Saker man ofta hör hos oss

Det finns en del saker som man ofta kan höra i vårt hem, vissa saker oftare än andra.  Här är några exempel:

 

– ”Jag är huuuungrig”.

Då kan man precis ha lagat middag, ungarna kan ha proppat i sig ett par portioner, men ändå tjatas det om något mer att äta.

Eller den mest störande klassikern (motsatsen).  Man hör ”Jag är huuuungrig” fyrtioelva gånger, lagar mat i rekordfart, svettas, stressar, blir tokig på tjatet, lyckas till slut servera maten, barnet tar några tuggor och suckar sedan ”men jag var egentligen inte SÅ hungrig”.  Suck.  Jag tror bara att dom orden kommer av sig själv, ordet hungrig måste bara sägas.  Konstant.

 

– ”Mamma, sluta behandla katten som en bebis”.

Ok.  Skyldig.  Jag erkänner, jag pratar och gullar med katten som om han vore ett litet spädbarn.  Men han är ju så sööööt.  Och fluffig.  Och kramgo.

 

– ”Aajjjj maracas!”.

När man slår sig eller får ont någonstans så ploppar dessa ord ut.  Varför? Ingen aning, jag vet verkligen inte var det kom ifrån, vem som började eller hur det hör ihop.  Men hellre det än en massa svordomar (?).

Såhär kan det gå till: Jag borstar håret på en nyvaken 5-åring som är sjuuukt håröm.  Han skruvar på sig, gnyr, bjuder på en mördarblick eller två och skriker till slut ”aaajj maracas!”.

 

– Bajs och pruttar, allmänt.

Jepp.  En viss unge, jag nämner inga namn, är helt besatt och totalt inne i det där med bajs och pruttar.  Det är hysteriskt roligt när någon släpper en fis.  Eller om någon bara säger ordet ’bajs’.

 

– ”När ska jag få en egen häst?”.

Ni vet i filmer, hur människor kan prata om pengar och rikedom och så säger dom typ att när dom får en massa pengar så skall ungen få en egen ponny?

Ungefär så går mina tankar när man dotter tjatar om en egen häst.

 

– ”Mamma”.

Alltså.  Jag älskar mina barn.  Att få äran att kalla mig för deras mamma är en gåva, verkligen – I mean it.  MEN.  Ordet mamma.  Det sägs innan och före varenda mening, varje fråga, varenda påstående – alltså på riktigt, det sägs hela tiden.

Jag kan sitta ensam med ett barn i soffan, ha en konversation länge, som sedan tar slut och så är det tyst i ca tre sekunder.  Sedan sägs det igen… ”Mammmaaa”.  JA? Det är bara du och jag här, jag lyssnar, jag vet att du pratar med mig.

Men det är väl ungefär som det där med ordet ’hungrig’.  Det bara kommer automatiskt, haha.

Ett tag försökte jag mig på att räkna hur många gånger jag hör ordet Mamma på en dag.  Jag tappade räkningen.