Telefonbehov!
Nu inser jag vilket behov jag har av min telefon. Det funkar varken att ringa eller smsa just nu och man blir ju tokig. Självklart skulle man verkligen behöva den idag också.
Jag åkte in på sjukgymnastik vid lunchtid och styrketränade. Efter det fick jag massage och akupunktur. Jag blev jättekonstig efter akupunkturen, känner mig helt slut i kroppen. Satt på tåget på vägen hem och kämpade för att hålla mig vaken… men tydligen är det vanligt att man kan känna sig utmattad och nästan sjuk efteråt.
Hur som helst, jag hade bestämt med min faster att den som hinner hem först kunde hämta Emilia så hon slapp gå så länge om jag hade blivit sen, men att vi skulle höras. Hon ringde aldrig så jag räknade med att jag skulle hämta henne. Jag tog mig upp till dagis, var helt slut och hade miljoner sammandragningar efter dagens träning och väl där säger dom att Emilia redan är hämtad.
Så jag vandrar vidare med mina mysiga sammandragningar, var tvungen att sätta mig på en blöt bänk i regnet för att andas igenom skiten sedan väl hemma hos fastern är dom inte där heller. Då fick jag använda deras hemtelefon och ringa i alla fall och till slut (efter vad som kändes som hundra år) kom jag hem.
Men problemet med min mobil håller på och fixas så det löser sig om några dagar, men det var typiskt att det skulle hända just idag. Vanliga vardagsbekymmer kan förstöra en hel dag. Jag skyller på hormoner!
Men men, kvällen blev lugn i alla fall. Emilia fick rester från igår till middag och jag gjorde en tonfisk sallad till mig själv. Hur dum får man bli? Självklart är jag äckligt hungrig nu… är sugen på en fet pizza eller jordens största köttbit. Men jag får fixa någon tråkig macka och lägga mig efter det.
Jäklar vilket positivt inlägg det blev..!
Jättebra att du o A kan lösa gammalt för barnet. Hur känner du inför att han redan träffar nya?
Kram
Hej Denize.
Jag började läsa din förra blogg strax efter att du startade den och i våras när du la ner den blev jag ganska besviken, inte på dig eller så för jag förstod varför utan mest för att du verkligen för mig är en förebild och inspiration.
Hittade din nya blogg tidigare ikväll, sen dess har jag verkligen streckläst.
Denize, du är sån otroligt fantastisk och stark människa! Helt otrolig är du, wow.
Jag kan inte riktigt förklara hur mycket jag beundrar dig, du är verkligen en förebild för mig!
Jag har inte kommenterat förut, men känner att jag verkligen måste passa på med risk för att du kanske lägger ner bloggen igen, man vet ju aldrig.
Vet att du inte är klar med boken, men det skulle vara intressant att veta hur långt du kommit och hur mycket mer du tänker skriva? Fan det här låter som att jag är värsta stalkern, det är jag absolut inte! Jag bor i västerås, jobbar som barnflicka, lever tillsammans med min pojkvän och pluggar samhällprogrammet… ändå är jag så himla faschinerad av arbetet du gjort med ditt liv.
Som sagt, du är en stark inspiration!
"Efter regn kommer alltid solsken", du fixar allt Denize… det är tufft, men du fixar det 🙂
Lycka till i livet,
All lycka till dig, Emilia och plutten också.
Kram från C
Jag tror inte Denize behöver svara på den frågan ens, hon vet mycket väl vad jag känner för henne och jag tror att hon är rätt säker på att jag inte träffar några andra, det är tråkigt att ni vill strö lite extra salt i såren helt i onödan.
Skippa dom där kommentarerna, tänk på barnens bästa istället för att försöka sabotera!
ASSS¨Å va e de för problem med folk..- ovanstående kommentar ja blir så trött kan inte folk bara låta dig vara.
Haha! lilla knasungen emilia! 🙂