Valborg
Dagen har spenderats på akuten för min och Elians del. Min feber steg igår och natten var lång så det kändes som om jag inte kunde skjuta på att kolla upp mig själv längre och det var väl tur det. För en infektion hade jag minst sagt så nu har jag skönt nog fått penicillin och bör må bättre om ett par dagar. Underbart!
Liten var hur snäll som helst och sov för det mesta hela dagen. Dessutom fick vi snällt nog sitta i ett eget rum för att slippa riskera smitta för Elians del.
Emilia hängde hemma hos en kompis under tiden och hade sjungit Singstar och fikat kaka och bullar… det var hennes förklaring på dagen i alla fall.
För att ”fira” Valborg skall vi festa till det med flamberade biffar nu till middag.
Trevlig Valborg/Glad Valborg… säger man något sådant? Ähh, sup lugnt!
Ha en bra valborg och så hoppas jag att du börjar må bättre snart =) Kram
Hoppas du mår bra snart:)
Ett litet tipps; nar du ammar och ater penecillin, tank pa att Elian kan fa svamp i munnen. Det fick min lille plutt och det var inte kul!
KRYA PÅ DIG!!
Krya på dig 🙂 Och hoppas du och familjen haft en bra valborg 😀
Jag brukar inte tycka att barn/bebisar är söta men du har de sötaste ungarna jag sett!
Usch då, det lät inte så kul med infektion. Hoppas du mår bättre snart då!
Krya!
En fråga. Har du inga vänner??????
nopp, inte en enda!!? 🙁 ställer du upp? heheh
Denize, jag är en "äldre" kvinna som har läst din blogg ett tag nu och jag vill bara säga att jag tycker att bloggen är underbar! Du har en så fantastisk inställning till dina barn. Jag är säker på att dina barn kommer att växa upp till människor med stark självkänsla och tro på sig själva. Lyssna inte på människor som vill ta det ifrån dig genom kommentarer om "unga ensamstående mammor". Du är bra!
ojdå, hoppas du mår bra snart igen 🙂
Hej Denize! började läsa din blogg idag, har läst ända från oktober 2009 till idag, och gud så intresserad jag blev av din blogg toppen bra måste jag säga. Att du fick barn när du var femton och idag värkar du som en toppen mamma för dina barn!
Hur kom det sig att du tog just beslutet att behålla det när duvar femton? Jag blev gravid för för ungefär 7 månader sen jag hade allt stöd jag fick av mina föreldrar men inte av min pojkvän så jag beslöt att göra en abort även fast jag själv inte ville. Hur var det ibörjan? var det verkligen så svårt att ta hand om ett barn som alla vuxna säger? Om man har gett sig in på en sak att man ska klara det gör man inte det då? Eller är jag helt på fel spår. Skulle vara tacksam över ett svar. Kram på dig och all lycka iframtiden!