Lite lugn och ro idag
Publicerad,
Efter gårdagen och en bökig natt/morgon så har den här lilla bebisen tagit igen lite sömn på dagen istället. Hon somnar lättast och sover som bäst om man lindar in henne i tjocka filtar. Jag vet att det går emot alla rekommendationer, precis som när Elian endast kunde somna på mage. Och jag vaknar själv extremt ofta på nätterna för att kolla läget inne i hennes lilla kokong. Det är ju helt otroligt ändå… att om barnet sover, så oroar man sig över det. Och sover hon för lite så oroar man sig över det också. Man går helt enkelt runt och oroar sig konstant och så lär det förbli i sisådär arton år framöver (och lite till?).
Hon gillar i alla fall att sova varmt och med en massa fluffigt tyg runt sig. Vi får dock öppna upp dörrar och fönster så det blir svalare i lägenheten, annars skulle det aldrig gå att låta henne sova sådär.
Jag sitter, i skrivande stund, klädd i en tjock stickad tröja och med en tjock pläd över benen. Det är med andra ord ordentligt svalt här i rummet där Elise ligger och snarkar sött.
Men det är i alla fall SKÖNT att hon har fått sova lite idag och att hon har fått slippa magont hittills (peppar peppar). Jag kan sitta och titta på henne och bara beundra hur fin jag tycker att hon är. Min lilla, lilla flicka. Att jag själv inte heller sov i natt och tyvärr inte hade samma förmåga att ta igen någon sömn nu på dagen spelar inte så stor roll. Jag tackar högre makter för kaffet och lever på att hon har varit en fridfull liten mini människa bara.
Sådant här brukar slå tillbaka om jag skriver om det, det brukar liksom gå åt helvete då istället haha, men jag får väl ta den risken. Nu skall jag gå och pussa lite på bebis som vaknar och knorrar lite, istället för att gallskrika som hon annars gör. Skruttis.
Har en kompis som fått bebis i USA och där lindar dom ju barnen som små tortillas, hehe. Så antar det är någon trygghetspryl med allt tyg 🙂
Har en kompis som fått bebis i USA och där lindar dom ju barnen som små tortillas, hehe. Så antar det är någon trygghetspryl med allt tyg 🙂
Åh tänk dig, hon tycker det känns som att vara i din mage 🙂
Jaa, man oroar sig längre än 18, det är då det jobbigaste börjar 😉 dom ska åka runt i bilar, köra själva, vara ute i fyllan, cykla hem mitt i nätterna. Nä fy så hemskt det är! Min äldsta är ju 25 o kör lastbil ibland o jag har sån ångest när hon är efter vägarna?