Trotsig och Busig

Elian har kommit in i en för tidig trotsålder.  Han gör allt han inte får göra – och älskar det.

Han har utvecklat ett hysteriskt humör och skriker för minsta lilla.  Säger jag nej så skriker han rakt ut, tar jag bort honom från något ställe där han inte får vara så blir han dubbelt så tung, hänger i mina armar som en klump och skriker rakt ut.
Han vet exakt vad han får och inte får göra och det är som om han tycker att det är skoj att jag blir irriterad.  Ändå skriker han som sagt rakt ut efteråt.

Att ställa sig vid mitt datorbord och skaka på det och slå på datorn – det är alltid nummer ett på listan.  Men det får han inte.  Såklart.
Sedan är vitrinskåpet nummer två.  Där ställer han sig gärna och bankar så hårt han kan på glaset så hela skåpet skakar.  Det får han inte heller.
Sedan är det sladdar, uttag, toaletten osv som han ger sig på efter det.
Det roliga är ju att han alltid tittar på mig och flinar samtidigt som han är på väg mot det förbjudna.  Unge!!

För det mesta är han ju världens bästa och gladaste (men vild)! Han hittar på så roliga saker, älskar att skratta och framför allt: älskar att få mig att skratta.  Han är en charmig liten busunge och varenda dag med honom får mig att sväva.  Det händer alltid något nytt men ibland…. ja, ni vet, hehe.

För övrigt så håller han sig fortfarande till sitt eget språk, visar inget större intresse för att prata ”på riktigt” men förstår helt sanslöst mycket.  Jag pratar, han lagrar och kommer ihåg… liksom suger åt sig alla mina ord som en svamp och vet vad det innebär till nästa gång.
Nu har han i alla fall börjat säga ”där” rätt mycket.  På promenaden i morse så pekade han på varenda bil, på tåget, på bussen, på en lastbil och sa ”dää”.
Sedan gick vi förbi fåglar, han pekade och sa ”dää pip pip pip”.
Men som sagt, annars kör han sitt eget språk och har en massa olika tonlägen och ’ord’ för olika saker.  Japp, han lär bli en sådan där unge som endast jag förstår och så kommer alla fråga ”vad sa han? vad säger han?”, hehe.