Måndagskvällen
Idag har jag haft två trötta ungar som inte velat somna. Först lillskrutt som var tröttast i Sverige men när jag väl gick för att natta honom så blev han plötsligt piggast och gladast i Sverige (trodde han). Han låg bara och skrattade men jag envisades med att låtsas sova och då somnade han till slut.
Sedan fick Emilia en gammal nattskräck-attack och bara skrek, grät och hulkade. Jag fick liksom inte kontakt med henne, jag hade henne i famnen och försökte prata men hon bara skakade och grät hysteriskt.
I och för sig var hon supertrött och så hade hon precis pratat med Amanda i telefon som hon toklängtar efter, så det blev lite mycket.
Men efter att ha vaggat henne i min famn i 45 minuter så har hon nu kommit till ro och sover gott, än så länge.
Det finns inte ord för hur rädd hon kan bli och hon kan inte heller förklara vad det är hon blir rädd för, hon blir bara onåbar… som om hon befinner sig i en helt annan värld. Usch… det gör ont.
Men men, nu sover dom och jag skall se på något serieavsnitt innan jag går och lägger mig bredvid Elian.
I morgon skall vi upp tidigt och lämna Emilia vid tågstationen där hon skall möta klassen.
Tidigare idag var dom glada och mysiga…
VIlken gullig bild!
Vad fin bild! Du har så himla söta barn. Elian är lik dig på den där bilden 🙂 Kram
Har emilia nattskräck? Min kusin hade det, lite i emilias ålder.. sen när hon kom upp i 11 års åldern blev det värre.. Fick nattskräck och nattmaraton kallas det. Hon sprang varje natt och skrek och kände sig jagad. Och på morgonen kom hon inte ihåg någonting.
Min mamma kallade det för smådjävlar när jag var liten.. Endel barn (bland annat jag) ser små små otäcka saker som egentligen inte finns, man pratar om saker som inte nån förstår, känner sig jagad eller plockar bort saker från kroppen som inte finns där. Och man kan "vakna" i sömnen och skrika och vara rädd eller hamna i ett räddtillstånd när man ska sova. Min äldsta tjej som nu är 8a höll på med sina smådjävlar ett par år. Ronja min äldsta dotter kunde man inte flytta från en plats till en annan när hon somnat för då skrek hon hysteriskt och tittade på en fast hon inte var vaken och pratade osammanhängande. Tyvärr brukar det inte finnas mkt att göra åt det, men jag vet att det går över med tiden. De enda botemedlet är att vara tryggheten för dom.
För precis som någon annan skrev så minns dom oftast inget alls om vad som hänt dagen efter.
Hoppas det ger sig på Emilia snart också..
Hittat en blogg som du kanske känner igen dig i?!
Hon är gravid och 14 år med sitt första barn..
http://youngandpregnant.blogg.se/
Hej!
Jag har läst din blogg ett tag men aldrig lämnat någon kommentar tidigare.
Men nu vill jag göra det. När du skriver att Emilia blir sådär hejdlöst rädd så minns jag mina egna problem att somna när jag var liten. Jag blev också hysteriskt rädd. Jag har nu i vuxen ålder förstått att det med största sannolikhet berodde på sömnparalys. Ett slags tillstånd som barn ofta kan uppleva. Ett litet tips är att läsa mer om det!
Lycka till!
//Jenny
Sådär fick min son också, en gång.. när han var lite mindre, men jag frågade på BVC om detta, och då sa hon dära att dom är ju som i sovande tillstånd fortfarande, så det gäller att dom får sig en chock! skvätta lite kallvatten i ansiktet, eller om det är vinter´, öppna balkongdörren och stick bara ut ansiktet en stund, bara för att få den dära chocken att vakna till och lugna ner sig.
vet inte om det skulle funka, för min son har aldrig haft det något mera.. men, det är ju något att pröva ialf.
Kramkram
vilken underbart fin bild!
Lilla älsklingsungen då! Det gör ont i mig att läsa. Som jag saknar er!! Helt sjukt. Finaste bästa trio.
Gud så söta dom är 🙂
Gud så söta dom är 🙂
Gud så söta dom är 🙂
Gud så söta dom är 🙂