Varning för personlig text…
Natten var hård. Inte på grund av Elian, han sov faktiskt helt okej. Bara ett par uppvak.
Jag hade haft en jättetrevlig kväll med Idol, serier och sällskap och skratt. Men så kom många ord som rev upp gamla sår. Och jag frågar mig själv hur det är möjligt att en människa fortfarande kan göra en så illa? Och jag kommer fram till att jag aldrig har fått någon tid att bearbeta något. Jag har haft fullt upp med att tänka på barnet, ge honom en bra start i livet – det enda han förtjänar. Och samtidigt har jag fått ta emot så många slag i ansiktet, så extremt många hinder så jag har inte fått chansen att svälja och acceptera det som hände från allra första början. Jag måste få tänka på mig själv nu, jag måste se till så att jag mår bättre. Inte bara för min egen skull, men för alla i min närhet. Mina barn förtjänar det bästa, och ingen skall ta det ifrån dom eller mig. Ingen.
Jag tvivlar på att jag någon dag kommer förlåta dig för inte bara ditt svek mot mig, men även mot min son. Gör mig illa, absolut, gör det… men blandar man in barnen, då har man passerat gränsen.
Men det enda jag inte tvivlar på, det är att BÅDA mina barn har det så bra som möjligt. Oavsett vad du väljer, säger eller gör, så kommer jag inte tillåta någon av dom att ta skada igen.
Hur skall man göra när man inte vill tillåta sig att må dåligt längre? Folk pratar om att bara stänga av och inte bry sig, bara ignorera, låta det vara och att det kommer gå över. Men jag får aldrig något lugn, jag får aldrig någon chans att andas. Efter första saken så kommer nästa och det tar aldrig slut, det går aldrig över.
Jag skriver inget tyck-synd-om-mig-inlägg. Jag vet inte ens om det går att förstå vad jag skriver. Jag skriver bara för att det gör ont. Det gör så ont inom mig för min egen del och för mina barns skull. För att i framtiden kan dom lida av valen som somliga gör. Jag mår illa av tanken av att dom skall känna sig övergivna eller lämnade. Jag vill ge dom allt, jag gör det jag kan… men i slutändan… räcker det? Är jag tillräcklig?
Jag kan inte trolla. Jag kan inte förändra situationen att jag är ”ensam” med dom, att det enda dom har är mitt hjärta och mitt stöd, jag kan inte ändra på faktumet att det ÄR så.
Jag ber bara till högre makter att han skall sluta någon gång, att han får nog och äcklas av sin egen förmåga att göra någon så fruktansvärt illa. Jag förstår inte, mår man verkligen bättre av att sparka på någon som redan ligger ned? Dagens samhälle är så läskigt elakt… var man än vänder sig så är det människor som trycker ned andra människor. Vad vinner man på det? Hur lever man med sig själv?
Någon gång måste man väl öppna ögonen och inse att man har gjort tillräckligt? Att det får vara bra.
Nu skall jag tillåta mig själv att må bra. Nu skall jag ”face the pain” för att komma över det.
Nu skall jag börja leva igen. Nu skall jag bli jag. Du har förstört mig en sista gång, det får inte hända igen.
Hej Denize! Jag vill bara skicka en stor styrkekram till dig. Du är fantastisk och du är tillräcklig för dina underbara barn. Börja andas, slappna av och tänk på dig själv, du gör allt du kan. Vissa saker kan man inte påverka och jag vet hur svårt det är att inte bry sig…för man bryr sig, men försök att inte drunkna i ilska och oro.
Even if today seems like the worst day of your life, tomorrow might be the best, you just have to get there!!
vill skicka den en stor styrke kram och hoppas du kommer på fötter snart igen 🙂
Stor kram! Jag försöker alltid att tänka att man människor aldrig är viktigare än vad man gör dem. Det tankesättet funkar ju sådär, eftersom man ändå blir väldigt sårad och ledsen när man blir behandlad illa. Men gör som du gjort hittills, stå rak i ryggen och försök att ställa dig över det där.
Givetvis kommer barnen att undra och vara ledsna över att ha blivit bortvalda av sina fäder, men du kan inte göra mer än att vara den bästa mamman som du kan vara. Så kom ihåg att du är fantastisk, och att det i slutändan alltid kommer att vara han som förlorar på det här.
Kom ihåg att du är bäst!
Vill också skicka tusen kramar till dig!
Var stark, låt honom inte träffa Elian låt honom inte få den tillfredsställelsen Elian klarar sig så mycket bättre utan honom han kommer ju inte sakna någon fadersförebild då du har vad som verkar underbara föräldrar, så var stark du klarar detta och du ger dina barn en helt underbar uppväxt!!
du är starkast i världen och en otroligt stor förebild för mig. livet är jättejobbigt ibland och kommer nog alltid vara det då och då. men du fixar vad som helst, det vet jag 🙂
KRAM
Jag kommer bli ensam med mitt bebis i magen i februari. Tänker i samma banor. Räcker jag? Jag tror att vi gör det. Visar man så mycket kärlek till sina barn som du gör, så räcker det. Mer än någonsin. Jag tycker du är fantastiskt.
sorgen att barnen hamnar i kläm är större än sorgen till vad man blivit utsatt för…
men i denna sorg så måste man se att den stora förloraren i det hela är en enda person..den personen som förlorar all sin tid med sitt barn.Barnen blir äldre,frågorna kommer och sanningen kommer fram, personen har för all tid förlorat sitt barn.Hur kan man vara så urbota dum och låta detta ske frågar jag mig.
Du är stark ,och jag skickar en stor värmande kram i höstkylan, du är på väg upp och det är en skön känsla…
kram på dig!
Vill bara skicka en styrke kram till dig <3
Det är nog många som önskar att dom hade din styrka !
Du är otrolig !
sv; Okej, tack! Ska kolla lite till så får jag se om den finns kvar om några dagar om jag bestämt mig för den.
och angående inlägget du skrev så hoppas jag att du hittar den tid du behöver för dig själv. Att du får mår bra! Du gör ett jättebra jobb med barnen och det är skönt att läsa att du vet om det själv.
Kram.
Du är stark! Du är tillräcklig för dina barn! Låt honom inte vinna genom att du tror dig mindre värd än du är! Gör det bästa du kan med att uppfostra dina underbara barn och du kommer få igen det tusen åter!
Ta hand om dig själv!
xoxo
Hej!!!
Tycker du verkar vara en otroligt stark person och en super bra mamma till dina barn.
kram till dig
Massor med kramar fina du! <3
Du skriver så träffande varje gång, du sätter ord på så många känslor jag själv bär inom mig dag som natt. Men på något sätt vet jag om att det ordnar sig, även för dig Denize. Du är stark!
Kramar Sanna
Stor stor styrkekram vännen. Du är en as grym mamma och fast såna tankar dyker upp ibland, så ska du veta du räcker till. Barnen kommer klara sig, bli starka individer. Låt dig själv få andas ut.
Du och dina barn har det mycket bättre utan den där typen… Du är bäst Denize, tror inte jag vet någon som är lika stark som dig. STOR KRAM till er alla tre <3
du kanske borde gå och prata med någon och börja bearbeta det som hänt – de ät bra och du kommer må mycket bättre efter. klart de är jobbigt att prata med nån om de man tycker är jobbigt men när du har bearbetat allt klart då kommer du vara så stolt över dig själv och du kommer inte ångra dig en sekund!
ha det bra, du är stark! kram
Ibland måste saker få LOV att göra ont för att kunna läka. Men det han gör mot dig gör han inte bara mot dig utan även mot sin sons Mamma. Och det är jag övertygad om att er son kommer att förstå en vacker dag och kommer då samtidigt att förstå vad hans mamma gort för honom. Styrkekramar till dig!
ville bara säga kram!
det gör ont…som fan. räslan över att barnen växer upp och säger att man valde fel, att amn inte var tillräcklig. jag har samma rädsla när det gäller min son, hans biologiska pappa sa halvägsgenom graviditeten tack och hej för att han som han uttryckte det, – hade hatkänslor mot barnet…. men jag tror att älskar man sina barn och gör allt man kan och väljer det man tror är bäst så räcker det, jag är övertygad om att dina barn kommer växa upp till fantastikska personenr med hög moral. jag tror dem kommer veta att du gjorde allt och jag tror att dem tycker att det räcker. sen har dem inte bara dig dem har alla runtomkring er dem har personer somälskar dem djupt oc som visar det och vad spelar då blodsbanden roll? jag tycker du är otroligt stark och du kommer klara detta. du är en enorm förebild!
att stänga av är ingen lösning…jag har provat och gjort det allt för länge…det går inte det onda försvinner inte det finns kvar men det har sjunkit till botten för etttag men tro mig de kommer tillbaka 1000gånger värre.låt dig själv va svag ibland det är intefarligt om du råkar gråta inför dina barn är det inte fel, det visar at du är mänsklig. man får gråta inför barn, bara inte lägga ansvaret på dem (vilket jag absolut aldrig tror du skulle göra) kanske ta nån timme självutan barn och prata med någon, eller bara sätta dig ner och skriva? kanske inte på bloggen emn för dig sjkälv….bara ett omärkt dokument på datorn så du får ur dig lite?
vet inte om det jag skrev ens låter i närheten av vettigt men ja skriver bara vad jag känner och tror
du klarar detta! och detär okej att känna att man vill skrika till världen att – sluta jag är inte stark jag är liten och rädd och ledsen och vill bara krypa upp i någons famn och slippa allt…man får känna så. bara för man känner de ibland betetyder det inte att det blir verkligt för de…
Tänker bara att Stackars lilla Wilma som är "fast" med de föräldrarna. Dina barn har ju iaf dig, och det är deras räddning! De behöver inte sina pappor, du är tillräckligt för dem båda. Visst kommer det finnas stunder när de undrar varför papporna inte finns där och varför de valde som de gjorde..och då kan du inte göra annat än att svara sanningen och sedan fortsätta älska dem gränslöst mycket, precis som du gör.
Jag växte upp utan min pappa, och visst, stundtals har jag undrat varför han inte ville ha mig och min mamma. Men jag har aldrig känt att jag saknade något. Min mamma gav mig allt jag behövde..och mycket mer! Idag är jag vuxen och förstår hela situationen på ett annat sätt. Jag älskar min mamma mer än någonsin och jag saknar inte min pappa för en enda sekund. Han finns inte i min värld, och det är jag inte ledsen över.
Så tror jag dina barn också kommer känna 🙂
Kramar till dig Denize!
<3
Det gör mig ledsen att läsa vad du har gått/går igenom med Elians pappa… Men jag tror på dig och du verkar ha en vilja av stål så jag är övertygad om att du klarar detta. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag hoppas att allt löser sig för er!
Styrkekramar till dig, Denize
Michaela du borde inte nämna Wilmas namn här. du vet väl inte hur hon har det hos sina föräldrar. Någotlunda vettig borde ju G vara eftersom D valde att skaffa barn med honom. O jag hoppas han väljer att lägga sin energi på sina barn o låter D vara.Vi vet ju inte vad dom bråkar om.
Energi och kramar till dig, tjejen. Fasen vad du har fått kämpa. Jag förstår att det är tungt men du kommer att ta dig igenom det!
Och som tidigare talare, du kanske ska prata med någon? Kramar!
Du har inte haft tur när det handlar om barnens pappor, och jag är ledsen för din skull att du fått gå igenom all skit som hänt. Men du är världens bästa mamma och du är starkare än någonsin! Håll ut. <3
Att inte låta barnen träffa sina pappor va det dummaste förslag jag har hört.
Vem är man att förbjuda sina barn den andra föräldern Oavsett vem det är?
Men däremot tror jag att för din egen skull sätt upp klara och tydliga gränser. Som du själv klarar av och som är bra för er. Alltså dig och barnen. För i ditt liv är det de som är de viktigaste.
Och självklart kommer tankat upp som:klarar jag av allt ansvar själv? Räcker jag till? Men de tankarna kommer för alla. Och man räcker till. Sen är du ju inte själv.
Titta dig själv i spegeln och säg att du är värdefull. För det är du.
@—)—
Hej! När jag läste ditt inläggkändes det precis som jag läste ett av mina gamla inlägg som jag skrev för 1 år sedan..jag vet inte vad din sons pappa har gjort dej och dina barn, men jag vet hur det är att känns som du gör nu. Jag har också gått igenom det du gör, det är fruktansvärt. Nu ca 1 år senare är det JAG som mår bra och mitt ex och hans familj som mår dåligt! Det tog tid, det gjorde ont men nu mår vi bra!! Stå fast i dina tankar som du skriver i inlägget, kämpa, hur elaka han/dom än är. Jag har haft ett helvete, men jag har kommit igen nu, starkare än någonsin! Massa styrkekramar från mig! MVH Maja
Det är en sak som jag inte kan förstå när det gäller din sons pappa. Förstår att han har sårat dig osv, men vad är det han gör mot pojken som är så hemskt när han inte ens får träffa honom för dig som det verkar? Tycker han verkar va en bra pappa till sitt andra barn, bättre än många andra unga killar skulle vara. Du skriver att han sparkar på en som ligger, blandar in barnen och gör er så illa, men är det verkligen så? Eller är det sveket du känner som färgar hela bilden av hur han skulle kunna vara mot sonen om du tillät honom? För så fruktansvärt dålig hand om barn kan han ju bevisligen inte ha..? Tycker du att han är så värdelös som pappa (inte som person mot dig, bortse från dig nu)så måste jag nog upplysa dig om att det finns värre karlar att ha barn med. Har länge funderat över detta. I övrigt verkar ni klara er så bra ändå, du verkar va en toppenmamma. Hoppas allt löser sig till det bästa:)
Jag anser att jag är fullt tillräcklig för min son, att hans pappa valde bort honom är hans förlust, jag och min lilla nasse kommer att klara oss hur bra som helst. Våran välmående ska inte vara beroende av en människa som är helt frånvarande.
Det är tungt ibland, men jag kommer att klara det.
Du har en mycket tuffare situation. Två barn med sömnsvårigheter och en pappa till Elian som är värre än frånvarande. Du är en så sjukt bra mamma, titta bara på Emilia så ser du att du är tillräcklig. Hon om något borde ju vara ett bevis på att du är fullt tillräcklig som förälder, så underbar som hon verkar vara!
Ett tips är att skaffa någon att prata med, inte nödvändigtvis en psykolog, men någon, KBT-terapeut eller liknande. Har du tillgång till något "Familjens Hus"? Där brukar dom ha bra utbildad personal som är bra att prata av sig med, dom har varit min hjälp många gånger.
Du kommer att fixa det här skitbra! Det vet vi alla. Kram på dig!
Jag anser att jag är fullt tillräcklig för min son, att hans pappa valde bort honom är hans förlust, jag och min lilla nasse kommer att klara oss hur bra som helst. Våran välmående ska inte vara beroende av en människa som är helt frånvarande.
Det är tungt ibland, men jag kommer att klara det.
Du har en mycket tuffare situation. Två barn med sömnsvårigheter och en pappa till Elian som är värre än frånvarande. Du är en så sjukt bra mamma, titta bara på Emilia så ser du att du är tillräcklig. Hon om något borde ju vara ett bevis på att du är fullt tillräcklig som förälder, så underbar som hon verkar vara!
Ett tips är att skaffa någon att prata med, inte nödvändigtvis en psykolog, men någon, KBT-terapeut eller liknande. Har du tillgång till något "Familjens Hus"? Där brukar dom ha bra utbildad personal som är bra att prata av sig med, dom har varit min hjälp många gånger.
Du kommer att fixa det här skitbra! Det vet vi alla. Kram på dig!
Jag anser att jag är fullt tillräcklig för min son, att hans pappa valde bort honom är hans förlust, jag och min lilla nasse kommer att klara oss hur bra som helst. Våran välmående ska inte vara beroende av en människa som är helt frånvarande.
Det är tungt ibland, men jag kommer att klara det.
Du har en mycket tuffare situation. Två barn med sömnsvårigheter och en pappa till Elian som är värre än frånvarande. Du är en så sjukt bra mamma, titta bara på Emilia så ser du att du är tillräcklig. Hon om något borde ju vara ett bevis på att du är fullt tillräcklig som förälder, så underbar som hon verkar vara!
Ett tips är att skaffa någon att prata med, inte nödvändigtvis en psykolog, men någon, KBT-terapeut eller liknande. Har du tillgång till något "Familjens Hus"? Där brukar dom ha bra utbildad personal som är bra att prata av sig med, dom har varit min hjälp många gånger.
Du kommer att fixa det här skitbra! Det vet vi alla. Kram på dig!
Jag anser att jag är fullt tillräcklig för min son, att hans pappa valde bort honom är hans förlust, jag och min lilla nasse kommer att klara oss hur bra som helst. Våran välmående ska inte vara beroende av en människa som är helt frånvarande.
Det är tungt ibland, men jag kommer att klara det.
Du har en mycket tuffare situation. Två barn med sömnsvårigheter och en pappa till Elian som är värre än frånvarande. Du är en så sjukt bra mamma, titta bara på Emilia så ser du att du är tillräcklig. Hon om något borde ju vara ett bevis på att du är fullt tillräcklig som förälder, så underbar som hon verkar vara!
Ett tips är att skaffa någon att prata med, inte nödvändigtvis en psykolog, men någon, KBT-terapeut eller liknande. Har du tillgång till något "Familjens Hus"? Där brukar dom ha bra utbildad personal som är bra att prata av sig med, dom har varit min hjälp många gånger.
Du kommer att fixa det här skitbra! Det vet vi alla. Kram på dig!
Jag undrar om anledningen till varför du inte publicerade min kommentar var för att det var nära sanningen?
känner ingen mej så väl i din text, alla säger det blir bra med tiden bla bla … ,men när. tiden har gått jag har väntat men inget händer. Ist får man skit efter skit spelar ingen roll vad man gör. ,man trodde d kändes som hårdast att smärtan inte kunde bli värre nu skulle ingen smärta mer kunna kännas, men så kommer nästa bomb som gör värre iaf. även ett litet ord.
Men d är du som bestämmer över dina barn, gör någon dom illa så är d ditt beslut att hålla odm ifrån den personen. , Man måste vara stark jag vet vad som är bäst för mitt barn, då någon skrev att inte låta dom träffa pappan är d dumaste, men tyvärr skadar d barnet så klart som fan måste man se till att skydda d.
Min sons pappa får träffa sin son men inte sj, inte ha honom sj, men d kom till en tid där jag sa t honom att han inte längre är hans pappa för han svek inte bara mej till slut han svek sin son o där gick gränsen så efter alla chanser fuckade han d o nu finns d ingen kontakt alls.
Maria: Vad jag vet så har jag godkänt alla kommentarer från din IP adress. Om du syftar på din senaste kommentar så nej, det var inte i närheten av sanningen. Du har väldigt fel i allt du säger faktiskt.
Men jag anser att det är för privat för att svara på dina frågor. Nu handlar det inte om MINA känslor eller så, utan saker som har med Elian att göra. Hur han har betett sig som förebild för hans del.
Okej förlåt, missade det:) Det klart du inte behöver svara om det känns för privat men det är en öppen blogg så du får förstå att dina läsare reflekterar och undrar över olika saker. Det kanske bara handlar om Elian då, och hur han har varit som förebild för honom. Men, jag måste få skriva det ändå, jag tror inte Elian märker om hans pappa är en bra eller dålig förebild eftersom han är en bebis. Det borde ändå finnas hopp om att dom kan ha en god relation längre fram eftersom han verkar vara en helt vanlig kille. Om man ser det från hans sida så kan det inte vara lätt för honom heller alla dagar och han kanske inte gör rätt eller beter sig rätt jämt. Han är fortfarande ung och verkar ändå kämpa på mitt sitt andra barn så gott det går. Nu känner jag inte honom eller så, vill inte det ska låta som att jag sitter och försvarar honom. Tänkte bara att man kanske måste se på det på ett annat sätt också? I inlägget du skrev verkar det ändå handla mest om att du mår dåligt, inte att lilla E skulle må dåligt över att hans pappa är en dålig förebild. Du behöver inte svara eller så, det var bara mina tankar. Önskar er lycka till hur det än går!
Jo då, jag kan svara =)
Självklart förstår jag att jag skriver en öppen blogg och att ni läsare skapar er en egen uppfattning och spekulerar kring vad som skrivs.
Men du måste även tänka på att det är MYCKET som inte skrivs och mycket som lämnas utanför. Många väljer att försköna sina egna liv och tragiskt nog sina egna personligheter, och där kan det bli fel (enligt mig). Därför väljer jag att vara brutalt ärlig och inte försköna något i min egen.
Och självklar hajar inte Elian något nu, det är därför jag ser efter honom. Och att jag skrev "dålig förebild" betyder mycket, det finns ju anledningar till varför Elians pappa har gjort sina val och inte är delaktig i hans liv. Men det är just det som är privat (mest för Elians skull i framtiden).
Även jag hoppas att han ändrar sig och tar sig i kragen… men jag kan inte styra över andra människors liv.
Hur som helst, huvudsaken är att Elian har det bra och det ser jag till. Tack för dina kommentarer och åsikter! =)
Hej! Jag tycker att du verkar vara en helt grym mamma som absolut sätter dina barn i första rummet, men det är inte lätt att vara en ensamstående mamma. Min mamma var själv med mig då min pappa försvann relativt omgående, och hon hade inte stöd från sina föräldrar, men hon klarade det galant. Självklart har jag, trots hennes försök, tagit skada av vad min pappa gjorde. Men du kan inte göra mer än ditt bästa!
Du måste få tid att andas, att bara vara du, för barnen känner din smärta, och i min värld stämmer det inte att problemen och det som gör ont bara försvinner – du måste få bearbeta det som gör ont, det som har hänt dig. Detta både för din egen skull och för dina barn! Du behöver gå och prata med någon, du behöver få ventilera! För mig är terapi inte en stämpel i pannan som säger att det är någonting fel, det enda det säger är att du varit med om för mycket som till slut står dig upp i halsen, speciellt när du också försöker dölja det för dina barn.
Keep up the good work, du är den absolut bästa föräldern för dina barn! Stor kram