Man kan inte klaga

Bloggade jag inte igår? Herregud, jag blir nästan besviken på mig själv.  Men jag antar att jag kunde bespara er på ett ”idag har vi varit på stranden, njutit, livet är asbra” -inlägg.  För det är så det var.
Solen sken, det var varmt, vi solade och badade.  Ja, livet var i alla fall asbra för det mesta.  Elian har inte riktigt varit på sitt trevligaste humör på sistone.  Han vägrar leka när vi är hemma, gråter konstant om han inte får sitta i mitt knä, är allmänt missnöjd och gnällig – trots bra med sömn och bra med mat.
Han kanske inte riktigt känner sig hemma här än, vem vet.  Men det är klart att det är påfrestande med skrik och gap hela morgonen, större delen av dagen och hela kvällen… även om man tänker ”fan, vad jag älskar livet” när man sitter på sin solstol på stranden och blicker ut över Medelhavet medan ungarna sysselsätter sig själva med diverse olika sandleksaker.

Hur som helst, nu sitter jag med en kopp kaffe, Emilia leker med Barbiedockor och Elian varvar mellan att försöka sno dockorna och stå och dra i mina ben, gnälla och försöka ta sig upp i famnen.  Resten av huset sover, så jag försöker råda barnen till att vara lite tysta – men då blir det oftast motsatsen, haha.

Nu skall jag snart springa iväg till mataffären innan dom stänger.  I vanliga fall har det mesta stängt här på Söndagar, men just ”våran” mataffär har öppet till lunch i alla fall.