Och så blir det svårt igen
Den här dagen har varit en enda stor röra enda sedan jag klev upp i morse. Traumatisk är nog en underdrift. Allt händer – på en och samma gång. Man får reda på saker som skakar om hela vardagen (jag är så förbannad så det finns inte ord. Nu får det vara nog!), en farfar som fallit ihop och åkt med ambulans in till SÖS, en bebis som inte varit sig själv och varit jätteledsen och gnällig hela dagen och sedan jag då. Som skall hålla mig i skinnet och låtsas som ingenting framför mina fina kiddos.
Kaos.
Jag går över till annat, för att få mig själv att i alla fall låta lite positiv. Emilia hade haft det jättebra idag, men med tanke på omständigheterna så fick morfar hämta henne och sedan promenerade dom till Centrum och köpte en hjälm och nya skridskor då dom skall på skridskoskola i morgon.
Sedan fick morfar Elian att somna (skönt för mig), jag och Emilia klistrade med klistermärken på nya hjälmen och nu väntar vi på besked från sjukhuset.
Men det är såhär livet fungerar. Ibland går det upp, ibland går det ned. Jag är så otroligt splittrad i mina känslor, ibland blir allt för mycket. Men det är stunder som denna då jag är så otroligt glad för att jag har två fantastiska barn som ger mig livskraft. Även fast det känns som om man står på ruta ett.
Jag bjuder på bilder från i morse nu istället.
Livet går alltid upp och ned men jag hoppas att de som går att ordna, ordnar sig så snart som möjligt för dig/er! Du verkar vara en toppenmamma. Styrkekramar till dig!
Hoppas allt ordnar sig, precis som du skriver går livet upp och ner och det är helt okej. Allt behöver inte vara på topp hela tiden. Du är stark du Denize!
Älskade ääälskade vän! Jag finns! Och jag älskar dig/er SÅ MYCKET. DU är BÄST! Snälla smsa mig imorgon när jag kan ringa. I'll be waiting. Love you
Hoppas att allt löser sig på bästa sätt för dig och Dina nära, du verkar vara en toppenmamma Denize. Till skillnad från alla som gillar "dramat" i din blogg så blir jag illa berörd av "ordkriget" och "smutskastningen av A, för han är ju också en människa med känslor. Så jag tar nog en liten paus från läsandet av era bloggar. Hoppas att allt löser sig för er alla, både för de fina barnen och de vuxna. Lycka till med allt <3
Kram Louise