Livet i USA – Del ett (skolan)
Nu har jag lagt till en ny kategori ”Mitt liv utomlands”. Att skriva ett inlägg om min barndom i USA har varit efterfrågat länge så jag tänkte att det är dags att ta tag i det nu. Jag har dock svårt för att veta var och hur jag skall börja; det finns så himla mycket att berätta. Så jag valde därför att skapa en helt egen kategori där jag kan lägga upp flera inlägg… inte bara om USA utan om alla länder jag har bott i.
Jag skall även fixa fram foton från den tiden (alla är magasinerade i en lokal). Så det kommer med tiden.
Hur som helst, USA var det ja.
Jag kan börja med att säga att jag hade möjligheten att bo i ett väldigt bra område och därför är min uppfattning fantastisk. Det finns ju ordentligt farliga och äckliga områden i det landet med… men nu utgår vi från MITT liv och mina minnen.
Jag bodde i Boca Raton (Highland Beach) i Florida – ca 40 minuter utanför Miami. Vi hade bostad precis på stranden, med pool, tennisbanor och gym. Vi bodde dessutom i en sk. ”Gated community”. Det var dvs stängsel runt hela bostadsområdet och stora grindar vid entrén med en vakt. Okända bilar kunde därför aldrig ta sig in. Som besökare fick man uppge sitt namn till vakten så ringde han upp till någons hus och frågade om det stämde att man skulle få besök.
Detta tyder ju på att USA inte är ett ofarligt land – även om jag knappast kan säga att det är ”som på film” men jag kände mig aldrig otrygg. Det handlar ju som sagt om var man bor och vad för säkerhet man kan ha tillgång till.
Jag gick i en vanlig ”Public school” så inget fancy fancy med det. En skolbuss plockade upp mig varje morgon utanför huset och lämnade mig på eftermiddagen.
Och skolan kan jag bara ge fem plus för. Det är en helt annan grej i USA. Jag är uppväxt med betyg från start, disciplin i klassrummen, respekt för lärarna och motivation. Något jag anser saknas i Sverige.
När jag flyttade till Sverige fick jag ärligt talat en chock.
Men hur som haver, i skolan i USA är dom inte rädda för att satsa på motiverade elever och berömma dom som är duktiga. Jag själv kom med i något som heter ”Honor-roll” – jag hade straight A’s – dvs toppbetyg i allt. De i skolan som uppnådde detta blev ”honor students” och man fick väl hem klistermärken som morsorna skulle ha på bilen, pennor, kepsar och annat trams. Vi fick tårta och presenter och ja – fick beröm för allt slitarbete.
I Sverige får ju ingen vara ”bättre än någon annan”. Elitskolor får inte finnas, att satsa på dom som faktiskt VILL blundar man för. Det skall vara lika. Jämt. Något jag köper på ett sätt – men nä, låt eleverna ha något att jobba för. Betyg från start fick mig att ta skolan på allvar enda från början.
Och disciplinen – uppförde man sig inte så bestraffades man. Man kunde inte bete sig hur som helst, ungarna kunde inte slåss men sedan gå kvar som ingenting hade hänt.
Gjorde man något fel så var ”kvarsittning” steg ett. Men gjorde någon något extremt – så blev det suspension… de fick inte gå i skolan på en viss tid.
Och ärligt talat så funkar metoden. Alla var livrädda för att missköta sig, ingen ville sitta kvar efter skolan eller behöva gå dit en timme innan så alla skötte ju sig.
Att säga emot läraren eller käfta emot fanns inte. Respekt för äldre eller någon ”in charge” är en ren självklarhet i det amerikanska sättet att uppfostra. Ännu en punkt som verkar fattas i Sverige.
Man var tyst i klassrummet, man pratade när man fick tillstånd, man gjorde det man skulle och visst fan tänkte man ”jag pallaaaar inte” som alla ungar gör, men man var tvungen, man orkade inte ta konsekvenserna om man sket i något.
Säkerheten och kommunikationen mellan föräldrarna och skolan var dessutom great. Var någon unge borta från skolan utan att ha ringt så ringde dom DIREKT hem och frågade om föräldern visste något om detta. Skolka fanns liksom inte.
Och föräldrarna fick alltid reda på hur det gick för ungarna i skolan. Som sagt, det kommunicerades på ett helt annat sätt.
Sedan är det ju även ett plus med dessa skolbussar. Hela skolan hade samma tider – man började 9 och slutade 3 och sedan gick man mot bussarna (eller blev hämtad med bil av föräldrar).
Då vet ju föräldrarna exakt när ungarna kommer. Känns ju tryggt på ett sätt. Speciellt för dom som bor lite längre ifrån skolan.
Nu har det redan blivit långt så jag avrundar här och fortsätter med nästa del senare.
Hej Denize.
Kul att läsa hur det funkar "därborta" o den delen av ditt liv :o) Hur många år bodde ni där? Hur kom det sig att ni flytta dit? Sa på skoj här hemma, att vi skulle flytta utomlands ett år – både man o ena barnet nappade DIREKT, men inte det andra o jag skulle nog inte våga iaf :o)
Hoppas att barnläkaren har bra saker att säga dig, nästa gång ni kommer dit!
Stor kram
Hej!
Som sagt var det kul att läsa om din skolgång i USA. Jag håller med dig helt och hållet att vi behöver mer disciplin i svensk skola. Man SKA uppmuntra duktiga elever! Sverige ligger efter!
Jag går lärarutbildningen och där läser man bland annat mycket pedagogik, om olika teoretiker och deras teorier. Själv tror jag inte att det är speciellt bra att försöka forma barn/ungdomar med hjälp av bestraffning, då det kanske är något som fungerar för studen med sätter förmodligen spår hos individen. Och när det gäller betyg och tester så är inget som säger hur duktigt eller begåvad ett barn är, utan endast vad det presterade för stunden. Det är svårt att säga vad som är rätt och fel men jag skulle själv aldrig vilja att mina barn växte upp i ett behavoristiskt samhälle.
Kul med sånna här inlägg. Bra blogg!
Oj oj oj, du får det inte lätt när det blir dags för skolgång för Emilia 😉 Din skolgång låter som rena drömmen för mig som har haft fyra barn i svensk skola. Det kändes som en kamp hela tiden kan jag säga. Men kanske finns det större valfrihet där du bor, än här på landet där jag bor. Kul att läsa om dina erfarenheter var det i alla fall! Kram Katinka
Spännande att läsa! Vill gärna se bilder dock 🙂
Jättekul att läsa detta och kommande inlägg! Jag håller absolut med dig om disciplinen men tror även att det har att göra med skolan och vilken klass man tillhör/hur man uppfostras hemifrån. Superfin blogg förrsten, du verkar vara en superstark tjej och en toppen mamma för din söta barn!
Kram Em
Vad härligt att läsa om hur det var för dig i USA, det är lite som i "tv-serier" då när det gäller skolor.. som det låter.. Längtar redan till nästa inlägg! 🙂
Vad kul att läsa om hur du hade det i USA. Ska bli kul att följa fortsättningen 🙂
Och jag håller med dig med skolorna här i Sverige. Min son hamnade i slagsmål med två pojkar och det enda som hände var att dom pratade med föräldrarna. Men sen då? Jag vill ha ett möte, större kolla på barnen, mer personal på gården och jag skulle faktiskt vilja se kvarsittning!! Samma sak om det var min son som började, då hade jag velat att han också fick känna på att det är fel.
Intressant att läsa 🙂 Men det jag undrar är varför du bodde där? Är någon av dina föräldrar därifrån? Och hur kommer det sig att du flyttade till Sverige? Hur gammal var du?
Åhh va spännande att läsa om ditt liv där bort! Det är verkligen annorlunda. Jag saknar också disciplin och respekt i vår skola här i sverige! Fortsätt skriva om dina erfarenheter och upplevelser från åren utomlands, väldigt spännande att läsa:)
Hur kommer det sej att du har bott i så många länder? är någon av dina föräldrar därifrån lr är dom svenskar ifrån början? Varför hamnade i sverige… varför stanna ni inte kvar där ni bodde innan?
Vad kul och läsa om din skolgång i USA . Håller med om att det måste vara mer disciplin i svenska skolor och självklart ska duktiga barn uppmuntras.
Men jag tycker inte att de duktiga ska uppmuntras så mycket så att man glömmer bort dem som behöver hjälp. Detta hände mig , lärarna bara uppmuntra de duktiga barnen och spendera mest tid hos dem. Men jag som behövde extra hjälp fick ingen hjälp alls. Och det är ju inte heller bra.
Att införa diplom och klistermärken man får hem när man har varit duktig tycker jag verkligen vi ska satsa på i Sverige.
Mina syskon barn bor i Scotland och där har de samma system med rewards och diplom. När de har varit duktiga utses de till veckans elev , veckans medhjälpare osv. Och så får de lappar hem om hur de sköter sig i skolan o.s.v . Då kan man ju plocka upp dem direkt och göra något åt problemet direkt om de inte uppför sig. Så där håller jag helt med.
Otroligt intressant att läsa om ditt tidigare liv där borta. Min släkt kommer faktiskt från Florida, och jag kommer att spendera sommaren 2011 hos några av dem, i deras sommarvilla på Santa Rosa, utanför San Fransisco. Vet du någonting om just dessa områden?
Kram
(Och förresten: din blogg är fantastisk! Trevlig läsning varje dag, och du som person verkar vara så otroligt stark. Fortsätt så!)
Vilken fin blogg och interssant att läsa om ditt tidigare liv i Usa!:)
Jag tycker lärarna i Sverige borde bli strängare. Ha bättre regler. Men jag har själv gått i en internationell skola, likadana regler som du hade och jag var rädd för lärarna. Jag vågade inte göra något fel, för allt man gjorde fel fick man skäll för. Ska det verkligen behöva vara så hårt? Ska man behöva gå till skolan och vara rädd? Jag tycker man ska gå till skolan och känna att det är roligt att gå dit. Dock måste det finnas en gräns mellan det roliga och det stränga och det är inte Sveriges skolor speciellt bra på.
Jag blev jätte glad nu!
Har följt din blogg sedan ( exakt ) dagen innan du fick din son och älskar den! Och har läst sedan tidigare att du bott i USA och allt velat att du ska berätta mer, så när detta inlägg kom blev jag jätte glad!
Super nyfiken på det landet och hade gärna sett mig själv i framtiden någonstans i USA.
super bra blogg! 😀