Känslor om Spanien
År 2011 bjuder på sina sista dagar nu och just den här dagen har varit seg. Jag har haft en del känslor inom mig och ännu mer tankar.
För ett halvår sedan gjorde jag det jag länge längtat efter, jag packade våra väskor och åkte hit utan att veta hur länge vi skulle stanna. Jag skulle gå på magkänslan, leva för dagen, ta en sak i taget.
Sommaren passerade i raketfart och plötsligt var det dags att bestämma sig. Do or don’t. Stanna eller åka. Emilia behövde börja i skolan och känslorna var blandade men efter en helt fantastisk sommar här i paradiset så bestämde jag mig för att stanna ett tag och ge vardagen en chans här.
Emilia började i en jättebra skola, jag är verkligen så innerligt glad över att jag fick chansen att sätta in Emilia där. Den skolan har allt som jag saknade i Sverige.
Dagar blev till veckor och veckor blev till månader. Nu har våran vistelse blivit ett halvår och jag är verkligen stolt över mig själv att jag har givit både mig själv och barnen den här upplevelsen. Emilia har fått utvecklas på ett helt nytt plan, Elian har gått från en bebis till ett barn och jag själv har fått samla mig själv, stå på mina egna ben och känna mig levande.
Efter årsskiftet kommer allt förändras igen. Då måste jag klippa banden mellan mig själv och Sverige. Regler är regler. Då måste jag bestämma mig för vad jag skall göra av min vardag. Äntligen känner jag att Elian är redo för bli ”bortlämnad” på dagtid, han har utvecklat sin förmåga att kommunicera och hans motorik. Han skulle klara av en vardag utan att vara hemma med mamma. Jag kommer inte vara mammaledig längre.
Det ger mig ångest, lite grann faktiskt. Men jag längtar samtidigt ut, jag måste få göra något av mitt eget liv mer än att vara mamma. Jag är mer än så, även om barnen betyder mest och kommer först.
Jag är även lite splittrad. Jag har lite hemlängtan nu när saker och ting förändras, när tankar tar över och känslor bubblar upp. Det finns en hel del som jag saknar som bara finns i Sverige.
Men å andra sidan har jag skapat ett liv här nu, både jag och barnen. Att låta Emilia gå från denna superskola till den hon gick i hemma i Nynäs känns inte lockande alls. Inte nu.
Hur som helst, jag satt bara och kikade tillbaka i arkivet och fick ett känslorus. Snart ett halvår. Tiden går fort, samtidigt som vissa dagar känns evighetslånga.
Jag har fortfarande ingen tidsplan. Jag kan inte svara på vad framtiden har ett erbjuda, jag är bara glad att jag ändå fick den här möjligheten. Att jag inte hade eller har något som hindrar mig, inget som håller mig kvar. Jag har fått så mycket tid över till att hitta mig själv och även om jag ändå känner mig vilsen till och från så har jag en känsla av att år 2012 kommer bli ännu bättre. Nu kan det bara gå uppåt, framåt, nu blir det bara ljusare.
Från i somras.
Elian kommer fixa det galant att börja på förskola/dagmamma eller vad det nu finns där nere. Han e ju stor nu 🙂 Många börjar vid nyss fyllda 1 år.
Har du några planer? Typ plugga språket?
Ska dina mamma /dina föräldrar stanna kvar med er även fotsättningsvis?
Jag hade lätt stannat ett halvår till iallafall. 🙂
En eller ett par saker till.. 😛
Blir glad att höra att du "hittat dig själv".
Tror också att du lärt dig och utvecklats mycket under detta halvår.
Sånt är nyttig.
Att samla erfarenheter är det bästa man kan göra.
Du är ännu så ung och aölla är mer eller mindre vilsna och alla går vi igenom olika livskriser genom livet.
men det är ju det som får en att växa.
Det är svårt att växa om man inte får några motgångar.
Och vart du än befinner dig i världen så kommer det alltid finnas sånt du saknar.
Det är ju oftast när man inte har det som man saknar det.
You can do it! 🙂
härligt med tillförsikt inför framtiden.. 😉 tycker du är stark och tuff som vågade flytta!
tufft beslut…
hur ser det ut på jobbfronten i spanien..vad man läst i tidningarna här hemma så är vissa delar i spanien i kris…
spännande att få höra ditt beslut..finns ju även bra skolor i sverige…;-)
Ni verkar ha det så mysigt och bra borta i Spanien 🙂 hoppas att du kommer fram till hur framtiden ska se ut och att stå på dig och leva ut drömmen! Måste passa på att fråga hur du gör med allt i Sverige under tiden ni är i Spanien, vem tar hand om din lägenhet tex? Hur länge får ni bo i Spanien enligt reglerna som du nämde och till sist, saknar du inte att ha vänner att umgås med där borta? Många varma kramar och lyckönskningar /sofi
Förstår att det är mycket att tänka på, men bara för att ni kommer hem till sverige igen måste det betyda samma lägenhet och samma skola som innan ni flyttade? ( tänker på att du tidigare sagt att du inte trivts sådär överdrivet bra i nynäshamn). Vill också säga att du är en fantastiska mamma men också människa och jag tycker det är bra att du tänker på dig själv och din egen utveckling också. Kram
Är det lägenheten som du måste säga upp eller? Har för mig att nynäshamnsbostäder har en gräns på 6 månaders andrahandsuthyrning?
Jag är glad att se att ni trivs där borta! Vad finns det för typ av dagis/dagmamma där då för Elian? Man har ju noll koll på hur systemet ser ut utomlands 😛
Om ni är kvar i sommar ska vi försöka ta oss ner och hälsa på i alla fall 🙂 förutsatt att jag hittar någon form av sommarjobb.. ångest..
Hoppas ni hade en bra jul och att ni får ett bra nyår! 🙂 Kram
STANNA!
Det är helt ovärderligt att lära sig ett andra språk som barn. Emilia kommer ha värsta försprånget!
du pratar lite i gåtor, det kanske är meningen? 😛 men undrar över det här med reglerna, är det inte så att man max får vara borta i 1 år? Och kommer du isf utnyttja den tiden?