller satan och håller mig vaken hela nätterna… MEN… dom sysselsätter mig, dom får mig på andra tankar, dom får mig att kämpa även fast det känns som om jag inte har något att kämpa för ibland. Dom ger mig den styrkan och kraften som krävs för att orka bära mina egna ben.
Jag förstår inte hur jag har orkat mitt liv ibland. Jag tänker tillbaka och häpnas. Jag frågar mig själv så många gånger ”how in the hell klarade jag av allt!?”. Varenda plan, varenda förväntning… det har gått åt helvete.
Varenda människa jag verkligen har litat på har krossat mig och svikit mig.
Jag står här ensam idag efter så jäkla mycket som har hänt. Både innan och efter min älskade Emilia föddes.
Men visst finns det en mening bakom allt? Allt som sker – det har någon slags betydelse.
Everything happens for a reason.
Båda mina barn räddade mig på två olika sätt. Emilia räddade mitt liv bokstavligen och Elian har förändrat mig till det bättre. Jag är evigt tacksam för att dom kom in i mitt liv även fast det känns som om man vill hänga sig i taket ibland pga allt dom ställer till med. Sömnbristen, trotsåldrar, gap och skrik och gnäll… men SÅ mycket kärlek. Emilias underbart varma och omtänksamma personlighet gör mig verkligen hel.
Elian sysselsätter mig med hans snabba utveckling i livet. Han har blivit ett litet charmtroll som försöker få alla att skratta. Alla han känner förstås… för främlingar är han väldigt skeptisk mot.
Han låtsas att skratta, ropar heeeej, lipar, ler och har sig när han söker någons uppmärksamhet.
Och oavsett hur less jag är och hur dåligt jag mår så kan man ju inte låta bli att smälta. Han hjälper mig.
Han lär sig nya saker varenda dag och har nya saker för sig. Nu kan han klappa händerna och räcker ut tungan och ser JÄTTEknäpp ut titt som tätt. Han spänner liksom tungan uppåt. Minspel är han duktig på i alla fall.
Barn har verkligen den där förmågan att orka och göra att man älskar livet trots allt!
Vilka ögon han har, helt underbara!
Du är så duktig inom fotografering. En förebild 🙂
Dina barn har en fantastisk tur att vara födda till just din familj! Du engagerar dig så mycket i att få dem att må bra. Försök inte planera livet, det finns tid för så mycket och saker och ting faller på plats när man minst anar det. Tänk på en sak du vill göra i nuet förutom att vara mamma och försök varje dag ta dig lite närmare det. Och lycka till med fotandet, du har definitivt en framtid där!
Kämpa på! Du verkar vara så duktig som fixar o trixar! Tycker du verkar vara en asskön tjej så maila om du har lust att ta en fika nån dag! av vad jag läst på din blogg är du nån som jag gärna skulle vilja ha som kompis! kram
Det är tur att du har dina skyddsänglar! 🙂