Jag är den jag är

Hur är du som person? dina starkaste respektive svagare sidor?

Det känns så konstigt att skriva om sig själv, alltså inte mig som morsa… utan bara Denize, vem jag är.  Nu när jag har varit och är föräldraledig så kretsar ju allt kring min roll som mamma, det känns som det är det ENDA man är.

Men hur som helst, jag skall försöka förklara hur och vem jag är egentligen.  Även fast det känns konstigt!
Jag är positiv, glad och ödmjuk.  Jag prioriterar andra framför mig själv och trivs med att ha det så.  Jag är även en extremt känslig person som lätt överanalyserar ibland oviktiga saker.
Jag är målmedveten, kreativ och ambitiös… ibland lite FÖR ambitiös.  Jag vet vad jag vill och vill oftast ha det på en gång.  Och då kan det vara tio olika drömmar/planer som skall ske samtidigt.

Jag är inte den personen som står i centrum, som syns eller hörs mest… jag trivs helt enkelt inte med det, men jag säger alltid vad jag tycker och är inte rädd för att stå för mina åsikter.

Jag är alldeles för envis och vägrar ge med mig när jag tycker eller känner något. (Inte så konstigt att båda mina ungar är envisa.)

Jag är proffs på att skjuta upp saker, att ligga lite på latsidan… i alla fall när det gäller sådant som är tråkigt.  Jag är duktig på att tänka ”om jag har väntat såhär länge så kan jag lika gärna vänta en dag till”.  Men jag prioriterar det viktigaste och kan lätt hantera fyrtioelva bollar i luften samtidigt – om jag bara vill.

Men jag har nog Sveriges sämsta tålamod.  Det är förmodligen min största nackdel med tanke på att jag är morsa och har trotsiga och bökiga barn.  Jag jobbar med det och försöker räkna till hundra när tålamodet börjar ta slut, men ibland känner man för att dra ut håret för minsta lilla.  Inte bra!

Jag är en riktig ”tänkare”.  Jag kan ligga i timmar och grubbla över allt och inget.  Som jag sa, jag analyserar minsta lilla och stänger gärna in det och håller tankarna för mig själv.

Hmm ja, vad mer kan man säga? Jag är en väldigt lättsam person som de flesta trivs med, jag vill de flesta väl, försöker se det bästa hos alla och kan därmed ge folk lite för många chanser.
Men jag försöker att vara positiv till det mesta, livet blir enklare då.
Jag är troligtvis inte lika präktig som folk uppfattar mig i bloggen (?).  Jag är typ moraltantens motsats, jag orkar inte ha tiotusen åsikter om ALLT och alla, jag kör mitt eget race i alla lägen – oavsett vad folk tycker, ironi är min bästa vän och ja… återigen, jag är väldigt lättsam.

Men what the hell, att vara mamma är min absolut egenskap, mina barn har gjort mig till den jag är – oavsett hur jag är.  Och att vara mamma är nog det jag är bäst på och aldrig kommer kunna tvivla på.  (Försökte med allt för att undvika att låta som en tråkig töntmorsa där, men ja).