Unga föräldrar?
Jag får så otroligt många mail och frågor i kommentarsfältet från tjejer som ber mig om råd. Det är 12-14åringar som funderar på att skaffa barn och frågar mig vad jag tycker. Det är 12-15åringar som är gravida och frågar vad jag tycker att dom skall göra. Det som skär mest i mig är dock de tjejer i den åldern som påpekar att jag har inspirerat dom till att vilja skaffa barn tidigt.
Jag har skrivit om detta tidigare men nu känner jag att jag vill klargöra det igen i ett inlägg, med tanke på att mailen bara strömmar in. Jag uppmuntrar INGEN att skaffa barn och bli förälder så pass tidigt i livet. Barn bör inte skaffa barn. Och man ÄR ett barn när man är i den åldern, även fast man inte vill tro det själv. Tro mig, jag var 14 år, jag vet vad det var för tankar i skallen. Jag trodde mig vara så mogen, jag trodde att jag visste allt, jag tyckte att jag var kapabel till att ta ansvar. Det värsta jag visste var att höra att jag var ett barn. Men i grund och botten är detta sant.
Det jag undrar är varför man PLANERAR att bli förälder så tidigt? Varför ha så bråttom, man har ju hela livet framför sig?
Sedan kan olyckor ske och alla har inte samma åsikter om abort. Och det jag kan säga är att om man absolut inte kan göra en abort så kommer det lösa sig. Det finns en lösning till allt. Men varför välja den svåra vägen?
Bebisar är jättegulliga och supermysiga, jovisst. Men det är även ett livslångt ansvar som inte ens går att beskriva med ord. När man är så pass ung kan man inte förstå vad det ansvaret innebär. Trust me, jag förstod inte heller. Jag var ung och naiv och tänkte att allt skulle vara myspys och gulligull. Och sedan kunde jag säga ”ja men jag förståååår att det kommer bli svårt” men nej, man förstår inte vad det innebär att vara förälder förrän man är där.
Jag hade som tur var världens bästa föräldrar som i slutändan alltid har stöttat mig och hjälpt mig.
Som tonåring har man så många olika faser att ta sig igenom, man har så mycket att upptäcka och ärligt talat är det inte det optimala att skaffa barn samtidigt som man går igenom alla dessa faser. MEN återigen, jag hade ett otroligt stöd då. Det är inte alla som har det.
Jag förstår tjejers längtan efter barn. Mina barn är självklart det allra bästa som hänt mig och jag skulle varken byta bort Emilia eller Elian mot något i hela världen men återigen, jag råder ingen till att göra samma sak. I alla fall inte om man har möjligheten till att vänta.
Jag vill inte inspirera en 13-åring till att skaffa barn. Men jag vill inte heller säga att livet tar slut bara för att man blir mamma, men det kan bli en otroligt tuff resa.
Var ung, lev livet, skaffa en stadig inkomst och ett fast förhållande. Det är dom råden jag kan ge för att underlätta livet som mamma.
Jätte bra skrivet Denize!
Bra inlägg. Jag var också ung (18, så inte ett barn visserligen, men ändå), och jag skulle vilja tillägga en sak. Det man tänker när man tänker på att få barn är att man klarar en BEBIS. Man tänker sällan längre än så. Men bebisen blir större sen, med andra krav och andra behov. Det är inte bebistiden som är det svåraste med att bli mamma, även om den är ett stort jobb, och jag tror att man lurar sig själv om man bara ser den tiden framför sig när man tänker sig livet som mamma. Tänk 2-årstrots, pott-träning, dagisinskolning, 5-årstrots, sjukdomsperioder, skolstart med läxor och nya kompisar och så vidare, samtidigt som du själv ska starta ditt liv med skola eller jobb. Det är underbart att vara mamma, men det blir desto underbarare när man är redo. Och det är svårt! Jag var också själv, men fick fantastiskt bra stöd från mina föräldrar. Det är inget man kan förvänta sig!
Kunde inte ha sagt det bättre själv. Det var det jag menade med ett livslångt ansvar. Tack för ditt tillägg! =)
Håller helt med! Får själv ibland frågan av unga tjejer(15-16) som tycker att det är det optimala att skaffa barn innan man ska börja på gymnasiet för det är ju så hippt att vara en ung och fräsch mamma! Men dom förstår ju inte att det är ett ansvar man inte kan avsluta(jovisst kan man det är ju inte lätt det heller). Man får inget eget liv utan man måste hela tiden se till sitt barns bästa och sätta sina nöjen och viljor åt sidan.
Nä jag tycker nästan det är lite läskigt när jag hör att så unga VILL ha barn, för det kan verkligen bli katastrof om man verkligen inte har stöd och hjälp…
bra inlägg! jag blir rädd när jag hör 13-14åringar som faktiskt planerar att bli med barn.
Håller med dig i dina ord, kunde inte sagt det bättre själv.
Det kan även bli två bebisar, eller tre för den deln. Den lilla överraskningen fick jag och den blivande pappan när vi gjorde RUL. (naturlig, inte insemination) Då är man inte så kaxig längre, även om man är närmare 30 än 20…
Du skriver otroligt bra, och jag tycker det är superbra att du verkligen trycker på att du inte vill inspirera någon så ung att skaffa barn. För många är så oerhört långt ifrån att vara redo.
Hej denize. Vet inte om du minns mig men vi gick i rödabergsskolan tillsammans för lääänge sen. Ville bara säga att jag beundrar dig och läser din blogg dagligen.
Vill också säga att det var ett extremt bra inlägg du skrev, håller helt med! Kram Amanda.
Jättebra skrivet. Hoppas dessa unga tjejer läser detta och tar till sig det! 🙂
Sant, dock lär sig vissa endast genom att själv göra. Man måste göra sina egna misstag helt enkelt. (Barn är inte misstag men just det att skaffa för tidigt.)
Jah håller fullständigt med dig.!
Jag är själv bara 19 år och räknas som ung mamma och måste erkänna att när jag tog beslutet att behålla min dotter, tänker man inte på allting. Ångrar absolut inte min dotter, men ångrar att jag inte väntade.
Hoppas att alla de unga tjejer som vill skaffa barn, lyssnar på vad du skrev.
Älskar dig blogg förresten, beundrar dig väldigt mycket.
Jag håller med dig! En sak som jag kom på att jag undrar påtal om detta är; Hur klarade du att utbilda dig färdigt? Är du färdigutbildad nu? Hur klarade/klarar du ekonomin? Nyfiken. 🙂
Ville bara säga att jag var 14år första gången jag blev gravid o fick alltså barn innan min 15-års dag..fick två barn till o de fjärde o sista när ja var 35…otroligt stor skillnad på att vara knappt 15 eller 35..rekommenderar tjejer att åtminstone gå ut gymnasiet först, ja har fortfarande ingen gymnasieutbildning utan hankar mig fram som vikarie, min älsta son är nu 22 och allt gick ju bra till slut men de va inte bara att vandra på rosa moln..bara de ja ville säga..:) Kram
jag är 17 år och ska ha barn i aug.
är för jädra stolt över mig själv.
Jo, jag är ung. men dock har jag tagit ansvar för min mamma(som sitter i rullstol) sen jag var tio år, så jag vet vad ansvar är. jag ångrar verkligen inte mitt beslut att behålla henne, men jag hatar alla blickar man får, ni som är äldre borde slänga er i väggen. jag är precis lika bra som en 30 åring som ska ha barn, jag har ekonomi, stabilt förhållande, lägenhet. ja, allt som ni som är äldre har, klanka verkligen inte ner på unga mödrar, för vi är bättre än vad folk verkar tro.
det enda jag inte är klar med är skolan, som jag avslutar om två år.
menar ingenting illa med detta, det är bara det att jag är trött på alla som verkar tro att man är dum i huvudet bara för man vill/har barn tidigt.
Att få barn är jobbigt i sig, tror att det kan vara ännu jobbigare när man är 14-15 år. Man tror att man är så mogen och att man klarar allt. Med mycket stöd så klarar man allt, men varför inte vänta till man blivit lite äldre och har större möjligheter? Vid 15 har du inte ekonomin till ett barn, du har oftast inte ett (lika) stabilt förhållande så som du kanske har vid 25-30. Att få stöd från sina egna föräldrar är givetvis jättebra, men det är faktiskt DU som valt att få barn, inte dina föräldrar och ska alltså inte ses som en självklarhet.
Tänker på det här med trotsperioder som andra kommentarer tagit upp. Det är skitjobbigt och man blir ovänner – det är inte bara gulligull när man får barn! Du har inte längre tid över för dig själv på det sätt du innan haft.
Varför ha så bråttom? Man är inte en gammal stofil när man hamnat över 20-strecket. Jag lovar, vi har lika roligt! ;]
Jag var så himla inställd på att när jag var 20 så skulle jag bannemej ha barn till vilket pris som helst. Då var man ju inte barn och skolan var klar och sånt. Idag är jag 27 år gammal och går hemma med en 7 månaders bebis. Och jag kan inte tänka mig att det skulle ha varit mer underbart att få barn för 7 år sen som att få det nu. Däremot kan jag idag när jag tittar tillbaka tycka det är tur jag inte skaffa barn när jag va 20, hur mogen och världsvan jag än tyckte jag var just då