Så himla lyckat

Jag har suttit och kollat på alla hundratals bilder som togs på julafton och känner mig så glad.  Jag kan utan tvekan säga att det var den bästa julen någonsin, även om man räknar med mina egna från barndomen.
Jag kände mig rätt stressad innan, mest för att det kändes som om det var så mycket att göra och jag aldrig fann tiden att göra allt med sömnlösa nätter, eviga förkylningar och depp-humör.
Men efter att det mesta blev klart i Torsdags så kändes allt lättare.  Jag fann äntligen det där inre lugnet.

Julafton kom, barnen hade sovit gott, vi hjälptes åt här hemma, alla var glada, maten var riktigt god, vi spelade spel, Emilia bubblade över av lycka och Elian var tillräckligt stor för att förstå.  Man kan ju säga att det var hans första riktiga jul med tanke på att han bara var en bebbe förra året, dessutom sjuk och missade i stort sett allt då han låg och sov.
I år var han med (även om han ratade tomte-biten), han var fundersam men glad och det var underbart även där att få se lyckan när han öppnade paket efter paket och fann skojiga överraskningar där i.

Det är även kul att min bror har fått en så fin relation till barnen, det värmer lite att se hur mycket han bryr sig och älskar dom även om han påstår att han inte gillar barn.  Han skämde bort dom ordentligt med julklappar, byggde upp alla grejer utan att bli tillfrågad, han lekte med dom, skojade och busade och engagerade sig helt otroligt mycket.

Jag var bara tvungen att uttrycka glädjen jag upplevde i år och även önska er en god fortsättning!