Morsan vs. kaffet

Vem är jag utan mitt morgonkaffe? Inte någon att vilja känna i alla fall.  Jag behöver kaffet, jag funkar inte utan, det går bara inte.
I morse låg jag och drog mig länge i sängen efter en riktigt bra natt.  Så det var ju tur att jag kände mig pigg och utvilad för när jag väl klev upp och gjorde i ordning kaffet så insåg jag att mjölken var gammal och luktade apa.
Jag älskar kaffe, med en viss mängd mjölk… men aldrig svart.
Jag fick i alla fall kasta innehållet i min stora mugg, hälla på nytt kaffe och sedan funderade jag på om jag skulle dricka det svart eller hitta någon lösning till mitt extrema i-lands problem.
Lösningen fick bli världens tjockaste matlagningsgrädde.  Gott? Nja, stora klumpar samlades i min mun, jag äcklades och slutade dricka skiten.

Ja ja, nu har ni fått höra om min mycket spännande historia om morgonkaffet, haha.
Nu får jag hoppas att jag blir lite klar i huvudet utan kaffe (neeeever gonna happen), sedan skall jag hoppa i duschen och så väntar en dag fylld av julshopping.  Utan barn.