Uttråkad unge

Emilia har klättrat på väggarna av ren rastlöshet idag.  Med tanke på alla kräksjukor som går så skall hon vara hemma i 72h från sista spyan, dvs tills på Torsdag.  Hon har energi till max, hennes magsjuka gick ju över fort.  Men man förstår ju alla regler gällande smittorisken.  Tydligen går det flera vidriga magsjukor så det är nog bäst att hålla sig undan ändå!

Hon har i alla fall lekt med varenda leksak hon äger igår och idag.  Detta händer aldrig annars.  Hon är ingen leksaksbrud… utan mer en pyssel-fixa-o-dona-tjej.  Men nu har hon haft så tråkigt så varenda dammiga låda med leksaker har tömts ut, för att lekas med i två sekunder, sedan tröttnar hon förstås och rör sig vidare mot nästa sysselsättning.

Denna rastlöshet löser även ut ett litet testa-gränser-humör med en del trots och en fet attityd.  Att lyssna? Nej, nej, nej… det verkar sjukt onödigt.
Så om hon inte har roat sig med alla tremiljoner grejer så har det varit att gå mig på nerverna.  För skojsskull. 
Men vafan, har man suttit inlåst med en magsjuk familj i ett par dagar, utan något att göra så måste man väl hitta något att sysselsätta sig med? Jag får agera slagpåse i ytterligare en dag.  Sedan skall hon tillbaks till plugget och göra av med all energi som hon har samlat på sig.

Om Elian inte har ännu en bajsmaraton i morgon så kanske jag tvingar ut mig själv och ungarna så kan Emilia springa upp och ned för ett berg hundrafyrtio gånger eller något. 
Det helt otroliga är dock att inte ens det skulle lindra hennes myrkrypningar och rastlöshet.  Det är HELT sjukt hur mycket energi ungar kan ha.  Om jag bara kunde få hälften så mycket så skulle jag vara nöjd!