45 minuter

Fem minuter innan fotbollen började sa morfar till Emilia ”i pausen kan vi gå ned och ta ett dopp”.  Emilia sken upp som en sol och sa till mig ”mamma, jag skall bara gå ned och hämta en sak vid bryggan”.
En minut senare kom hon upp med bikini och simdyna på sig.  Och så frågade hon morfar om det var paus snart.  ”Eh, matchen har inte ens börjat än”.

Sedan satt hon på trappen en stund.  Med bikini, sandaler och simdyna.  Inget annat.
Hon tröttnade, kom in och tjatade på morfar några gånger och sedan stod hon bara och glodde.  Morfar sa att hon såg ut som en liten hundvalp som verkligen bara sitter och stirrar på en.

Hon gick runt här några varv till och muttrade innan morfar äääntligen sa ”ja, kom nu då… nu är det paus”.  45 minuter för Emilia, det är ju som en hel dag. 
I två hela minuter fick hon bada.  Överlycklig? Om hon var!