Header Image

Denize

Hej och välkommen till mitt nya hem på Vimedbarn.se!

Profile Avatar

Hello weekend!

Publicerad,
 
Mina två bebisar i morse.  Eller ok, min bebis och mitt mellanstora barn.
Här bygger jag berg av snorpapper, dricker te i mängder, stoppar i mig halstabletter och tar någon alvedon då och då.  Precis som hos många andra så har vi en förkylning som spökar i hemmet och den ena efter den andra blir sjuk.  Jag håller varenda tumme och tå för att lillasyster skall slippa, det får fasen räcka med alla magbekymmer! Men tyvärr så låter hon lite som en gris när hon äter, så det är väl på g.  Blä! Själv har jag tappat rösten så Elise tittar lite fundersamt åt mitt håll när jag pratar.  Hon känner väl igen mitt utseende vid det här laget i alla fall? Så hon vet vem jag är, menar jag.  Hon såg nämligen vettskrämd ut när jag försökte visk-väsa fram en sång tidigare.  Hon blev lugnare så fort jag höll tyst, så hon kanske inte har någon aning om vem jag är just nu trots allt? Om hon inte får känna lukten av mig då förstås.  Haha, stora funderingar här idag.
 
Fredag igen då och helgen är så välkommen.  Jag behöver lite avlastning och möjligheten att få vila upp mig lite, kroppen får ju aldrig direkt kurera sig när man är vaken… jämt? K har haft kaos på jobbet och kommit hem sent i veckan, så vi har inte hunnit säga så mycket mer än bara hej och godnatt till varandra.  En välbehövlig helg för oss allihop med andra ord, om bebisen bara kan få slippa bli sjuk.  Hua.
 
Hur som helst så ville jag mest titta in här för att säga hej medan man hinner.  Jag passar på att tacka för fina kommentarer som ni lämnar efter er med råd och tips.  Ibland är jag dålig på att svara, men jag läser allt och uppskattar allt till tusen.  Trevlig helg på er!

2 Kommentarer

  1. Hoppas ni snart mår bättre!

  2. Hej! Har följt din blogg sedan Emilia var pytteliten och för några månader sen fick jag mitt första barn. En riktig liten skrikbebis så när hon väl sov roade jag mig med att läsa igenom ditt arkiv från när Elian var nyfödd fram tills att han var ca 3-4 månader. Kände mig inte lika ensam då hehe. Vill bara påminna dig om att du tog dig igenom den tiden (ensam!) så du kommer ju klara av även denna bebistid galant, heja dig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *