Från mig, om mig
Publicerad,
Nu skall ni få lära känna mig lite mer. Jag är inte den som har tusen åsikter om allt och alla, jag orkar för det mesta inte bry mig om vad andra gör eller hur folk lever men självklart finns det saker som ”stör” mig ändå.
För det första: Jag förstår mig inte på folk som envisas med att skaffa barn som inte klarar av det, antingen vänder ryggen helt eller skaffar barnvakt hela tiden från att dom är helt färska.
Och något som nästan är ännu värre, dom som gör skillnad på sina barn eller barnbarn. Vidrigt. Jag har fått uppleva det personligen – på olika sätt – och därför är det väl extra känsligt, men jag tycker att det är fruktansvärt. Jag tror på rättvisa! Att barn skall behöva känna sig utfrysta eller mindre värda är för mig oförståeligt och tragiskt.
Jag avskyr otrohet, lögnare, folk som säger en sak till mig men en helt annan sak till andra och där hör väl skvallerkärringar och skitsnackare hemma. Jag blir seriöst rädd när någon börjar prata illa om någon annan med mig för att sedan umgås med den personen senare. Visst kan man prata om andra människor, det gör nog alla någon gång men då får man tänka på att säga sådant som man kan stå för. Jag säger sådant som jag lika gärna kan säga till någons ansikte. Sedan går man över en gräns och det håller jag mig borta ifrån. Man vet ju liksom aldrig vad sådana personer säger om MIG bakom ryggen då om det är så enkelt att prata skit om andra. Hua.
Och något mindre viktigt men ändå störande: människor som inte plockar upp efter sina hundar. Varför, varför, varför? Tycker dom själva att det är fräscht att promenera bland hundskit på trottoarer och gator?
Men nu skall vi inte bara vara bittra här. Det finns ännu mer som jag gillar och ser upp till. Först och främst människor som kan ta till sig ”bonusbarn” som sina egna och finnas där i vått och torrt.
Raka och ärliga människor som säger vad dom tycker, starka kvinnor med självrespekt som inte låter sig trampas på (lider förövrigt med naiva tjejer som förlåter och går tillbaka till vad som helst, hur många gånger som helst), människor med höga ambitioner och mål i livet, sådana som alltid håller vad dom lovar, sådana som lever livet med lojalitet, trohet och respekt gentemot andra.
Soliga dagar med sanden mellan tårna, barnskratt, familjelycka, god mat och dryck, härlig musik och andra som tar dagarna som dom kommer och alltid prioriterar sina barn i första hand.
Som jag skrev innan så orkar jag inte gå runt och störa mig heeela tiden, visst finns det en jäkla massa jag kan klaga på men jag har lärt mig att se livet ur en positiv synvinkel även om vissa dagar är svårare än andra.
Ibland får man klaga, ibland får man störa sig, ibland får man ogilla… men i slutändan tjänar man på att se över det tragiska och fokusera på det som är bra, dumpa det som gör en olycklig och stå upp för den man är och det man tycker om.
Det du skrev: "Jag blir seriöst rädd när någon börjar prata illa om någon annan med mig för att sedan umgås med den personen senare."
Du satte exakta ord på mina känslor… Jag förstår mig inte på det! Har själv varit med om det nyligen och flera andra gånger. Jag kan liksom inte riktigt lita på den människan något mer. Det är skillnad om personen i fråga talar om anledningen eller ger en förklaring till mig i stil med "jag vet att jag sa si och så om den människan förut men nu förstår jag varför jag kände så och det var pga det och det och jag har börjat umgås med den personen för det var ett missförstånd mellan oss och vi har löst det" eller något. Men om inte? För att sedan låtsas som ingenting? Nej usch, det skrämmer mig också och jag blir så besviken på sådant beteende.
Du är verkligen fin.. det ska du va glad för 😉
Haha det där med hundskit håller jag med dig om. Var ute på promenad igår, och längs hela gångbanan låg det hundskit både mitt i vägen och längs kanterna. Så vidrigt!! Undra om hundägarna gillar att kliva i hundskit..
Kloka ord