Emilia busar vidare…
Emilia har alltid varit en enkel unge. Hon har lyssnat, förstått, respekterat och gjort som hon blivit tillsagd. Hon har även brytt sig om andra människor, haft ett varmt hjärta och tagit åt sig av andras åsikter och viljor.
Men även fast man har ett ”enkelt” barn så kan man bli skogstokig emellanåt, hehe. Hon är proffs på att kliva på ens sista nerv, testa minsta lilla gräns och trotsa och säga emot allt som går.
Det börjar bli intensivt, sjuuuukt intensivt. Man får lust att banka skallen i väggen emellanåt.
Att ha småbarn som är vakna på nätterna och gnäller på dagtid är INGENTING i jämförelse med trotsåldrarna som man har att vänta (och då har jag ändå haft en djävulsupplevelse med Elian det här första året).
Jag är helt övertygad om att föräldrarollen på något sätt blir svårare ju mer tiden går, desto äldre barnen blir.
Självklart är alla barn olika och alla föräldrar upplever det olika. Men jag är fasen rädd för det riktiga tonårstrotset om jag upplever min sexåriga dotter som en liten mini-tonåring nu.
Om jag säger ”gör inte så” då gör hon så, hon kan länge sitta och tjura för ingenting, hon kan banka och stampa med fötterna och bli en allmän drama queen för minsta lilla, hon hittar på saker som man höjer på ögonbrynen åt och undrar ”hur FAN tänkte hon där?”.
Ibland – i efterhand – är vissa saker rätt roliga. Även fast man sitter och biter ihop och är redo explodera när man väl är där, men som sagt… i efterhand, då kan man skratta. Lite.
Igår luktade våran lägenhet som jag vet inte vad.
Jag hade sagt åt Emilia kvällen innan när jag kände parfymlukt att hon absolut inte får spraya med något utan att fråga. Jag tycker inte att barn skall ha parfym, speciellt inte barn med känslig hy. Så jag förklarade att det var ett no no.
Men igår kände jag hur något började lukta. Starkt som satan, så jag undrade om hon hade sprayat igen. ”Nääää vadåååå” får jag som svar, sedan inser hon väl att det inte går att förneka så hon började med att hon hade sprutat lite i luften ”bara för att se” men i slutändan kom det fram att hon hade sprutat många gånger i luften, på hela sig, i hela sitt rum (inklusive leksaker och leksakslådor).
Antagligen ville hon bara att det skulle lukta gott, vi hade ju storstädat hela dagen. MEN där undrar man ändå ”varför? hur?” jag förstår inte. Jag sa ju klart och tydligt kvällen innan att det var förbjudet.
En annan sak gäller våra morgnar. Hon och Elian vaknar samtidigt nu på lovet och så fort Emilia har hört Elian så flyger hon in i mitt sovrum. Jag ligger då fortfarande och blundar och drar mig lite. Rätt skönt att ha Emilia då som kan prata och busa i ett par minuter så man slipper gå upp omedelbums som Elian annars vill.
Men hur som helst… många morgnar öppnar jag ögonen och finner Emilia inne i Elians spjälsäng. Jag har sagt åt henne tusen gånger att hon inte får, att den kan gå sönder. Men ändå sitter hon där och hoppar runt med Ellepelle var och varannan morgon.
Det är som att hon måste göra tvärtom när det gäller ALLT. Jag kanska skall börja med ”jaaaa, Emilia, gör exakt sådär” då lär hon kanske göra som hon skall.
Jag känner igen det där med mini tonåring och att vara rädd för när barnen väl kommer upp i riktiga tonåren, min tös här hemma är också en liten mini tonåring i mellanåt och ska alltid göra precis tvärtom, hittar på en massa bus och vill inte lyssna alls. Sen kommer hon efteråt och ser oskyldig ut och ber om ursäkt, så där sött som bara hon kan.
Kram Sanna
Barn gör oftast tvärtemot med allt. Försök säga Emilia om DU hoppar i sängen vad händer då om den går sönder? Vart ska lillebror sova? Så får du se hennes svar. För jag sitter och läser lite om de där i skolan nu med att när man oftast säget gör inte så då är de exakt de dom kommer göra. Vad händer om man börjar vara mer pedagoisk? bara ett tips 😀 DU är en superbra mamma… Ha en underbar påsk
Haha jag är också lite rädd för vad som komma skal 😛 Jag märker verkligen att det blir tuffare och tuffare för varje dag som går, och då är Lova ändå bara 4 månader 😛
Om trotsåldern är stor när de är "små" och man orkar hålla ut och stå för sina gränsdragningar så är hälften vunnet. Då kan tonårstrotsen bli "lindrigare" då man redan lärt sig att det finns gränser.Var på en föreläsning som hette "Våga vara vuxen" som poängterade att om du inte kan plocka hem ditt barn från "sandlådan" när de är små hur ska du då kunna plocka hem din tonåring från staden!! Har själv en 19 resp 21 åring idag och vet lite om vad som "komma skall".Kram
Jag vet hur svårt det är att göra så här, men det funkar faktiskt…
Om du tänker på att berömma henne massor med gånger när hon INTE gör dom sakerna som du har bett henne att inte göra… tex varje gång hon inte har hoppat ner i spjälsängen. För henne är motivationen att göra det större än att slippa få skäll. Det är jättesvårt att tänka på det, jag vet…
Ett annat sätt är att visa henne ett "nytt" sätt att leka med honom när hon kommer in på morgonen. Tex en leksak som dom bara får ha den stunden.
Ha det bra 🙂 och lycka till
alla barn i den ålder trotsar sin föräldrar och ska testa gränser. Men om du säger åt henne att hon får göra alla grejerna så lbir det inte roligt i längden. Jag är själv 16, snart 17.. Det är inte roligt att göra saker man får göra, det är roligare att göra saker som man inte få, för att tänja gränserna. 🙂
testa det, så ska du se att emilia inte tycker det är roligt längre, men du fr vara försiktigt med vad det är, för annars tror hon att hon får göra som hon vill. det är jue inte bra det heller.
Jag vill bara ge tips 🙂 Jag får väl kolla tillbaka hur jag betedde mig själv när jag var yngre hehe.. Men jag har kommit i en fas nu när jag ska trotsa allt själv och klara mig själv och tror att jag är vuxen fast jag inte ens har fyllt 18, haha.. jadu, när jag tänker efter så är det bara löjliga saker jag stör mig på, menmen.. som tonåring ska man trotsa allt. 🙂
haha jobbigt xD
När jag var liten så eftersom vi inte gjorde som hon sa så sa hon tvärtom typ "Ni får inte äta upp" och då gjorde vi det eftersom vi "inte fick det". Sen så bara för att ett barn har en trotsålder när mn är 6 år behöver det inte betyda att de blir jättetrotsiga i tonåren, för vem har sagt att det är så?:)