Från byhålan till London

 

Nu har hon lämnat oss, min stora tjej som har dragit utomlands utan mig.  Nu låter jag sådär dramatisk igen, men det känns så stort och främmande.  Som mamma så tänker man väl på en massa olika ”tänk om…” när hon kommer vara så långt ifrån mig och så ”länge”.  Jag hoppas i alla fall att det är naturligt? Och att man inte är överdrivet hönsig.  Men samtidigt så vet jag att hon kommer ha superkul.

Nu sitter jag och väntar på att hon skall ringa och berätta att dom är framme.  Sedan har jag tvingat henne att skicka en massa bilder varenda dag!