Header Image

Denize

Hej och välkommen till mitt nya hem på Vimedbarn.se!

Profile Avatar

Det är upp till oss att förändra!

Publicerad,

Nu skall jag skriva om något som många av er säkert kommer tycka är ointressant.  Jag känner dock att det är ett viktigt ämne, speciellt efter att man står och ser på hur världen (öh Sverige) håller på att utvecklas.
Jag vill skriva om framför allt uppfostran.
Jag anser nämligen att många människor (många – inte alla) är som dom är på grund av sina föräldrar.  Att dom formades till sitt känslomässiga jag tack vare deras päron.
Jag har inte haft den åsikten förr, jag har tänkt att alla föds med en personlighet och that’s that men nu när jag själv har fått barn så inser jag hur mycket av ansvaret som hänger på mig.  Jag har möjligheten att forma mina barn till det jag själv anser är rätt, det är jag som kommer lära dom rätt och fel.
(Sedan finns det undantag då vissa människor blir psykiskt sjuka till exempel, det går väl inte att skylla på sig själv.  Men då får man finnas där och ta ansvaret att hjälpa människan – men ja ja, det är ett annat kapitel)

Hur som helst, jag börjar med det absolut viktigaste:

”The first rule of life: actions have consequences.  And the second rule is that you are the only one responsible for your own actions.”

Detta tycks vara ett fruktansvärt problem hos många och jag skyller härmed på föräldrarna.  Det är ens ansvar att lära våra barn att det är mänskligt att fela, absolut… man får begå misstag MEN man får lära sig utav dom, ta på sig skulden för ens egna fel och lära sig av dom.
Man kan inte gå runt och bete sig hur som helst, spy galla över någon, hoppa på en annan eller vad som helst och komma undan.  Man får räkna med att det tillkommer konsekvenser och då får man ta emot smällen.
Det är lätt att vara elak, att bryta ned någon kanske psykiskt men även fysiskt men det verkar vara svårare för människor när den svaga slår tillbaka.  Då kan man helt plötsligt inte stå för det man har gjort och försöker att slingra sig undan.

Fel, fel, fel! Hade min dotter skapat ett problem och trott att hon skulle komma undan ostraffat eller skyllt på någon annan, då hade jag grävt en grop och gömt mig.  Eller förmodligen gett mig själv en käftsmäll – det enda jag hade förtjänat.
Jag uppfostrar henne till att vara stark och självständig, att tro på sig själv men även andra.  Att visa empati och bry sig om andra och framför allt att tänka igenom allt hon gör en extra gång INNAN hon gör det.
Begår hon misstag ändå eller beter sig dumt så vet hon att det är hennes egna ansvar att rätta felen, stå för hennes snedsteg, prata om det och be om ursäkt om det behövs.

Det finns så många elaka, agressiva och bittra människor där ute och det gör mig seriöst mörkrädd inför framtiden.  Jag vill inte att mina barn skall stöta på samma sak.
Lär era barn rätt och fel.  Lär dom att ta ansvar för sig själva.

Alla val har konsekvenser.  ALLT har konsekvenser.  Det får man ta.

15 Kommentarer

  1. Jag förstår ditt resonemang, men hur ser du på föräldrar till mördare? Eller föräldrar till flera barn varav ett av barnen har misslyckat men inte de andra?

    Självklart har uppfostran och uppväxt stor betydelse, men som förälder kan du inte ta ansvar för allt ditt barn gör. Det är trots allt en egen individ. Men finns du där som förälder och lär barnet vad som är rätt och fel så lyckas man förhoppningsvis att guida barnet rätt i livet.

  2. Som sagt. "Många men inte alla" och sedan hör väl mördare till psykiskt sjuka? I alla fall enligt mig 🙂

    Och nej, jag menar ju att dom skall lära sig att ta ansvar för sig själva och sina egna val.
    Lär jag dom inte det så har jag mig själv att skylla.

  3. hej!
    jag länkade din blogg på min blogg..
    hoppas det gick bra!
    kramar

  4. Hej!
    Jag undrar några saker det här med graviditet
    Jag är själv 18 år, och har haft pojkvän sen snart 11 månader tillbaka.
    Jag går på p-piller men har missat några dagar, med någon dag mellanrum då min mobil har stängt av alarmet, men visst, det är ändå mitt ansvar till att jag SKA komma ihåg.
    Men till frågan
    Jag har en svullen mage sen några dagar till baka, och min mens är idag 2010-08-11 en dag för sen, jag har en huvudvärk som jag snart inte klarar av längre, jag går runt och får sura uppstätningar med någon dags mellan rum, jag har fått rosa flytningar som bara syns på pappret, jag har mens verk, mendet kommer ingen mens, har ont i pattarna, men det vet jag ju inte om det är pga att jag har missat mina p-piller någon dag, och vet inte om det är så med min mens också. Jag undrar, har du några viktiga symptom , ditaljrikt, för detta är verkligen jobbigt.

  5. Åh! Vilket fantastiskt bra inlägg! Jag håller fullständigt med dig i det du skriver.
    Jag har kompisar omkring mig som inte alls uppfostrar sitt/sina barn som jag gör.. inget fel i det kanske, men detta gör att min dotter får se konsekvenserna av deras uppfostran, eftersom barnen inte är snälla/respektfulla mot henne.
    Det är så skönt att se "unga" föräldrar ha (enligt mig) så otroligt mycket bättre värderingar än vissa "äldre"
    Jag var själv med min dotter från graviditeten tills hon var 3,5 år och jag tycker du gör det så otroligt bra med dina underbara barn!!
    /Emma

  6. hej skulle vilja säga en sak.

    Jag tror egentligen att ditt liv e skit förutom barnen! du e inte tsm med nån av barnens pappa, hur bra för barnen är de? INTE BRA ALLS! hur bra uppväxt kommer dem ha utan dems pappa ? INGE BRA ALLS!!!

    Dit liv är nog inte de bästa DENIZE!
    och du skämmer bort emilia och elian så jag vet inte vad.
    och snart kommer du att vara utbränd pga att du sover förlite, ja okej de går an nu men snart om 1 år eller nått kommer du vara utbränd tro de du kommer inte orka vara ensamstående mamma till två barn! inse DENIZE dem behöver ha en PAPPA inte BARA en MAMMA!!!! OCH DU VERKAR TRO ATT DEM HAR DE BÄST MED BARA SIG, MEN INNERS INNE SÅ SAKNAR BÅDA EN PAPPA! ALLA BARN BEHÖVER HA EN MAMMA OCH PAPPA SOM ÄR NÄRA EVRY DAY!. EMILIA KOMMER MÅ JÄTTE DÅLIGT NÄR HON BLIR STÖRRE EFTERSOM HENNES PAPPA INTE KOMMER FINNAS DÄR SOM DU TROR NU (DE ÄR DOCK INTE DIT FEL)

    visst ska man göra allt för sina barn ocH tänka på dem och att dem ska ha de BRA, men du MÅSTE tänka på DIG SJÄLV också!! såklart man tänker mest på sina barn och kanske skiter i sig själv ett tag men denize du behöver nån som hjälper dig! du är stark de vet jag ,MEN SNART KOMMER DU INTE VA DE LÄNGRE :(!!!! men snart kommer du inte palla mer! ta hjälp nu och inte när allt är försent då du är utbränd, tarsömntabbletter för att kunna sova och mår annmält dåligt och tänker ^skit också varför har jag inte gjort de här tidigare^!!!

    JAG RÅDER DIG NU!!

    TA HJÄLP SÅ DU FÅR LITE AVLASTNING IBLAND!'

  7. Hej Denize!
    Jag läser din blogg dagligen, men det här är första gången jag kommenterar. (usch, känns som att fråga chans på någon när man var liten haha!) Du verkar vara en fantastisk mamma, och den dagen jag själv får uppleva livet som förälder så kommer jag att ha dig i tankarna. Både Emilia och Elian är bedårande små barn, och de kommer att formas till enastående människor tack vare din goda uppfostran.

    Jag vill tacka dig för förmånen att läsa om era dagar. Det har blivit någon slags rutin att gå in här varje dag, och det är ett sant nöje att följa dina barns uppväxt. Du har lyckats otroligt bra. Som jag har förstått så har du inte haft det lätt, men du har tagit dig ur det med bravur, och det beundrar jag dig för. Väldigt få lyckas med att ensam fostra två små barn, dessutom vid ung ålder. Så det ska du ha credit för!

    Vill även kommentera barnens pappor.. Det gör mig ont att de valt bort så fina barn, och dig dessutom! Förstår inte hur man resonerar när man inte tar sitt ansvar som pappa. Okej, hade de sagt från början att "jag vill inte ha barn. jag vill att du gör abort", då hade jag kunnat förstå. Men att önska sig ett barn, och sedan vända och gå, det är för mig sjukt rent ut sagt. Dock kommer Emilia och Elian att klara sig utmärkt med dig som ensamstående förälder. Kom bara ihåg att det är okej att visa sig "svag". Du behöver inte alltid hålla huvudet högt.

    Ta hand om dig Denize, och hälsa världens sötaste Emilia! Kram Jennifer, 17 år

  8. jennifer (igen)

    Ojoj, idag är vi aktiva 🙂
    Passar på att fråga när jag ändå är i farten, vad använder du för kamera? Och photoshoppar du bilderna? Otrolig skärpa och jättefina bilder!

  9. Fast ska man som förälder skapa konsekvenser då, som inte är naturliga till "brottet"? Ska t.ex. ett barn som gör sönder något med flit, gå miste om sitt lördagsgodis? Hur hänger det ihop med brottet? Eller om ett barn slår ett annat barn och ser det barnet börja gråta och föräldrarna blir besvikna och arga, är inte det en tillräcklig konsekvens – att få dåligt samvete – än att behöva gå och lägga sig för tidigt (såvida inte barnets beteende är pga. trötthet)? Konsekvenser i all ära men straff har jag aldrig förstått mig på.

  10. det är helt rätt! folk som har barn nu för tiden ( som jag har sett) verkar inte bry sig om att säga till vad som är rätt och fel, vad man får och inte får göra.
    Men även om man lägger ut regler och lär dom rätt från fel så finns det undantag då det som sagt inte är föräldrarnas fel på något sätt.

    Min mamma fick ofta höra att hon va en dålig mamma och att jag va ouppfostrad när jag gjorde något fel från jag föddes tills jag var runt 15år. och hon trodde ofta det om sig själv också, tills vi fick veta att jag har ADHD. Då förstod alla inklusive hon själv att det inte var någons fel :O

  11. Anonym: I vissa fall kan barnen ha det bättre utan pappan. Om den ena föräldern beter sig dåligt/konstigt/dumt, så kankse det är bättre utan den föräldern, i sånna fall behöver man kanske bara en mamma, (eller pappa).

  12. Mördare är inte alltid psykiskt sjuka. Det är därför de får genomgå undersökningar.

  13. Jag har då aldrig uppfattat att du skämmer bort dina barn!? Dom har tur som lever ett såpass bra liv, när deras pappor inte finns där för dom. Men papporna ska jag inte gå in på, för egentligen har jag inte med detta att göra.. Och jag vet inte tillräckligt mycket för att kommentera hur du lever, hur dina barn lever, eller hur deras pappor är.
    Allt jag kan kommentera är hur jag upplever att det är, och i mina ögon, så har dina barn det mycket bättre än många andra. Alltså, dina barn har det bättre, utan deras pappor, som andra barn, med båda föräldrarna närvarande. Vill inte papporna kännas vid barnen, så klarar sig barnen alldeles utmärkt med en mamma/pappa som är stabil, omtänksam, vettig och trygg. Vilket jag absolut tycker att du verkar vara!

    Ta inte skit som du inte ska ha! 🙂

    /Emma

  14. Väldigt bra skrivet måste jag få säga!
    Det är faktiskt så att man får oroa sig. Fortsätt så med din uppfostran. 🙂

  15. HEJ! har aldrig förr läst din blogg, läste några inlägg och vill bara säga: Ta hand om dig själv och dina små! Vilken ålder man blir mamma vid spelar inte så stor roll utan hur man gör det. Och Du verkar göra ett bra "mamma-jobb"! Stor styrkekram till dig! Från en 35 årig mamma med 3 prinsessor! 🙂

Lämna ett svar till pamela Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *