Jag & Min huligan

Godkväll i stugorna.  Det känns som om klockan borde vara tretusen eller något.  Det blir ju mörkt så tidigt nu (kl 18) så dagarna blir för korta.  Jag skriver och klagar som för några dagar sedan; jäkla vintertid! Jag vill ha ljusa kvällar och mörkare morgnar.  Vi är inte morgonmänniskor helt enkelt.

Hur som helst.  Jag väckte Elian efter 1,5h och gick ned mot havet.  Han fick köpa en liten boll, springa av sig på stranden, ge hemlösa katter mat och sedan blev han bjuden på en stooor tallrik pommes av personalen på en restaurang.  Lyx!

Det var skönt att komma ut en stund.  Det är helt omöjligt att vara hemma längre stunder med honom nu.  Trotsåldern börjar kicka igång ordentligt och ordet huligan får sin mening.  Herregud så trött man är i öron och huvud om kvällarna.  Jag vet inte hur många gånger jag känner för att klistra fast en ”uthyres” -skylt i pannan på honom om dagarna.  Men det är tur för honom att han är min lilla ”bebis”, söt och så pass älskad som han är.  För man får ju lätt dåligt samvete ca sisådär två sekunder efter man har tänkt i dom banorna.  Älskade, jobbiga, underbara, sura, glada – HULIGAN!

 

På tal om honom så tjatas det ”mammaa, kom mamma” just nu.  Bäst att göra det man skall!