Hängiga klubben
I fredags mådde ju inte Emilia riktigt bra när vi var ute, så vi var tvungna att åka hem tidigt, men väl hemma mådde hon asbra och hade sin vanliga energi.
Hela helgen och gårdagen har varit helt okej, bortsett från lite hosta på natten. Men när jag väckte henne i morse insåg jag att något inte stämde. Självklart envisades hon med att hon visst mådde bra, hon ville ju inte missa skolan.
Men jag tog tempen och hon hade 39 graders feber. Hon är hostig och hängig, så det blir några lugna dagar.
Det blev dock tredje världskriget här hemma när jag förklarade att hon inte kunde gå till skolan. Hon skrek och grät och tyckte att jag var världens dummaste.
Nu ligger hon dock här i soffan med massa kuddar och filtar, kikar på barnkanalen och äter skorpor. Hon insåg nog rätt snabbt att hon inte ens orkade gå någonstans.
Även jag och Elian är förkylda, men det var väl ingen nyhet? Den stackars bebisen har varit sjuk typ hela sitt liv.
Detta är första gången jag kommenterar, men jag har läst bloggen sedan Elian föddes. Vill börja med att säga att jag tycker att du är så fruktansvärt förnuftig! Du verkar så ödmjuk, men ändå bestämd. Vilket jag själv vill vara när jag blir mamma. Och jag vet att jag kommer att ha dig i tankarna när jag väl står där, och inte vet hur jag ska göra.. Vad skulle Denize göra? 🙂
Hoppas att hela familjen mår bättre snart, ni får krya på er, och dricka mkt vatten! (:
Haha Denize, du anar inte vilken tur du har. Min dotter e precis tvartom, skiner upp som en sol nar hon inte kan ga till skolan da hon vet att nar man e sjuk far man titta pa film o ata sin favoritmat hehe.. Hoppas Emilia mar battre snart!
Men då, jag skickar över några krya-på-dig-kramar 🙂
Krya på dig Emilia!
Vad jobbigt att ni är förkylda hela familjen! Joline är också förkyld igen, det känns som hon aldrig är frisk! Våra stackars bebbar måste ha noll immunförsvar! 😛
Hoppas du känner dig bättre till helgen i alla fall! 🙂 och Emilia och Elian också såklart!
Inte kul med sjuka barn 🙁
hej, har läst här ett par gånger och insåg att jag aldrig skrivit något, faktum är att jag har en fråga, jag är själv ensamstående till en fyramånaders grabb…Åh Farsdag närmar sig och jag börjar svettas redan nu. Tycker de är sjukt jobbigt att JUST DEN DAGEN FINNS. Har du något tips för hur man kan göra för att "komma undan"? Hur reagerar emilia på den dagen? stor kram till er tre.