En sådan dag
Publicerad,
Det här senaste dygnet. Vilket dygn.
Jag är så trött, på alla sätt. Det har varit så mycket på sistone, jag har tänkt positivt genom allt men min vanliga otur besöker mig allt som oftast. Jag vet att allt har sin mening (hur ofta skriver jag inte det?) och till slut vänder allt och blir till det bättre. Men vissa dagar vill man bara stanna upp, gömma sig, skrika och skita i allt.
Jag brukar sällan ångra saker längre, jag har istället insett att man lär sig av misstag och motgångar. Men ibland vill jag bara ångra ändå. Ibland vill jag bara vara helt oförstående i mitt eget sätt att tänka, tycka och hoppas.
Hur som helst, gårdagen var så lång. Jag och min son var inte riktigt överens, han hade en dålig dag helt enkelt. Och precis som någon av er skrev i en kommentar så kommer sådana dagar oftast när man själv inte är så stark. Men vi tog oss genom dagen.
Jag hade ett inbokat läkarbesök som jag har väntat länge på. Jag var nervös över hur det skulle gå med Elian där, men vi klarade det.
Idag vaknade vi mitt i natten, nåja det kändes så i alla fall. Jag hade en sådan där huvudvärk som man vill kräkas av – men inte riktigt migrän ändå. Och Elian var förstås riktigt trött men skulle prompt gå upp och äta frukost ändå.
Nu har det gått många timmar, huvudet känns lättare, så det är bara att ta nya tag, hitta lösningar till problem och ta tag i dagens måsten.
Hej, du känner mig inte – men jag vill gärna sända dig en styrkekram! När vi är mitt uppe i något, som vi inte riktigt vet vad det kommer att innebära eller vart det ska ta oss – så är det inte alltid lätt att gå på. Det måste få vara okej att stanna upp och få säga precis det vi känner… Vad det än är. Annars blir vi snart en krutdurk av oklara känslor och tankar.
Av det du skriver låter det som att du har fina människor omkring dig som stöttar. Önskar dig allt gott och styrkan att ta ett steg i taget – åt det håll som livet för dig…
Tråkigt att höra, sånt är livet, hoppas solen snart dyker upp bakom molnen igen! Jag går själv igenom en utmanande period, inser mer o mer att jag kommer att bli ensamstående till bebisen som bor i min mage.. Hittar inspiration, positivitet o styrka i din fina blogg, även i såna här inlägg 🙂 Take care!