Måndagens bestämda barn

Det här är en sådan där evighetsdag.  Ni vet när man mest sitter och stirrar och väntar på bättre tider? Hehe, okej riktigt så illa är det inte.  Jag och barnen har lekt och bråkat en hel del… men ändå står tiden stilla.
Emilia har varit på anti-mamma-humör, fråga mig inte varför… men vi har väl sådana dagar allihopa, när man är allmänt irriterad på allt och ingenting.
Jag har försökt sysselsätta henne, få henne på andra tankar, lämnat henne i fred och ja, allt… men det verkar inte vara något som passar.  Tills jag berättade att mormor och morfar skulle komma hit med donken ikväll.  Då fick jag ett leende.

Hur som haver, tidigare när jag la ned Elian för hans eftermiddagsnap så låg han inne i sovrummet i TVÅ timmar och snackade med sig själv innan han somnade.  Inget vrål, ingenting… han var bara där inne, skrattade för sig själv och hade värsta djupa diskussionen med sig själv.  Sedan somnade han till slut och vaknade kl 18.  Mindre bra! Nu skall han väl vara uppe och ha fest hela natten.  Men men, det får bli så ibland. 

Försökte roa en uttråkad brud tidigare med ett Bingospel.  Funkade i ett par minuter.