Det där med tålamod…

Framåt 20-tiden är jag inte längre någon rolig mama.  Då har tålamodet sakta men säkert smulats sönder under dagen och där på kvällen så är allt long gone.  Jag vet inte hur många gånger jag börjar dagen med att säga ”ikväll skall jag inte vara sådär less och irriterad, jag skall vara pedagogisk och ha tålamod” men ha! Det har nog aldrig funkat.  En galet dålig egenskap.  Jag önskar verkligen att jag kunde vara bättre på det. 
Men efter långa och hektiska dagar så orkar inte min kropp eller framför allt hjärna längre.  Man ber storbarnet gå och borsta tänderna ungefär tjugo gånger innan hon faktiskt reser på sig, men sedan hittar man henne inne på badrummet typ dansandes framför spegeln eller bara sittandes där och pillar naveln.  Nej, men det är som om hon har hört att hon måste göra något, men väl på väg så har hon glömt vad hon faktiskt skulle göra.
Det är helt otroligt, men så är det verkligen varje kväll.  Hon känner ju själv att hon är trött, men ändå drar hon ut på kvällsrutinerna in i det längsta… allt för att vara uppe längre.  Jag säger det igen: BARN!

Hur som helst, tisdagen börjar ta slut här och dagens största händelse var nog att dotra hade prov och fick alla rätt.  Och att jag har fått uppleva en viss unges första kärlek – så gulligt sååå!
Men nu snarkar kidsen så sött så jag skall njuta av min egentid.  Ha en fin kväll.