Glada gänget

Elian somnade aldrig sist.  Han orkade vråla och protestera i en och en halv timme, han ställde sig upp i sängen, satte sig upp, skrek som en tok och var allmänt aslack på mig.  Sedan gav jag upp.  Han var trött men visade inga tecken på att ge med sig och somna.  Ställer sig ungen och bankar på sängkanten i över en timme är det rätt kört.
Han är dock skettrött, så det lär bli en lång eftermiddag innan han får ta en tidig kväll.

Hur som haver, på tal om annat så skickade jag morfadern till apoteket för att handla magdroppar till Elian.  Han fick med sig mitt visakort och slarvade bort det på vägen.
Jag ringde till Apoteket, det var inte där.  Han gick och letade i bilen och på marken nere på stan men icke.
Det visade sig att han hade lagt kortet i sin bakficka där han även la ned en tidning.  Kortet var förstås inuti tidningen som han hade tagit ut.  Men när vi kom på det så hade jag redan hunnit spärra mitt kort.  Lyckat!

Ibland går det bra för oss.  Familjen Kaos ft. Morfar.

Ja ja, nu skall Pelleplutten få sina magdroppar och så skall jag stå ut med bebbegnäll i ett par timmar till.

Jo, och om ni undrar varför det hänger ett snöre i truten på honom så är det en av hans favvogrejer.  Det är en av Emilias dockvantar.  Han kan ligga och pilla på den i evigheter, tugga lite, lägga ned huvudet på den osv.  Dock kunde vanten inte trösta honom den här gången…