Behöver skriva av mig.
Har ni också sådana där dagar då allt, verkligen allt går åt helvete? Det spelar ingen roll vad det än gäller eller vad jag än gör… man misslyckas.
Gnällig bebis som börjar bli sjuk (IGEN), massa krångel med räkningar som inte stämmer, min internetbank loggades ut precis när jag skulle signera de räkningar som faktiskt var korrekta så det var bara att börja om igen (det tar alldeles för lång tid), plus att man är skapligt trött och börjar själv känna sig förkyld.
Jag är arg på människor som sitter på sina arslen och gottar sig när dom egentligen borde vara någon annanstans och ta hand om saker som faktiskt är jäkligt viktiga.
Jag är arg på människor som tar åt sig äran för något dom aldrig har haft med att göra.
Jag är arg på föräldrar som inte kan ta sitt ansvar. Det handlar om LIV, inga leksaker. Det är inte så konstigt att folk drar alla unga föräldrar över en kam när det finns så många puckon.
Jag är arg på mig själv för att jag är arg.
Ni vet när man har sådana här dagar, då börjar man dessutom tänka alldeles för mycket. Min prinsessa fyllde 6 år igår. Undra vad hennes biologiska farsa tänkte då. Han var ändå med på förlossningen och även delaktig i hennes liv ett tag i alla fall. Tänkte han alls? Första augusti borde ju framkalla någon känsla hos honom tycker man!?
Vad är det med mig och att dras till dumskallar och problem!?
Min fråga idag är. Hur fan lever man utan sina barn? Hur kan man ens tänka tanken att prioritera något annat framför sitt kött och blod? Hur lever man med sig själv efter man lämnar sin unge bakom sig eller inte träffar sitt barn? Hur orkar man?
Utan mina barn är jag ingenting. Förstår mig inte på människor…
Hej! Jag har nyss hittat till din blogg. Fin 🙂 Jag kan känna igen mig och alla har väl mer eller mindre sånna dagar. Jag och min sambo väntar vårt första barn nu snart. Då kommer ett nytt kapitel i ens liv börja och jag ser fram emot det, med allt vad det innebär.
Hade bra! /Johanna
Bra att du tar ansvar, verkligen. MEN sluta klanka ner på andra föräldrar som faktiskt har KUL. Det enda du gör är att klaga på hur jobbigt allt är, lev livet?
jag tror att man inte känner samma ansvar (då syftar jag t.ex på emilias pappa, jag antar nu att han var lika ung som du när han blev pappa till henne) då man efter ett tag "går ut ur barnets liv" – man är för ung, för dum, för naiv och kommer ångra det senare i livet som fan. framförallt pappor (unga) som får barn och sen drar känner inte samma ansvar och kärlek till barnet som en mamma som du som ändå bärit på både emilia och elian i 9 månader. men detta kommer som sagt komma tillbaka med åren, när dom väl växt upp, slutat foola araound så kommer båda emilia och elians pappor komma och ångra sig. karma! det är iallafall vad jag tror. killar är ju mycket omognare i tonårsåldern och upp till 25, så dom har inte växt upp, känt ansvar, och känt att dom VILL göra allt för sitt eget kött och blod, för att dom är fortfarande unga o ansvarslösa. men jag tror som sagt väldigt starkt att båda kommer ångra sig och komma tillbaka om några/något år. det tror jag starkt. du är bäst denize, att du klarar av en 6åring och en liten bebis, du får nog höra det varje dag miljontals gånger av oss läsare, men ta åt dig: du är en supermamma, en ärlig och underbara mamma till dina fina barn, dom behöver inte två idioter till pappor när dom har dig. jag vet att det säkert är svinjobbigt, och att du skulle behöva "some time off" ibland, men det är bara och kämpa, för det lönar sig i längden!
Ja håller me dej fullt ut i det sista du skrivit i detta inlägg. Min dotters pappa hälsar aldrig på och nu är hon 3 år gammal.. han såg henne sist på dopet..när hon va 3 månader gammal.. man undrar ju hur och vad han tänker när han struntar i sitt första barn o sen skaffar man barn med en annan när hans första barn är 2 år gammal och inte ens känner henne..
Elise, var klankar jag ned på föräldrar som har kul? Jag klankar ned på människor som inte tar hand om sina barn.
Och nej, att klaga är långt ifrån DET ENDA jag gör.
Träffade min pappa när jag var 2 år en gång sen dess har han aldrig träffat mig, varje födelsedag har jag undrat ifall han tänkt på mig. Men nu är jag 21 år och skiter i honom, ser hur stark min mamma varit som klarat allt själv och hur bra jag hade de som hade min mormor och morfar såpass nära. Emilia kommer också se vilken stark mamma hon har som klarade allt.
Dom där frågorna har jag ställt mig många gånger men kommer aldrig fram till något, dom vet helt enkelt inte vad dom missar..
Dom där frågorna har jag ställt mig många gånger men kommer aldrig fram till något, dom vet helt enkelt inte vad dom missar..
Dom där frågorna har jag ställt mig många gånger men kommer aldrig fram till något, dom vet helt enkelt inte vad dom missar..
Dom där frågorna har jag ställt mig många gånger men kommer aldrig fram till något, dom vet helt enkelt inte vad dom missar..
Den där Elise, vad är hennes problem?
Jag älskar att läsa din blogg, för du är ärlig om hur livet är som mamma, pa bade gott och ont. Att säga att du bara klagar hela tiden, det gör mig fan förbannad!
Sta pa dig, du är en supermamma!
Jag brukar läsa din blog när jag har en dålig dag, du skriver BARA positiva och glada saker plus att dina fina bilder på dina barn gör en alldeles varm i hjärtat, speciellt med deras leende! Ta inte åt dig av människor som skriver negativa saker till dig, dom vet inget bättre sätt att uttrycka sig på. Man får ha en sån där dålig dag som du pratar om, hur ska man annars märka dom bra dagarna? 🙂
Du verkar vara en supermamma! Hoppas du och sonen kryar på sig, ett tips om du vill bli frisk snabbt (Te med citron, honung och ingefära)
Lycka till Denize! Kramkram /S
Jag har en dotter som är 12 år, hennes pappa har inte heller brytt sig om henne. Träffat henne ett fåtal gånger. Flera år sen sist de sågs. Han var 26 år när hon föddes, så var han ju inte så ung. Jag var 18. Vissa är egoister som inte vill ta ansvar för ett barn som man har varit med och "tillverkat".
Jaa man kan ju undra hur gammal den där Elise är igentligen! Eftersom hon skriver sånna saker.
Du är en bra mamma kom ihåg det! 🙂
Ta inte åt dig av korkade kommentarer! Jag har två barn, precis som du.. Jag lever och är gift med min man som jag har fått ett barn med, men min första äldsta tjej har ingen kontakt med sin bio. Pappa överhuvudtaget. Han skiter fullständigt i sina barn, det roliga är att han skaffar nya barn ca en gång per år.. sen skiter han i den, träffar en ny tjej, skaffar barn och så rullar det på. Prioriterar man alokohol och droger (som han), då vill jag inte att han har med mitt barn att göra, någonsin.. spelar ingen roll om det är hans dotter. Bara att han håller sig borta. Sedan att han hotat min dotter med att skjuta bort henne (gjort en anmälan, dessutom blev han dömd för det), där spelar det även in på att han absolut inte FÅR träffa henne, att han inte vill det skiter jag i.
Min pappa har inte vart så delaktig i mitt liv. det är pga att han bor i Norge och han kan inte vara här jämt om jag ändå ville och jag önskar att han och jag hade haft bättre kontakt och kunde prata med mig. Jag vet hur Emilia kommer känna när hon är i min ålder, varför hennes pappa inte tog kontakt med henne och varför han inte brydde sig och sådant! Min pappa brydde dig inte så mycket om mig några år efteråt efter mina föräldrar skiljde sig, så jag vet vad hon kommer gå igenom. Det är inte lätt när man ser ungdomar med sina föräldrar tillsammans och sådant. Så vill jag med ha det. Men idag har jag accepterat det och kan gå vidare. Det blir inte lätt heller om du skaffar en man, men man kan hoppas att det kan vara en manlig förebild för emilia och elian.
Vissa dagar är bara skit, ingens liv är perfekt! tur att du har dina barn som förgyller dom 🙂
jobbigt med såna dagar, hoppas du känner dig bättre imorgon 🙂
Man kan ju verkligen undra hur en människa kan låta bli att hålla kontakten med ens eget kött och blod. Emilia verkar vara en underbar liten 6 årig flicka och du har gjort ett fantastiskt jobb med henne som ensamstående mamma Denize. Elian kommer säkert bli lika underbar med en sån toppen mamma och rolig syster. Ni tre har ju i alla fall varandra, och ingen är ensam. Dom 3 musketörerna! Haha.
Hoppas allting blir bättre snart, både med dig och Elian. När solen kommer tillbaka kanske lyckan och turen gör likadant. Ni är fantastiska människor i alla fall, och din blogg är verkligen den bästa jag vet.
Sköt om er!
DU ÄR BÄST!!!! När man är så ung som dig och har två små barn så FÅR MAN lov att ha en DÅLIG dag, och MAN FÅR klaga för att orka med sin vardag.. strunta i dumma kommentarerna de som har något dåligt att säga vet f*n inte vad du går igenom dagligen!
Kram på dig
Oh ja, visst finns det sådana dagar. ALLA har dagar då det känns tufft och mörkt, man blir arg på allt och alla. Tur att dom inte kommer så ofta bara … ^^
Hoppas att det känns bättre imorgon!
Titta dig i spegeln, upp med hakan, du är grym!! Du fixar att få vardagen att gå ihop med allt vad det innebär….ensamstående. MVG till dig!!!
Bra skrivet. Mitt son träffar heller aldrig sin pappa och jag undrar ofta hur han står ut med att inte vara med honom. Man måste leva i en sån vansinnig förnekelse.
Blir så arg på människor som skiter i sina barn.. Pappan till din flicka måste vara en stor idiot som skiter i sin unge! Ni förtjänar verkligen bättre.. båda två!
Kram från mamma Lowe
Jag brukar kalla såna dagar för "blä-dagar". Allt är fel. Och det blir än mer fel ju mer sur jag blir. Sen blir jag sur på att jag blir sur… 😉 Men det går över! Njut av skitdagarna – för utan dem vet man inte hur bra de BRA dagarna är… Ha det gott!
Det förstår inte jag heller. Min pappa har aldrig brytt sig om mig efter att jag var 3 år, då föddes min lillasyster av pappas nya fru. Sen var det bye bye för mig… idag är jag 26 år & har inte pratat med min pappa sen jag var 15 år. Han har 3 barnbarn som han aldrig ens gratulerat till.
Det förstår inte jag heller. Min pappa har aldrig brytt sig om mig efter att jag var 3 år, då föddes min lillasyster av pappas nya fru. Sen var det bye bye för mig… idag är jag 26 år & har inte pratat med min pappa sen jag var 15 år. Han har 3 barnbarn som han aldrig ens gratulerat till.
Det förstår inte jag heller. Min pappa har aldrig brytt sig om mig efter att jag var 3 år, då föddes min lillasyster av pappas nya fru. Sen var det bye bye för mig… idag är jag 26 år & har inte pratat med min pappa sen jag var 15 år. Han har 3 barnbarn som han aldrig ens gratulerat till.
Det förstår inte jag heller. Min pappa har aldrig brytt sig om mig efter att jag var 3 år, då föddes min lillasyster av pappas nya fru. Sen var det bye bye för mig… idag är jag 26 år & har inte pratat med min pappa sen jag var 15 år. Han har 3 barnbarn som han aldrig ens gratulerat till.
Du är inte ensam om dina tankar Denize, jag tänkte likadant förra året när min dotter fyllde 2 år och har tänkt så varje dag sedan dess.
Nu är det snart 2 år sedan min dotter träffade sin pappa på grund av att han anser att han har andra saker att göra eller också är det pengar han inte har för att ta sig in till stan (halvvägs för oss båda). Men han bjuder heller inte dit oss. Han hör sällan av sig och är det få gånger han väl gör det inte intresserad av vår dotter heller. Det är synd, men antar han och även Emilias pappa en dag växer upp och förstår allt det går miste om.
Jag håller fullständigt med dig, förstår inte mig heller på såna "pappor". Min dotters pappa bryr sig inte heller om vår dotter, precis som att hon inte finns.
Jag brukar säga såhär; Any dick can make a baby, but it takes a MAN to be a daddy!
Idiot killar 🙁
Du är duktig och stark Denize och har så fina ungar. All lycka till er!
Kramar Kristin VH
jag brukar läsa mer eller mindre varje dag, bara aldrig kommentera, men kände bara nu att jag ville skriva hur mycket jag tycker om din blogg, och din lilla fina familj! …och ditt "klagande" känns bara som något vardagligt, precis som alla andra klagar du över tröttheten och dåliga dagar, men det känns så oväsentligt, man tänker inte på det, för det är så mycket glädje i allting på samma gång. men jag förundras över precis samma sak som du undrar över här… lycka till!
Jag håller helt med dig! Hur fan kan man välja ett liv utan sitt kött och blod?
Dina barn är så underbart söta!<3
Tycker du är hur cool som helst, som vågar stå för sina åsikter. Du är en fantastisk mamma, påhittig och gör hela vardagen rolig. Upp med hakan och beröm dig själv för det "jobbet" du gör. Man får ha skit dagar, det har vi alla. Man måste få rensa. Underbar blogg jag läser varje dag. Otroliga fina kids har du! var rädd om er
Hej Denize!
Jag tycker du är en otroligt positiv tjej/mamma! Jag är otroligt inspirerad och imponerad av hur du lever ditt liv! Blev så arg när jag läste inlägget från "Elise". Hon har troligtvis inte barn och verkar inte veta vad roligt innebär. Att vara med sina underbara barn är verkligen livet! Jag förstår dig verkligen i ditt inlägg, så svårt att förstå hur man kan se sig själv i spegeln när man inte finns där för sina egna barn. Kämpa på! Du är otroligt stark!
Usch, jag blir ledsen när jag läser att han inte ens hörde av sig på hennes födelsedag. Och jag vet hur det känns, jag är 26 år och de senaste 16 åren har min pappa missat min födelsedag extremt många gånger. Ringer dagen efter, eller till och med veckan efter och försöker köra med att det var upptaget hela dagen eller inget svar. Ofta funkar det inte. Men erkänna att han glömmer gör han inte.
Men… jag har en fantastisk mamma som tagit hand om mig i stort sett själv sedan jag föddes och helt ensam sedan jag var 10, och jag har blivit en bra människa. Jag är bitter och arg på min pappa, absolut, men nu har jag insett att han inte ens är värd att lägga energi på. Tyvärr tycker jag nu istället synd om mina barn som inte får uppvaktning eller uppmärksamhet på sina födelsedagar utav honom. Men men… Hoppas Emilia hade en riktigt bra födelsedag ändå!
Tycker du borde byta ut " Ensamstående mamma till Emilia och Elian" till "Fantastisk mamma till Emilia och Elian" 🙂
klart man får ha dagar där allt är skit. Vem har inte det?