Skrika i sömnen

Emilia somnade i mitt knä medan vi kollade på Lilla Sjöjungfrun. 
Kärlek och värme strömmade igenom kroppen.  De som har barn förstår känslan av att se sitt sovande barn, det är något speciellt, jag kan inte beskriva varför.  Så fridfullt vackert…
Eller är det kanske för att dom då är tysta och lugna for once? Ha nej då.

När jag nyligen bar över henne till hennes rum och säng öppnade hon ögonen och skrek ”whoooa! jag flyyyger!” sedan fick hon ur sig ett litet ”ha ha ha” och så snarkade hon fint igen.

Hon är mästare på att prata i sömnen.
Om man inte väcks av ”MAMMAAAAA! Det brinner!!!”
så kan man få panikslag av ”hjäääääälp” eller ”oh my goooood”.
Inte alltid så hemska grejer förstås, man väcks ofta av att hon skrattar i sömnen eller sjunger.