Natten är värst
Det blev aldrig någon Mamma Mia. Emilia somnade när vi låg i soffan och vilade oss efter maten. Nu ligger hon i sin säng och snarkar så fint så. Jag har legat kvar här i soffan sedan dess, lyssnat på musik och stirrat i stort sätt. Jag har inte orkat röra mig eller göra något. Magen krampar till och från, det snurrar i mitt huvud, jag börjar bli glömsk och virrig och jag känner mig trasig inombords… det är mycket nu, så jävla mycket. Som någon fin människa skrev till mig, så är det jobbigt nog att vara gravid, det är svårt att vara stark just nu. Men jag är det, jag blickar framåt, tänker positivt, tänker på mina barn, på all lycka som väntar i framtiden.
Tack fina ni för era kommentarer, alla värmer lite extra och det behövs nu, så tack!
Jag känner på mig att det här kommer bli en svår natt. För exakt en vecka sedan var det som mest svårast och mitt hjärta blöder… det gör det nu och det kommer jag inte komma undan. När går det över? När slutar det göra ont? Jag vill att natten skall vara över så Emilia kan vakna och hålla mig sysselsatt med hennes eviga prat och frågor, hon får mig på andra tankar, hon räddar mig.
Nätterna är värst, de skrämmer mig så fruktansvärt för det är då jag är ensam, ensam på riktigt.
Det får göra ont det kommer göra ont men du kommer lära dig och leva med det. Sök kontakt med ditt barn i magen på nätterna.
Pappan till min son gjorde samma grej, var otrogen mot mig när jag var gravid och som du beskriver var nätterna hårdast då kunde man ej gömma sig. Det jag lärde mig var att koppla bort det, fokusera på barnet, buffa på magen och få en reaktion. Det tar inte bort det men försök och tänka på annat det som gör dig glad.
jag tror att skrivandet kan hjälpa dig att komma igenom en del.. kanske kan du köpa dig en dagbok där du kan skriva ner dina känslor? kan vara skönt för dig kanske att lätta på hjärtat..
Jag tycker du är så stark Denise, jag tänker på er!
Stora kramar från Denise
är så ledsen över att läsa vad som har hänt dig.
men vi vet ju att du klarar det, du har tagit hand om din fina dotter nästan från början också, så du kommer klara det galant.
är du tillbaka på jobbet nu? skulle gärna vilja träffa dig och magen 😉
ta hand om er!
kram.
Jag vet exakt vad du menar med att nätterna och ensamheten är värst. Det är då allt det jobbiga smyger sig på och man kan inte längre fly ifrån det. Det finns tyvärr ingen utväg mer än att ta sig igenom det. Det kommer att bli bättre men inte på en gång, det måste få ta sin tid. Men försök se framåt, vad mycket positivt du har att vänta och även allt det du redan har;) Du är enormt stark så du kommer klara detta och bli ännu starkare! Ta hand om dig och kämpa för Emilia och bebis!
Hej Denie! Jag har två saker att säga dig;
Tack för att du bloggar igen, jag läste din gamla blogg för flera år sen och älskar dina bilder och sättet du skriver på. Din dotter är bara för söt, verkligen!
Sen vill jag bara säga att jag inte kan för allt i världen förstå varför du skulle behöva gå igenom detta SJÄLV igen. Hur han kunde göra så mot dig? Någon dag kommer den rätta och verkligen tar hand om dig för det är du värd. Den killen som gjorde dett mot dig skulle behöva en fet smäll i ansiktet. Åhh blir så arg när jag tänker på det!!
Men som sagt, tack för att du boggar igen!
Kram Ida
Men nu har jag en fråga, Är det Andreas (granis) som är pappan till bebisen i magen, och kommer ni inte hjälpas åt isf, och är ni itne tsm?
GRATTIS isf är hur glad som helst att du börjat blogga igen! 🙂 kram, en trogen läsare…
Hej Deniz! Kul att du har börjat blogga igen, saknade din förra blogg. Tycker dock det som har hänt med barnets pappa är tråkigt. Jag tror han är för ung i sinnet och inte tänker alls. Det känns inte alls som han förstår vad det är han håller på med. Kanske fattar han när barnet har kommit ut hur idiotisk han har varit? Det känns som de flesta inser det då. Hans ansikte utåt visar ju dock en helt annan person än den du beskriver. Ja, det är hemskt. Du är den starka, du fixar detta oavsett om du måste göra det själv eller ej. Du har klarat det här tidigare och Emilia har ju växt upp till en jättesöt och go tjej. Du måste tänka så! Hoppas allt löser sig, håller verkligen tummarna för er allihop. Kramar från Malmö=)
Grymt söt dotter!
Jag tycker att du är en toppenmamma! Du är ensamstående och tycks klara allt så galant iaf! Nynäshamn är ett underbart ställe att uppfostra barn med all natur som finns. Men jag vet själv hur det är att pendla därifrån och jag tycker att du är stark som fortsätter ändå. Tänk bara på att ta det lite lugnt för lillens skull 🙂 Somna med Emilia, sov på tåget osv. Men jag vet att du kommer greja detta! Kul att du bloggar igen!